WIN YOUR GIRL A STUFFED KOALA BEAR

 
Jo, på tal om shortsen jag började på förut.
Jag haft lite problem med att komma på nån smart lösning som gör att jag kan behålla fickorna och fortfarande få fodret snyggt. Det har inte gått sådär jättebra. Inte bra alls faktiskt. Så dåligt så jag insåg att jag egentligen hade tre (inte helt attraktiva) alternativ:
 
1. Skippa fickorna. 
2. Skippa fodret.
3. Sy ett inte så snyggt foder.
 
Och ja, där låg tygbitarna på sybordet medan jag funderade på det där.
Tills Gabriel sa: "Förresten har jag en överraskning till dig när du är klar med shortsen!".
Och liksom, nej. Man kan inte säga så till mig.
När jag var liten var jag en sån där svinjobbig unge som försökte vända upp och ner på alla garderober dagarna innan julafton i hopp om att hitta något. Och om det inte vore för att Gab antagligen skulle sluta ge mig julklappar om jag fortfarande gjorde så är jag inte helt säker på att våra garderober faktiskt hade fått vara ifred vid julen.
 
Jag lyckades luska ut att det egentligen inte är viktigt för överraskningen om de är klara eller inte (det är alltså inget 'blå shorts-party' han tänkter köra med) innan han kom på att han kunde hota med att lägga ner vad det nu är om jag ställer fler frågor.
 
 
Hur som helst valde jag alternativ tre (jag vill verkligen testa sy fickor, och hellre bekväma shorts som är fula på insidan än obekväma som bara är lite fula på insidan), nu är foderbitarna utklippta och fickorna pånålade.
Jag är lite osäker på om jag har ett blixtlås i rätt storlek också, men annars knövlar jag dit ett lite längre och låtsas att det visst skall se ut så om han säger nåt. 
 
 
...Fatta besvikelsen om han egentligen bara är trött på alla sygrejer som tar upp sovrummet
 och överraskningen är att man kan se golvet igen.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback