py

Från att sjuksystrar och läkare bara varit ett knapptryck bort skall jag alltså lyckas ta hand om mina skador själv i några dagar.
Innan jag tågade hem gav de mig en massa prylar och förklarade hur och när allt skall användas, och sjukgymnasten lämnade mig med orden "se till att gå så mycket som möjligt nu så huden vänjer sig, men inte för mycket!"
Det kändes liksom lite knepigt.

Men förutom att tagstället luktar sur, gammal disktrasa (infekton på gång, bah) så har det fungerat rätt bra (eller okej, hur skulle jag kunna veta hur mina behandlinger påverkar mina framtida ärr, men ändå, det känns bra), jag tycker inte ens det är speciellt läskigt med nerverna längre!
Jei!

Och nu en hälsning till min syster:

JAG KAN GÖRA TUMMEN UPP!
Det där vita på golvet skall förresten bli shortsmönster. Nu kommer det knappast att bli så mycket shorts för mig i sommar, men ändå. Nåt måste man ju göra. 


Så här ser min förlovningsring ut efter att de klippte upp den. Det försökte dra bort den först, men mitt ringfinger var väldigt hudlöst, och de slamsor som fanns hade trasslat sig runt ringen. Såååå de gick med på att klippa upp den istället efter lite vilda protester. "Men då går den ju sönder!" Jo, fast alltså, det känns helt okej det med.