THE LONG AND WINDING TEXT

 
Dagen har varit väldigt lugn. Vi gick till ICA en sväng och sen har vi suttit vid varsin dator och länkat grejer till varandra och sagt typ "mhm, ser ju lite häffa ut".
Inte så jättemycket party med andra ord.
Inte party alls när jag tänker efter.
 
Men igår.
Då var det action på hög nivå!
 
Picture it: (sagt med Sophia Petrillos ljuva stämma, gärna med tillhörande handrörelser)

Jag hänger på balkongen med kaninen. Hon glufsar i sig maten jag nyss mutat henne med och jag försöker fylla buren med nytt, fräscht spån till henne att bajsa på.
Plötsligt får jag syn på en geting som, lite likt en vithaj innan attack, börjat cirkulera ovanför min skalle.
Nora fortsätter äta.
Jag sitter blixtstilla. (Man kan säga jag lärde mig en läxa den där gången min bror och vår granne stängde in mig och en geting i lekstugan när jag var liten*. Att i panik hoppa runt som en hormonstinn babianhane är en väldigt dålig idé i såna lägen.)
Getingen surrar iväg och jag andas ut. Och Nora glufsar vidare.

När jag var klar med att snygga till kaninens bur hade hon tröttnat på maten och lagt sig tillrätta vid höet för att slappa lite. Så jag gick efter kameran, hann knäppa några bilder, OCH DÅ kommer getingen tillbaka (vore väldigt snällt om ni kan tänka in hajenmusiken själva här. Tack)
Den här gången flög den inte några ärevarv innan den gav sig av. Nej, den flög in i Noras sovhus OCH STANNADE DÄR!

"ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ DEN JÄVELN KOMMER ATT STICKA NORA I ÖGAT!!!" tänkte jag och kände hur babian-paniken närmade sig.

Det tänkte nog inte Nora.
Hon brydde sig rätt exakt så här mycket:
 
Så, när Gab kom hem en liten stund senare fick han äran att petar bort luckan till Noras sovhus för att kontrollera om getinguslingen var kvar. 
Det var den inte.
Däremot hade den lämnat rätt tydliga spår efter sig.
I form av ett påbörjat bobygge. (Det är här ni skall dra efter andan. Alternativt säga "oh no, it didn't!"
 
Men jorå, det did:ade den visst.
Så, igår tog vi vårt förhållande till en ny nivå, när vi från säkert avstånd inomhus petade ner ett (väldigt litet men ändå) getingbo med en tapetlinjal.
Och sen krossade Gab getingen med ett glas också.
 
Alltså hör ni inte, MEST ACTION EVER!
Livet i Malmö liksom. Man vet aldrig vad som kommer att hända.
 
...Det är helt möjligt att jag är lite uttråkad ikväll.
Lite mer party nu då tack.
 
 
*De visste alltså inte att getingen var där. JISSES, hur ondskefulla tror ni att de var.

Kommentarer
Postat av: Liie

Haha tur kaniner inte förstår så mycket.. ;) och att du klarade dig från babianinstinkten! Jag tyckte det var praktiskt att klappa till en humla en gång, rätt emot kinden. Det kändes lite apa över det också, men jag har lärt mig nu.

Svar: Haha, men aj! Kanske det är lite så med stickiga flygfän, man behöver en snabbkurs i varför man skall undvika dem ;)
phyllisholly.blogg.se

2013-05-13 @ 05:19:21
URL: http://liie.se/
Postat av: Liie

Ja jag tror det! Synd bara min bror inte lärde sig av mitt misstag, 10 minuter senare klappade han också till en humla (förmodligen samma haha) rätt i ansiktet också. Haha som jag skrattade då :p

2013-05-17 @ 13:22:35
URL: http://liie.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback