py

I Lördags köpte jag blixtlås, knapp och tråd.
Så nu hörrni, är det på gång.

Idag sydde jag på linningen på shortsen. Bara en knapp, bälteshällorna (alltså heter det faktiskt så?) och fästa lite trådar kvar nu, kalas!
Eller okej, inte sådär jättemycket kalas när jag tänker på hur det gick senast jag försökte sy knapphål, men jag hoppas det går lite smidigare den här gången. 
Synd bara att jag inte hittade nån vettig knapp hemma, bara miniknappar. Så beroende på hur bra det går att sy knapphålen får det antingen bli två eller se konstigt ut. Mkay?

Och jag börjar redan bli sugen på att sy ett par till. Fast med fickor och foder.




Tyget är inte riktigt så där glansigt förresten, lampan och kameran ville bara inte riktigt umgås idag. 

Bara lite av linningen och en knapp kvar nu, sen är shortsen klara. Awesome! 

Det var onödigt mycket strul med blixtlåset förresten. Inte med att få det snyggt, utan att överhuvudtaget förstå hur det var tänkt att det skulle hamna på rätt. Jag som använde ett gratismönster från Burdastyle som grund bara för att slippa sånt krångel.  
Det kan ju vara för att jag är ovan att läsa engelska texter.
Eller så handlar det om  att jag inte har nån koll på mönster.

"Pin the underlap from the inside to the seam allowance of the left slit edge, so that the de-baste line lies om the zipper band and the wrap line lies 3 cm from the front middle"

Jag förstår ju vad det står där.
Det bara inte betyder nånting i min värld.


Käh?

Ute är det varmt som attan, rädisorna har blivit för stora för juicetetran och gården börjar se lummig ut.
Nån dag snart skall jag fixa ett vettigt solskydd till låret (alltså jeans känns inte riktigt som ett alternativ såna här dagar va) och sen kan jag också ligga och slappa i parken med alla andra.



Men inte idag alltså.
Istället försöker jag montera på blixtlåset på shortsen. Och det går awesome!
...Okej, jag började nyss, men ändå. Hittills har det gått bättre än vad det gjorde förra gången, det får räknas.

Jag hittade ett shortsmönster på burda, och efter några ändringar börjar de vara på gång!


Tjockt, svart tyg.

Man kunde säkert läsa in något deprimerande i tygvalet om jag vore konstnär, men jag är faktiskt mest bara nyfiken på om det ens går att göra shorts av det.

Ännu en spännande dag hos oss liksom!

Jisses vad min hjärna inte vill fungera idag. Jag skulle skriva ett mail till arbetsterapeuten angående mina handskar som känns lite lösa, men det är typ omöjligt att formulera en vettigt mening.
Däremot har det gått skitsmidigt att få blixtlåset på rätt (häpp!), så nu är det kanter och bestämma längd till.

Alltså jag vet inte riktigt vad jag skall tycka om resultatet. Men det har varit rätt trevligt att experimentera lite i alla fall. Så länge tyget ändå bara låg och skräpande är det chill liksom.   


Den består av en transparent klänning med axelband och en transparent innanför (+foder) utan axelband.
Och det syns ju inte så bra på bilderna ovanför, men ungefär så här ser det alltså ut vid bysten: 


Och så här ser mitt försök till foder ut när den är avig:


Jaja, jag är fortfarande inte bra på att stryka efterhand när jag syr. Nångång skall jag skärpa mig, men nu får den nöja sig med att det kanske blir av när den är klar.

Det blev en liten miss i planeringen när jag försökte räkna ut ut hur mycket tyg jag skulle ha till fodret,
kort sagt: foderkjolen har en viss lapptäcke-feeling över sig nu.
Men annars har det gått bra. Lite fixande i kanter, fålla och pressa till så är den delen klar.

Så här ser det ut nu (ja, man har mjukisbyxor på sig när man är sjukskriven, även när man skall vara med på bild. Det är som shorts på semestern även om det regnar. Man har liksom inget val):


Under gardintyget finns alltså mer foder som sitter fast i kjoldelen. Det skall komma på ytterligare en gardintygsöverdel, och de två skall få kjoldelar till.
Frågor på det? Nej? Bra.

Jag hittade ett finfint kjolmönster på nätet som håller på att bli nerderdelen på experiment 'gardinklänning med foder'.
Visstvisst, det borde kanske inte vara allt för komplicerat att rita ett eget, men jag är lat och ville att det skulle gå snabbt.
Det hade det säkert gjort också.
Om det inte vore för att sidorna vägrade bli lika långa hur noga jag än måttade och nålade fast tyget så det inte skulle dra iväg. Först när jag fick den geniala idén att mäta sidorna på mönstret (och insåg att bakstycket var mycket kortare än framstycket) lyckades jag knåpa ihop det.
Så det blev nästan en timmes bråkande med tyg i onödan, men nu är det på gång.
Yep.


Som sagt, nålanålanåla.


Första foderdelen blev lite vobblig (om det inte är ett ord blev det nyss ett, om det är ett ord men inte kan användas så här kan man det nu) och så, men det passar väldigt bra och så sitter ju fast i alla fall.

"Lägg den lilla energi du har på roliga saker, skit i allt tråkigt" sa Gabriel igår.

Done!
Så just nu håller disken på att ta över köket medan jag försöker lära mig sy foder.
Jag experimenterar med några bitar (som egentligen skulle ha varit under den här kjolen (oklart vad som hände med det riktigt)) och en söndersprättad gardinklänning som aldrig blev klar. 
Späääännande!


"åååh va kneeepit de ee!"-minen

Gab är duktig och försöker moppa bort oljefläckar från golvet (sjukt vad svårt det är att få bort) medan jag har tagit över vardagsrummet och stökar till.
Just nu experimenterar jag med gamla lakan för att försöka få till en bra passform på shortsen. Hittills går det okej, men det har jag i och för sig tyckt att det gjort med tidigare shorts också. Tills jag tagit dem på mig alltså.


Men jag får ju klippa och nåla lite iaf, kalasbra!

Jisses.
Det tog alltså två dagar för mig att återhämta mig efter helgen. Och då var jag ändå inte i det där skicket då man börjar spontandansa på borden. Fan vad jag börjar bli gammal.

Nåja.
Jag vill sy en klänning av ett randigt tyg som jag fick hem (det fungerar lite så, Linda ser randigt tyg, Linda ser klänning) och eftersom det fungerade rätt bra med ärmar och sånt här är planen att använda samma mönster.
Om jag hittar det.
För visst, jag vet att jag inte varit världsbäst på att hålla ordning på mina försök till mönster, men jag var inte riktigt med på berget av utklippta bakplåtspappersbitar som jag hittade nerknövlade i en väska.
Hälften slängde jag direkt, och nu försöker jag lista ut vad som skall föreställa vad och vilka det finns nån poäng med att spara.


Kollakolla, seriöst med plastfickor och allt!


Det fanns en massa utklippta pusselbitar överallt också. Visst pussel är ju bra och sådär, men käh?

Jäklars vad bra allting går idag.
Inget bråk från symaskinen. Inga tvinnade trådar. Ingen knappnål som försökt spetsa mina fingrar.
Det känns som att det skulle bli perfekta mönsterbitar om jag klippte lite i ett tyg på måfå. Ungefär så.


Min "dö tyg DÖ!"-min

Igår plåtade jag lite frivolitetsknutar igen. Helt själv den här gången (någon annan var duktig och gick och la sig i tid), så det blev lite sisådär. Nåja, jag skall försöka sammanställa något vettigt av det ikväll iaf.

Nu ropar symaskinen på mig, bbl!

Idag har jag klippt i tyg.

Och jag fattar inte varför jag har så sjukt svårt för att våga lägga saxen i tyget. Jag tänker alltid att någon linje säkert har hamnat lite på sniskan. Eller att jag råkat lägga något upp och ner. Eller.. ja. Herregudars vad störande det är.

Det är ju bara tyg. Och idag handlar det dessutom om överloppstyg, som ändå aldrig kommer att användas till något annat.



Nåja.

Nu skall jag försöka kirra middag. Eftersom köttfärsbiffarna jag lagade förra veckan var helt fenomenala (för att gjorda av mig alltså) tänkte jag köra på det igen. Och för att Gab skall ha extra svårt att vägra hjälpa mig ta bilder imorgon skall jag slänga in lite bacon i dem.
Jag tycker iofs det låter vidrigt, men han gillar bacon. Just in case frågade jag Ola, och han tyckte det lät awesome. Och om någon skulle fråga Backman skulle han nog också gilla det. Såå, bacon it is!

Jag fixade lite vid ryggen och slutade ha beslutsångest angående längden (typ, jag tänkte att jag kan fortsätta ha det sen när jag fått hem tyger) och nu försöker jag rita mönstret. Tanken var att försöka hinna bli klar medan alla ändringar fortfarande borde finnas någonstans i min skalle, men jag börjar redan känna mig lite lost.

Det blir nog bra det här ska ni se, lite svordomar och mycket uteslutningsmetod bara, sen är det klart!


Bakplåtspapper, ofc.


Och Ålandsbankenlinjalen, ofc.

Tahdaa! Jag skall fixa lite vid ryggen och sluta ha beslutsångest angående längden, sen är mönstret klart. Tror jag.

Men det får bli senare, nu försöker jag hitta tunna, böljande, mjuka tyger.
Just den biten är inte så svår, det där med vilken färg är värre. Jag tänker försöka göra en frivolite som skall bakas in lite snyggt på ryggen, men det är inte är så jäkla lätt att hitta normala garnfärger (först tänkte jag göra den helt svart, men tydligen så är det inte så vanligt att pensionärer som virkar svarta dukar, bummer!)
Och av nån konstig anledning verkar det inte som att de garnfärger jag har är speciellt populära på tyg heller. Hmf. 

Oh yes vad bra det går just nu!
Det verkar som att det här mönstret har löst alla mina problem och förklarat för mig hur jag skall sy in klänningen vid midjan.
Okej, nu har jag bara nästan hunnit sy klart en modell i mitt testtyg, så det kan visserligen (är rätt troligt mao) skita sig, men ändå. 

Jag fortsätter vara glad i alla fall, det kan liksom bli något!


Ååååå så ser vi lite coola ut med en snitsig tummen upp-pose.
Oh yeah!

När jag började på mitt klänningsmönster visste jag att det skulle bli lite problem med axelbanden, och jag hade kanske lite väl mycket "den dagen, den sorgen"-inställning till det.
I fredags var den dagen här, och eftersom jag fortfarande inte listat ut hur jag skall lösa det (läs: jag lämnade den i sin ensamhet och orkade inte fundera på det) har det inte hänt så mycket där.
Det är så jävla jobbigt att lämna saker halvklara så nu tänker jag tvinga mig igenom det här. Sen är det lite skitsamma om det betyder att jag måste börja om från början, bara jag fixar det så jag slipper bli irriterad på den varje gång jag går förbi symaskinen.

Inte helt enligt mina planer nu va.
Jag vaknade för över fyra timmar sen av Gab borstade tänderna. För att han skulle gå och lägga sig.
Sååå, nu är sovrummet upptaget i x antal timmar till och jag har redan nålat/klippt/tråcklat/fixat allt som går innan jag måste använda symaskinen.

Jag letade till och med upp den bruna veckade kjolen som jag la åt sidan förut för att jag inte kunde fixa blixtlåset, och nu är den snart klar.
..Okej, just den biten känns rätt bra, men ändå.

Om han inte vaknar inom tre timmar (troligt Linda, toooligt) så kanske jag kan försöka smyga in och
försöka lirka ut maskinen på nåt sätt utan att han vaknar.
Hm, återkommer.

Kollakolla, man ser ju knappt att det inte är en söm, jei!

Jag vaknade för ett tag sen och inte kunde somna om så jag har bosatt mig på vardagsrumsgolvet och försöker göra ett mönster till en klänning.
Smörpapper och skrynkligt bommullstyg får duga än så länge, Gab snarkar på i sovrummet och det är där jag förvarar alla livsviktiga prylar.
Om jag lyckas pussla ihop det här snyggt blir jag riktigt, riktigt glad. ...Okej, just nu ser det inte allt för lovande ut, men det skall nog ordna sig på något sätt. Så fort jag får koll på diverse tekniker (ja, det kan bli ett rätt långvarigt projekt med andra ord) jag försöker läsa om just nu.

Nå, nu fortsätta. Sov lugnt!