py

Nu orkar jag inte klura mer på designen, så den får duga så länge. En header och nån ny bild dyker säkert upp senare när jag inte känner för att slå sönder datorn så fort jag klickar på "design"-fliken.

Jag la upp mitt frivolitetsmönster också (här!), i en underblogg jag skapade. Jaja, det är lite onödigt. Speciellt eftersom mitt mönster lär få det rätt ensamt där ett tag, men det skulle se så sjukt fult ut om jag började posta såna här.
...Iofs ser det väl rätt fult ut ändå, jag vägrar liksom röra stilmallen där tills vidare. Men i alla fall. 
Och jag har ingen aning om hur man skriver ett på svenska, så engelska it is!

Då har vi haft den årliga julpyntsdiskussionen.
Nångång runt första advent brukar jag ivrigt dra fram lådan med tomtar och julstjärnor och gå runt i alla rum och plockat upp allt pynt jag hittar, Gab däremot är den där som ropar "NEJ! inga tomtar ännu!"
Han tycker nämligen att man skall vänta med allt, förutom julstjärnor och adventsstakar, tills dagarna före julafton.
Av nån konstig anledning brukar han alltid få som han vill när det gäller det här, och så även i år.
Meeen jag lyckades i alla fall få fram julbocken. Så länge han står i ett hörn är det visst lugnt.

Och nu kommer den där skitlånga väntan på att få klä granen. Snark.

De få gånger jag lyckats hålla mig vaken när min sambo och hans likasinnande vänner diskuterat programmering har jag lärt mig att det är rätt viktigt att koden man skriver blir snygg. Och Gab råkar vara löjligt noga med det där. Snygg kod is the shit liksom.
Därför var jag rätt nervös när han skulle hjälpa mig med min bloggdesign, det är lite den där "elefant i porslinsbutik"-känslan över mina försök till obegripliga bokstavskombinationer.

Men han reagerade inte. Inte ens när jag tog upp det sa han att det såg förjävligt ut.
Nej, han sa: "Men Linda, det här är inte kod"

Fair enough.

Nå, han fixade i alla fall. Nu skall jag bara lista ut hur jag skall lyckas med min header.
Jag tippar på att kameran vägrar sammarbeta med mig (eller jag med den kanske) och det slutar med att jag ritar en bild i paint istället.

Aaah, vad jag gillar fredagar! Imorse fläskade jag ner mig i soffan och sen dess har jag kollat på ungefär en miljon dåliga tv-serier.
Produktiv dag liksom.
Jag har knytit lite på en duk också (jaja, ännu en) som jag började på för längesen. Och det kommer nog att ta ett tag tills den är klar. Det har blivit nån evighetsgrej eftersom den inte består av varv, utan av många små frivoliteter som fogas samman.


Nu skall jag rota igenom skafferiet på jakt efter något att mätta magen med och sen fortsätta jäsa.
Fredag, som sagt <3

Jo, det var ju det där med designen också.

Ungefär så här har det gått:
Stilmallar - fix!
Kodmallar - ...eh, va?
Ungefär så här har det sett ut:

Såå, trots mina tappra försök och en "jag kan själv!!11"-attityd som är oroväckande lik en femårings (oroväckande lik en femåring på andra bilden också imho) börjar jag ge upp nu.
Bara drygt en timme kvar tills någon kommer hem från sitt kodjobb och kan hjälpa mig med mitt.
Sen skall kodmallar allt få se vem som bestämmer.
Mwahaha!

Nu är alltså alla trådändar avklippta och alla sömmar pressade.
Jag är rätt nöjd. Den sitter bra och den känns bra. Inga sömmar som drar eller konstiga veck någonstans. Jei!
I vanlig ordning inte riiiktigt lika nöjd med mina försök till bilder, men det blir säkert bättre nångång.
Men alltså, man ser ju klänningen i alla fall. DET FÅR DUGA, jisses.


Förresten så lyckades jag övertala Gab (det är möjligt att han sov när jag frågade honom, men ett ja är ändå ett ja) att komma med till Svågertorp efter tyg i helgen om Johan inte kommer över och firar lilla jul med oss.
Win - win för mig liksom.


ApLinda.

Vilken awesome dag det varit hittills. Klockan är bara halv elva och jag har redan hunnit städa lägenheten (diverse soppåsar står visserligen fortfarande i hallen, men jaja, nu fokuserar vi på det positiva här!) och sy fållarna på den stickade skapelsen.

Jag började ju fixa ett mönster till projekt "överambitiös klänning" förut, och nu klickar jag runt på Stoff & Stils hemsida och försöker bestämma tyg.
Herregud vad myckt roligt jag hittat där. Och herregud vad jag inte ser fram emot när jag skall försöka sålla bort allt onödigt som hamnat i varukorgen.

Nå, det är ett senare problem. Nu skall jag fortsätta klicka runt bland tyger och lyssna på Beatles. Like!

För ungefär ett år sen började jag på en veckad kjol, som efter ett tag blev liggande i "jag fixar sen"-högen när jag inte orkade lära mig hur man snyggast syr i ett dolt blixtlås utan pressarfot.
Och i lördags blev det alltså av.
Så nu, efter några dagars nålande och tråklande och nynnande så är den äntligen klar.

Och inte för att var en besserwisser bara för att jag har facit i handen, men jag kaaanske kunde ha tänkt på att prova den igen innan jag sydde ihop allting på maskinen.
Speciellt med tanke på att jag vet att jag gått ner lite i vikt sen dess.

För ett år sen satt den alltså i midjan, nu hänger den lite skumt på höfterna:

Men jag gillar den ändå, så den skall få träffa strykjärnet sen. Lovar.

Jag lyckades inte sno symaskinen i alla fall.
Inte för att Gab vaknade, utan för att jag somnade.
Varm säng + bara lägga sig ner "en liiten stund" = dålig idé.
Det var förbanna omöjligt att hålla ögonen öppna och lika omöjligt att inte somna om när man väl vaknade till.
Så nångång på kvällen lyckades jag förvirrat masa mig ur sängen.

Och jag lyckades göra om exakt samma sak igår.  
Jahapp liksom.  
Jag gillar inte riktigt det här med att sova bort en hel helg.

Nu skall jag äta lite lax, sluta känna mig som en degklump och göra något vettigt.


Och så två helt omotiverade bilder på Nora när hon samlar hö.

Inte helt enligt mina planer nu va.
Jag vaknade för över fyra timmar sen av Gab borstade tänderna. För att han skulle gå och lägga sig.
Sååå, nu är sovrummet upptaget i x antal timmar till och jag har redan nålat/klippt/tråcklat/fixat allt som går innan jag måste använda symaskinen.

Jag letade till och med upp den bruna veckade kjolen som jag la åt sidan förut för att jag inte kunde fixa blixtlåset, och nu är den snart klar.
..Okej, just den biten känns rätt bra, men ändå.

Om han inte vaknar inom tre timmar (troligt Linda, toooligt) så kanske jag kan försöka smyga in och
försöka lirka ut maskinen på nåt sätt utan att han vaknar.
Hm, återkommer.

Kollakolla, man ser ju knappt att det inte är en söm, jei!

Eftersom det har blivit rätt kul att blogga igen (knock on wood) vill jag göra om designen lite.
Jag kan ju inte riktigt det där, så förvänta er inte några underverk. Jag menar, enda gången jag har försökt mig på det tidigare (snyggot Anna brukar vanligtvis vara min personliga assistent när det kommer till sånt) slutade det med att jag blev förbannad och Gabriel tålmodigt redde upp all kod jag trasslat till.
För att lugna Gabs nerver lite har jag en ny taktik på gång. Den här gången skall jag rita upp hur jag vill ha det och kolla vad jag kan göra innan jag sätter igång, istället för att bara skriva in siffror och bokstäver överallt som en tvättbjörn med ticks.

Sen kanske det ändå slutar med att jag ynkligt ringer Anna och förklarar hur synd det är om mig, meeen jag skall ge det ett försök i alla fall.

Jag vaknade för ett tag sen och inte kunde somna om så jag har bosatt mig på vardagsrumsgolvet och försöker göra ett mönster till en klänning.
Smörpapper och skrynkligt bommullstyg får duga än så länge, Gab snarkar på i sovrummet och det är där jag förvarar alla livsviktiga prylar.
Om jag lyckas pussla ihop det här snyggt blir jag riktigt, riktigt glad. ...Okej, just nu ser det inte allt för lovande ut, men det skall nog ordna sig på något sätt. Så fort jag får koll på diverse tekniker (ja, det kan bli ett rätt långvarigt projekt med andra ord) jag försöker läsa om just nu.

Nå, nu fortsätta. Sov lugnt!

Nu har jag skrivit klart mönstret, både på dator och i ett häfte. Indeed!

Nåja, i alla fall, i sann blogganda har jag försökt lära mig det här med självutlösaren på kameran, och njä.

När jag var klar med mönstret gav jag mig och min Nikon tre halvhjärtade försök att fånga den där lyckliga känslan som infinner sig när man nyss har skrivit klart ett helt livsverk.

Första bilden blev bara skum. Så skum att jag inte vågar lägga upp den här, och då är det illa.
Ni får tänka er uppspärrade ögon, lite rufsigt hår och en extremt obekväm vinkel på överkroppen.
Planen var alltså att se lite cool och avslappnad ut.
Stort fail på den, vi går vidare. 

Det här är den andra bilden:

Här ser jag lite mer sofistikerad ut om man jämför med den tidigare. Och mindre stel också (jajaja, jag sa ju att det var illa) Synd bara att jag vände häftet åt fel håll så man inte ser allt mitt hårda jobb och synd att det ser ut som att nallen Pelle får sig en smäll i nyllet.
Lesson learned: håll koll på bakgrund och rekvisita också.

Ja, sen hade jag alltså börjat tröttna på det här. Mest för att jag var väldigt hungrig, vilket resulterade i ett försök till en finurlig/busig/glad/fanvetjag-bild.

Den tredje:

Här försöker jag då helt otippat illustrera hunger.
...Alltså jag vet inte jag inte.
Och Pelle såg förresten ut så där redan innan andra bilden togs. Så försök inte skylla något på mig.

Varje gång jag försöker sy i någon form av stretch slutar det alltid med att jag bestämmer mig för att aldrig göra om det, stretch har liksom en tendens att försöka bestämma över mig.
Men jag känner faktiskt inte för att mala sönder tyget i en köttkvarn just nu, vår relation har fungerat rätt bra den här gången. Hör och häpna!
Okej, klänningen är iofs inte helt klar ännu så jag borde antagligen vara tyst.
Fållarna och lite putsande är kvar, men det borde väl gå relativt smärtfritt?

Jag försökte som vanligt plåta också, men det gick som vanligt sådär. Fast vi har väl redan konstaterat att jag inte riktigt är kung på det där med självutlösaren, så det får duga ändå.

Nu tänkte jag nog paus från den tills imorgon (annars kommer säkert köttkvarnstankarna fram ändå) och försöka fixa klart det där frivolitetsmönstret.

Alltså vi måste verkligen skaffa ordentliga lampor till vår lägenhet snart. De få vi har ger mig nervsammanbrott med jämna mellanrum eftersom vår lägenhet är fylld av ett halvtaskigt gult sken. 
Eller ja, förutom hörnet vid soffa där den så kallade UFO-lampan finns.
Gab gillar nämligen att olda saker och har slängt upp en gigantisk lysande grej, som ger lite "Ahhrg, inte titta in i solen, ögonen svider!"-känsla när man råkar kika mot fönstret. Alla som spatserar förbi utanför måste seriöst tro att vi har något fel.

Nåja, igår kväll gillade jag den i alla fall, tack vare lampbristen var det vid den jag satter mig (inte helt ergonomiskt tydligen) när jag skulle tråckla ihop en klänning som jag påbörjat.

Jag har inte berättat om vilken jäkla tid det tog för mig att hitta det perfekta garnet till mina frivolitetsdukar va?
Det låter ju kanske inte så svårt (Hey, det är garn liksom), men om man vill göra små, jämna knutar i all oändlighet är de flesta garner man hittar antingen för grova, för luddiga eller... moulinégarn. 
Efter för många besök till diverse garnaffärer och efter att ha letat igenom nästan hela internet hittade jag i alla fall det perfekta garnet. Lyckan var total (Eller nja, men lite glad blev jag ju, det kan inte förnekas hur som helst) och jag skulle få knyta knutar tills fingrarna blödde i resten av mitt liv.
Förra veckan traskade jag glatt iväg för att uppdatera mitt garnförråd.
Och där, inne på Söder Garn, när jag står med ivriga fingrar vid hyllan med dessa portugisiska skönheter, vänder expediten sig mot mig och säger glatt: "Se till att köpa många, de har slutat tillverkas och vi får inte in fler nu!"
Käh?
Fan vad jag skall önska mig garn i julklapp och födelsedagspresent.

Blått, beige och grönt blev det i alla fall.


Och ja, jag var tvungen att pröva dem direkt genom att knyta ett vänskapsband.

För nån dag sen gjorde jag klart den där duken jag började på förut. Den blev lite vind och knas på slutet men det var rätt svårt att inte bli för ivrig när jag märkte att det fungerade, mkay? (..Jestanes, jag blir ivrig av att knyta dukar. not cool Linda, NOT COOL!)


Det har inte varit sådär jättelätt att hitta vettiga gratismönster på nätet, så när jag hittat alla papperslappar jag skrivit typ "1-5-6+6-5-1" på (och lyckats lista ut vad det egentligen betyder) skall jag renskriva skiten och lägga upp det nånstans. Så har jag i alla fall försökt göra dagens frivolitetssamhälle till en lite bättre plats. Indeed!