py

Idag tog vi tåget hem till Malmö, och fast jag har galet ont i halsen och ögonlocken känns som bly tänker jag ändå försöka mig på en liten uppdatering här innan jag somnar.

 

De två senaste veckorna har varit kalasfina. Jag har visserligen knappt gjort något om man jämför med tidigare somrar på Åland, men jag fixade det viktigaste så jag är rätt nöjd ändå. Det vill säga: krama päronen, hålla i Annas och Joels lilla Helena (hon skrek inte ens!), hänga på Vårdö och läsa en jefla massa Don Rosa.

 

På balkongen hängde klädnyporna i en väldigt snitsig färgkombo.

 

Hittat!

 

Ett stycke båthus och lite av Gabriels lillebrors båt.

 

Om ni besöker Vårdö nångång är det i Vargata det händer.

 

 

Nu hörrni blir det en varm dusch, sen hoppas jag halsen känns bättre imorgon när vi skall hämta hem vår söta lilla saknade pälsboll.

 

Speciellt för att vara första försöket med en ny teknik som innebar lite extra tankeverksamhet.

 

Jag har surfat runt och försökt lista ut vad det är jag egentligen har gjort. Det heter 'all-in-one facing' på engelska, men jag har inte hittat nån vettig översättning ännu. Någon form av infodring är det i alla fall.

Nåja, resultatet är ett linne som ser exakt likadant ut när jag vänder det avigt.

Awesome om man spiller något, annars har jag inte riktigt listat ut poängen med det.

Förutom att det var rätt roligt att sy då.

 

Färgen blev rätt off på bilderna, men jag hinner inte (orkar inte funkar också här) ta nya nu. Mkay?

 

Så här ser det alltså ut:

 

Här försöker jag visa hur snitsigt sömmen går i halslinningen.

 

Och tahdaaa! Man kan svänga på det!

 

 

Så, nu skall jag städa Noras bur, och sen är det dags att börja packa.

Mer troligt är väl att jag lägger mig i soffan och jäser resten av kvällen, och panikpackar imorgon.

Men jag skall försöka fixa det ikväll. Tanken som räknas liksom.

 

Nålar fållen, spolar upp lite ny undertråd, trär om symaskinen och för ner nålen för att fånga upp undertråden.

Där tar det stopp.

Försöker ännu en gång föra ner nålen igen för att fånga upp undertråden.

Nej.

FÖR NER NÅLEN FÖR ATT FÅNGA UPP UNDERTRÅDEN.

Maskinhelvetet stretat fortfarande emot.

 

Jag googlar runt utan att hitta något, rådfrågar ett stycke sambo om vad han tror att kan vara fel och får "jag kan kolla på det när jag kommer hem." till svar.

Så jag gör vad vilken annan lugn och saklig vuxen som helst hade gjort: rotar fram lite verktyg och börjar skruva isär symaskinen.

 

Efter ungefär 45 minuter av svordomar och frustration börjar jag inse att jag kanske skulle ha tänkt tillbaka på vad jag har gjort med symaskinen sen den senast fungerade.

Spolat undertråd.

Kollar upp mot den där lilla piggen man fäster soplen på och ser att den fortfarande ligger i spolningsläge.

 

Aha.

 

 

Här var jag nästan klar med att skruva tillbaka allt på plats igen.

Och om inte annat så är insidan av den sjukt ren nu i alla fall!

 

Idag är det Gabs sista arbetsdag innan hans semester börjar, och jag springer runt som en yr höna och försöker reda upp lite så vi inte skall behöva göra det i helgen.

För på måndag placerar vi våra rumpor på ett tåg mot Stockholm och dyker förhoppningsvis upp på Åland senare på kvällen, vilket skall bli awesome!

 

 

Gaaah vad jag har hemlängtan, snartsnartsnart!

 

Det är typ tusen saker som borde göras innan vi sticker till Åland (boka resa kunde ju till exempel vara en bra början), och jag har försökt stå emot frestelsen att börja på nåt nytt sy-projekt innan vi är tillbaka i Malmö.

Och det har ju faktiskt gått rätt bra.

Tills idag.

Jag började fundera på hur man syr ett linne eller en klänning utan synliga sömmar vid axlar och halslinningen, så efter lite googlande plockade jag fram tyg och började klippa.

 

Guld och glitter blir det. Not my cup of tea, men tyget var billigt och jag är inte helt övertygad om att det färdiga restultatet någonsin kommer att användas ändå.

 

 

Men ett linne borde ju gå rätt snabbt att sy, till och med för mig.

Aight?

 

Jag brukar inte vara sådär jättenoga med hur mitt hår ser ut, så länge jag inte får tillbaka den där inverterad giraff-looken igen brukar jag vara nöjd liksom. Men de senaste veckorna har det varit så slitet och jävligt så det inte går att känna sig bekväm med det. Det började se ut som kaos nångång i Mars och eftersom jag är lat har det bara fått vara ändå.

 

Ett rätt säkert tecken på att frisyren fått växa fritt för länge är jag inte kan se topparna i spegeln (för min skalle alltså, ni får gärna ha hår ner till rumpan om ni vill, jag tycker inte ni är sämre människor för det)

 

Så idag har jag rotat fram en kökssax och klippt av hårtussar till höger och vänster.

Och visst, det känns jäkligt fint just nu, inga slitna toppar kvar och sådär, men det ser väl inte helt lyckat ut.

Gab försökte skapa en mental bild av vad han skulle komma hem till och undrade vems frisyr jag har nu, alternativen jag hade att välja mellan var Lilla My, Stinky och Too-ticki. 

Too-ticki it is.

 

Nåja, jag har lärt mig (den hårda vägen) att alltid spara lite extra på längden och inte falla för impulsen att bara kapa av allt direkt, så det skall nog gå att snygga till lite.

Nu väntar jag på att Gab skall äta klart, och sen skall han få äran att leka frisör.

 

Tidigare idag:

 

Gillar hans försök att verka pepp, trots att han vet att det väntar ännu mer jobb när han kommer hem, heh.

 

Eh ja, nu har det varit lite dött här i några dagar, men ändå.

 

Kjolen blev som sagt klar för nån dag sen och jag är glad. Jag kan liksom göra något annat nu, jei!

Resultatet är med andra ord lite sådär, men om man vill vara lite positiv och klämkäck kan man ju i alla fall hävda att jag lärde mig lite saker (helt sant!)

 

Tyget var svindrygt att stryka så det tänker jag överlåta till gab sen (han är av okänd anledning rätt grym på sånt), men ni får några bilder nu ändå.

 

Egentligen vill jag korta den lite till, men det där är perfekt längd för att dölja mitt ärr på låret så det får vara så där nu.

Och som ifall nån nyss fick en smärre chock: handen ser inte riktigt så där hemsk ut. Det är skuggan som gör att det ser extra off ut.

 

Om man bortser från behovet av strykjärn så kan man se att den består av två lager. Vilket syns lite tydligare i verkligheten.

 

Och ja, det var det.

 

Hah, kjolen är klar!

Just nu befinner den sig i badrummet på tork (det blåa försvann, tackar som frågar) och kamerabatteriet är på laddning.

 

Medan jag väntar på att kunna plåta den har jag rensat ur lite bland diverse mappar med bilder.

 

Och jag har en liten hälsning till alla som brukar säga att jag ser ut att vara typ tolv:

 

 

Jag börjar förbanna förstå vad ni menar.

 

Jag använt samma blå markeringspenna hur länge som helst nu och jag vet ju att det går bort med bara lite vatten, men ändå blir jag lika nervig varje gång ett plagg nästan är klart och det är en massa blåa streck överallt.

Fatta frustrationen om det en dag bestämde sig för att inte gå bort liksom.

 

Herregudars, jag kommer aldrig att palla sy avancerade balkänningar.

 

Hur som helst, lite på linningen till och en knapp så är det klart sen!

Det går fortfande lite segt, jag måste ta pauser ibland och göra nåt annat. För jag är helt säker på att blixtlåset fortfarande skrattar åt mig, och det hjälper inte riktigt att skrika "STFU, NU SITTER DU DÄR DU SITTER!!!11" till det.

 

Hörrni, det börjar bli lite varmt att knalla runt i jeans, så jag har varit på jakt efter ett par vita knästrumpor ett tag nu utan framgång.

Inte i nylon och inte stickade.

Tänk mer Holly Madison, fast utan att matcha dem med überkorta rosa shorts och gigantiska bröst.

 

Och alltså, var köper folk sånt? De enda jag har hittat hittills är via nån webshop, och jag är inte helt för att beställa utan att veta om skadorna faktiskt inte kommer att synas igenom.

 

Om mina tubifast hade varit lite tjockare så hade jag nog bara fållat kanten och varit nöjd så. Men det här är den friska sidan av benet, med bara två ljusa fläckar, andra sidan ser ut som kaos i dem.

 

Sååå, någon som vet var man kan hitta sånt?

 

 

Den där kjolen jag började på för ett tag sen blev ingen hit. Jag lyckades sy i blixtlåset fel två gånger (kändes lite oväntat när jag lyckades med blixlåset i shortsen, som borde ha varit ungefär hundra gånger knepigare) och eftersom jag blev lite trött på sprättaren har skapelsen fått ligga i en rosa hög på skrivbordet ett tag nu.

 

Idag tröttnade jag på att se den där och en timme senare var nästan allt på plats.

Jag är fortfarande trött på den, men det skall nog bli nåt av det här med.

 

 

Nu försöker jag fokusera på att bara få den klar så jag kan göra nåt annat sen.

Så länge den blir färdig blir jag nöjd liksom.

 

Senast gick det ju lite sådär när vi presenterade gräslådan framför nosen på henne, så den här gången satt jag bredvid och övervakade ifall hon skulle bli helt till sig igen.  

 

Kanin som chillar.                                                                                            Kanin som märker att något är på gång.

 

Alltså ja. Hon är väl kanske inte en av de modigare sortens kaniner.

 

 

Men när det var slut på gräs i hennes hörn vågade hon (efter viss betänketid) ändå lägga ner tassen.

 

Och tahdaa! Bunny in a box!