ROCK MY SOCKS OFF
Idag ringde arbetsterapeuten mig.
Tror jag. Jag hann inte svara och det var dolt nummer.
I så fall betyder det att mina nya handskar och strumpor har kommit (handskar utan fingrar, strumpor med tår).
Vilken annan dag som helst hade jag tyckt att det var awesome, men inte idag.
För idag har jag liksom varit lite av en rebell.
Strumpan kliade och var varm och herregud vad jobbig den var, så jag tog av den i morse och har njutit av ett fritt ben hela dagen. Jaja, det är kanske inte så bra, men g u d a r s vad skönt det har varit.
Nu är det slut på rebellandet och strumpan skall på igen (jag är nog lite för nojig för sånt här egentligen), men först tänkte jag visa er att det faktiskt hänt saker.
Okej, det går lite långsamt och jag skulle antagligen inte ha märkt att det faktiskt ändrar om det inte vore för att jag har bildbevis, men ändå.
Så här (<- bildlänk) såg benet ut två veckor efter operationen,
och nu:
Tahdaa!
Återkommer med uppföljning om några år.
PICTURE IN MY WALLET
Luxxie tipsade om en plånboks-sew along hos Karinottilia, och efter att ha letat igenom lägenheten efter resttyger har jag lyckats knåpa ihop en.
Okej, det var kanske inte helt genomtänkt att använda ett mjukt lintyg som beter sig som en underlig variant av chiffong, men annars blev den rätt bra.
Lite vind och väldigt blå liksom.
Min första tryckknapp ever! Vilket alltså betyder att jag inte har nån tryckknappstång. Jag frågade Gab om han hade nåt som kunde passa, och fick en polygrip. Fungerade över förväntan. Kanske inte kalasbra, men knappen är ju där i alla fall.
Nångång skall jag nog göra en till, i lite stadigare och finare tyger. Med en snygg knapp så jag slipper baka in den i flärpen.
A LITTLE LIKE A MILITARY MAN
Jag har äntligen hittat något jag vill sy!
En jacka.
Det stod i Burda att den är en "must-have denna höst!". Den kommer antagligen inte ens att vara klar nästa höst, men ändå.
Den är egentligen lite (mycket) för avancerad för mig, men äh, det följer ju med instruktioner.
Tar jag det bara lugnt och undviker att bli ivrig och stressa kan det nog bli kalasbra.
Steg ett är att testsy den i grönt bomullstyg innan jag köper riktigt tyg.
Och helt ärligt kände jag att det blev lite knepigt redan när jag skulle rita av mönstret.
Sjukt många linjer ju!
Men det blir nog bra det här. Pepparpeppar!
SAT ON A RUG BIDING MY TIME
De senaste åren har vi försökt lista ut hur man roar en kanin.
Vi har konstruerat klätteranläggningar, sått gräs och köpt en boll till henne.
Och om man bortser från gräset verkar det inte riktigt som att hon uppskattar våra försök.
En snabb blick kan man få, möjligtvis går hon fram och nosar lite, innan hon går och lägger sig igen.
Så vi har väl antagit att det enda den där lurvbollen tycker om är att sova och äta.
Tills vi tillfälligt placerade vår finfina, lite lätt sönderbrända hallmatta på balkongen.
Jag har aldrig sett en så ivrig kanin förut (och då hade vi ändå en hane och två honor förut), hon är helt galen i den. Leker och biter och bygger någon form av koja. Like!
Det kan ju vara så enkelt att hon gillar vad vi gillar, så nu överväger jag att köpa en snygg boll till henne.
Den hon fick förut hade liksom en bild av Hannah Montana på sig.
I FEEL FINE
Under veckan som gick hörde en rad personer av sig och påminde mig om att det kommer "en massa Beatles-grejer på SVT", like!
Så i lördags placerade jag mig i soffan och undvek toabesök i tre och en halv timme innan jag gav upp (note to self: ladda inte upp med cola och två disneyfilmer innan nästa gång)
Jag missade alltså en timme, men ingen större skada skedd, för vettni, det fortsätter!
Kalas!
WHAT TO DO
Nu har det möjligtvis varit lite stilla här ett tag.
Och det beror på att min hjärna är tom och inte har några idéer att ta med till syrummet.
(Okej, största anledningen är antagligen spelet Gab köpte till mig för ungefär en vecka sen, men det hör inte hit)
Ett problem är mina tyger.
Nästan alla är billiga, fula saker som har köpts för att jag skall ha något att öva på, och de är väl inte sådär jätteinspirerande.
Men ändå, nåt guldkorn borde ju liksom finnas där.
Så jag grävde fram en liten hög, placerade den på golvet och började vänta på att någon aha-upplevelse skulle dyka upp.
Nu har jag suttit och stirrat på dem ett tag.
Hittills har det inte fungerat.
Vi ger det en kvart till.
Återkommer med resultat.
HONEY PIE
Det har inte hänt så mycket senaste dagarna så ja, ni vet. Det finns inte så mycket att skriva om.
Eller ja, om man bortser från en grej i alla fall. Men den är å andra sidan nästan historisk:
Jag har lagat en paj!
Yup. Paj. Jag.
Min syster bjöd nämligen på den godaste paj jag någonsin ätit (eller okej, det står mellan den och Gabs mammas kantarellpaj med brieost) när jag och hon hade lyckats pricka in ett besök hos våra föräldrar samtidigt, så jag var liksom tvungen att testa.
Så, bilder från tillagningen av en ost- och skinkpaj med en hemlig ingrediens:
Ägg och grejer.
Första gången på hur länge som helst som jag fixade deg. Ovant med en hand, men det fungerade kalasbra.
Skinka, basilika, körsbärstomater och ost. Nomnom.
Och så den hemliga ingrediensen som var hela grejen med pajen: Senap.
Man kan väl säga att jag var lite skeptisk. Speciellt med tanke på att receptet kom från samma person som för sisådär 20 år sen lurade mig att strömkablar är ätbara. Var pinsamt gammal när jag insåg att det antagligen var lakritssnören hon hade bjudit mig på.
