py

Jag har inte berättat om vilken jäkla tid det tog för mig att hitta det perfekta garnet till mina frivolitetsdukar va?
Det låter ju kanske inte så svårt (Hey, det är garn liksom), men om man vill göra små, jämna knutar i all oändlighet är de flesta garner man hittar antingen för grova, för luddiga eller... moulinégarn. 
Efter för många besök till diverse garnaffärer och efter att ha letat igenom nästan hela internet hittade jag i alla fall det perfekta garnet. Lyckan var total (Eller nja, men lite glad blev jag ju, det kan inte förnekas hur som helst) och jag skulle få knyta knutar tills fingrarna blödde i resten av mitt liv.
Förra veckan traskade jag glatt iväg för att uppdatera mitt garnförråd.
Och där, inne på Söder Garn, när jag står med ivriga fingrar vid hyllan med dessa portugisiska skönheter, vänder expediten sig mot mig och säger glatt: "Se till att köpa många, de har slutat tillverkas och vi får inte in fler nu!"
Käh?
Fan vad jag skall önska mig garn i julklapp och födelsedagspresent.

Blått, beige och grönt blev det i alla fall.


Och ja, jag var tvungen att pröva dem direkt genom att knyta ett vänskapsband.