IT'S A CLEAN MACHINE
Jag har ju som sagt fått stränga order av en viss Gabriel att inte städa och jag trodde det skulle vara awesome. Tydligen är jag inte så lat som jag trodde, för jag har haft lust att moppa och damma sen dess.
I lördags vaknade jag tidigt och tassade försiktigt till köket för att diska lite. Några minuter senare stod en sur och nyvaken sambo i dörröppningen och tittade anklagande på mig. "DU TRODDE ATT JAG INTE SKULLE HÖRA!" ja, det stämmer.
Idag är han på jobb så nu är hela lägenheten ren. Efter förmåga alltså. Jag är liksom inte övertygad om att min mamma skulle kalla det "hela" eller "ren".
Men ändå, det känns förjävla bra. Förutom i benet, men det går nog snart över.
Till och med mina tubifast fick sig en tvätt!
Reeeen! På tal om sånt så är ju alltså foten framme nu (förutom några genomskinliga plåstergrejer på de där envisa såren) och om man vill så kan man se den här. Ett tips är att låta bli om man tycker att fötter är äckliga.
Ja jag tyckte det blev riktigt fint & lite annorlunda.
Känner så väl igen det där när man INTE får göra saker så är det det som man vill göra.
Åhh så himla söt du är! Vet inte varför men föreställde mig dig som en av mössen i Askungen som tassade omkring och ville städa (sy klänning) i smyg xD
Jag har inte velat säga det här, men jag kan inte låta bli: tänk vilken tur ändå att du inte fick frityren i ansiktet så du förlorade syn och sådanrt. Det är väl ingen tröst förstås, men jag kan inte låta bli att tänka det lite grann ändå :)
sv: Ja, det är väldigt rogivande att göra smycken själv faktiskt :)
Haha, det är alltid så att man vill göra det man inte får. Lustigt att du smög upp för att diska!
Usch, tycker det är så hemskt med olyckan du råkade ut för, men det är ju tur att det blir bättre :)
Usch ser ut att göra så galet ont.
Tack och japp mer kläder kommer dyka upp nu:)
