TIME MARCHES ON
Hej hörrni!
Det publiceras ju en del årsammanfattningar i diverse bloggar nu (jaja, har gjorts i alla fall, jag är lite efter. Men ni får ha lite överseende. Det är faktiskt min födelsedag idag.) och eftersom min blogg möjligtvis stått lite stilla senaste tiden tänkte jag att jag kanske skulle berätta vad som hänt senaste halvåret.
Så:
Juli:
Jag var på Åland igen och hängde en del vid mina föräldrars stugbygge.
Lite lagom snitsigt poserandes med en spade så det skulle se ut som att jag faktiskt hjälpte till.
Det gjorde jag i och för sig också. I typ i tio minuter.
Sen tröttnade jag och la mig i en solstol istället.
Och så var jag på Vårdö och vandrade omkring med Gab på fina grusvägar.
Augusti:
Efter att ha färdigställt den svarta sytrådsduken (jag skulle kunna lägga in en länk till mitt senaste inlägg här så alla är med på vilken jag pratar om, men eftersom det har varit överst på min blogg i över ett halvår nu misstänker jag att ni som ihärdigt fortsatt besöka min blogg trots bristen på inlägg kanske tröttnat lite på det) påbörjade jag vad som skulle bli en julklapp till mina föräldrar.
Ta förresten en noga titt på det lilla man ser av virknålen.För det är antagligen sista gången ni kommer att se den. Såvida jag inte råkar hamna plats 16 i vagn 4 på tåg 537, hittar en smal pinne, lite häftmassa och lyckas fiska upp den.
Annars får den nog ligga kvar mellan tågsätena för evigt.
Och i samma veva slutade min symaskin fungera, och då kändes livet ungefär så här:
September:
Eftersom det började kännas en smula hobbylöst utan virken och symaskinen funderade jag på nya aktiviteter.
Och när jag hade strukit allt från lindansös till "löjligt aktiv inom bostadsrättföreningen" hade jag två alternativ kvar.
Vektorgrafik eller knyppling.
Vektorgrafik eller knyppling.
Så jag frågade Gab vad han tyckte, vilket antagligen var den onödigaste frågan jag någonsin ställt till någon. Ungefär fem minuter senare hade han installerat Inkscape på min dator och letat upp små youtubetoutorials som han länkade till mig.
Så, mitt första projekt blev att försöka rita Nora:
Ossom!
(Lägg väl märke till att jag alltså använde sytrådsvirknålen för att avsluta den röda duken btw, sjukt jobbigt.)
Oktober:
Vi hade fixarfrassar i köket i några dagar efter att en vattenläcka hittats nånstans i byggnaden.
Gab svor för att de hade tejpat på vårt fina nylagda golv (vi har alltså golv och tapeter i hallen nu, ifall någon undrar) och jag svor för att jag inte riktigt vågade göra något annat än att sitta vid datorn när de var här.
Vilket resulterade i en episkt vacker bild som föreställer mig och Anna.
November:
Så nuförtiden skuttar hon omkring på stora gröna ängar och polar med en massa andra kaniner.
Och helt plötsligt blev det väldigt, väldigt tomt i vår lägenhet.
Folk började lite försiktigt påpeka att jag blivit rätt dålig på det här med att uppdatera bloggen också.
Folk började lite försiktigt påpeka att jag blivit rätt dålig på det här med att uppdatera bloggen också.
"Men jag har ju inget att skriva om." var mitt standardsvar.
"Nähä" sa Gabriel och tittade mot högen med dukar (de flesta väldigt små, det var det där med att jag bara hade min lilla virknål på 0,75mm) som borde blockas.
Såehatt. Ni kan förvänta er en del dukinlägg det här året.
December:
Den 18:de fick jag världens finaste halsband av världens finaste pojkvän:
Sen var vi till Åland för FJÄRDE (!!!!) gången 2013. Vilket kan vara vårt rekord sen vi flyttade till Sverige.
Den 18:de fick jag världens finaste halsband av världens finaste pojkvän:
För då firade jag och Gab att det var tio år sen jag släpade min yuccapalm till hans lägenhet och vägrade gå hem igen. Jei!
Sen var vi till Åland för FJÄRDE (!!!!) gången 2013. Vilket kan vara vårt rekord sen vi flyttade till Sverige.
Mamma och pappa jobbade på med taket på utsidan av stugan
Medan jag låg inne på golvet och försökte plåta det snitsiga innertaket.
Och duken jag gjorde fick en finfin hedersplats på deras tomtebord:
Mönstret består till största del av Renuleks Serwetka Sniezynkowa och en lite mindre del av den här fantastiska duken av J.C. Spencer
På tal om frivoliteter fick jag en helt kalasbra julklapp av Gabriels föräldrar, nämligen... *trumvirvel*
EN NY VIRKNÅL!
Jajamänsan. Virken har nu blvit ersatt med Virkan.
Jag förstår att det inte riktigt har påverkat er, men för mig har det varit ett tungt halvår.
Men nu sinni, kan jag gör garndukar igen!
Det var väl ungefär det.
Man skulle kunna påstå att det här kanske inte är exakt allt som hänt senaste halvåret, men det är antagligen ungefär vad jag hade skrivit om ifall bloggen inte legat på is. så jag tycker vi får känna oss nöjda med det.
Aight?
Nu skall jag städa lägenheten så det är fint ikväll när jag bjuder Gab på kaffe och tårta.
På återseende.
WHO COULD ASK FOR MORE
Okej. Jag tröttade på midsommar igår 10:45 efter ungefär hundrafemitoelva bilden på glada människor med kransar i håret och jordgubbar i namat, som postats på facebook, så jag har viss förståelse om ni känner er lite mätta på midsommarbilder så här dagen efter.
Men eftersom vi inte firade i närheten av jordgubbar, kransar, gärdsgårdar eller klippor tycker jag det är okej om jag skriver några rader om gårdagen ändå.
Mkay?
Bra.
Så, vår ypperligt otraditionella midsommar började med en ändå rätt traditionell middag.
Sill och rostbiff och grejer, ni vet.
Jag var, som vanligt, salladskock (hemligheten är färdig salladsmix) och Gab var drinkmaster.
Sen klämde vi ihop oss på balkongen en stund och konstaterade att det inte alls var regn och åska och allt som vädergudarna lovat...
...medan Nora mumsade på överbliven sallad.
Och sen åt vi rabarberpaj som Gab svirat ihop.
En halv film och lite standup på det och kvällen var gjord!
Ja. Det var väl det.
MISTY FACES FAR OFF PLACES
Och här kommer den obligatoriska Ålandsuppdateringen!
Möjligt att den inte blir så jätteintressant. Eller lång. Och den kan eventuellt innehålla fötter också.
Så. Då vet vi det:
Tack vare det underbara vädret blev det en del pussel och en jäkla massa knutar.
Jag hann få klart en liten Pineapple Heaven och började på. eh.. 'serwetka miodowa' som jag hittade hos renulek.
Väldigt fint mönster, men den har liksom börjat få samma form som en kippa, så jag misstänker att jag gjort nåt fel nånstans. Jag försökte till och med översätta delar av mönstret via google translate för att reda ut det, och "naturligtvis med fler knutar återigen börja med små cirklar, sedan purjolök där vi cirkel av pikotkami" var vad jag fick jag fram.
Okej.
Okej.
Jag, Gab och Andrew var på kalas hos Ola också (som fyller år idag, GRATTIS!) och jag försökte lite snitsigt slå in det han hade beställt från taxfreen. Gick sådär.
Och så följde jag med pappa till Lumparland för att se hur långt han kommit på sitt stugbygge.
Tyvärr var det lite för regnigt för att försöka föreviga, så ni får se butiken istället.
Men om några veckor hörrni, då skall jag dit igen. Och då skall det minsann vara soligt och kameravänligt.
Någon annan hade visst också byggt en liten stuga bredvid mina föräldrars, häpp!
Så. Det var det.
Nu skall min serwetka miodowa få träffa strykjärnet, och förhoppningsvis bli lite plattare.
Hoppashoppashoppas!
OUR LAST SONG TOGETHER
*VARNING* Har du fobi för fötter eller sitter du möjligtvis och äter? I så fall rekommenderar vi att du inte scrollar vidare. Du är såklart ändå hjärtligt välkommen tillbaka till nästa uppdatering, som garanterat blir helt fot- och äckelfri. Kanske.
Jo. Mina nya kompressionsplagg låg alltså i postlådan när jag kom hem i förrgår, och med tanke på att jag råkade tappa bort en gammal tådel hos mina föräldrar var ju det rätt kalasigt.
Och så försvann kanske en gammal handske i tvätten igår också. Men det räknas inte, för då hade jag ju redan mina nya, fina.
Beige och vit blev det visst den här gången. Lite otippat, men det funkar.
Så nu hoppas vi på att det här mina sista par, så är jag som en helt ny, handskfri människa i höst. Aight?
Pepparpeppar!
Tyvärr glömmer man lätt den där inte allt för trevliga känslan av att ha de nya plaggen på sig. För att inte tala om den där inte allt för trevliga färgen man får.
Det känns liksom lite som att naglarna skall ploppa iväg när som helst. Men det lugnar säkert ner sig lite snart
Det syns inte så bra på bilden, men de är i alla fall sjukt effektiva om man tycker att man har för breda händer. Handflatan har liksom en tendens att snörplar ihop sig till en korv i början.
Såatt. Om det visar sig att jag måste få ett nytt par om sex månader skall jag försöka göda upp min vänstra hand först, så de matchar varann lite bättre.
VÄDERBLOGGIN
Hej internet, nu är jag tillbaka!
Den här gången skall jag försöka bli kvar ett tag.
Förra veckan hängde vi ju på fina, lummiga Åland (jaja det finns internet där, men mina föräldrars dator är så seg så det känns liksom inte värt det), och innan vi for hörde vi om hur soligt och fint det var där.
Så, jag packade shorts, bikini, sommarklänningar och herregud vad jag inte ens tänkte tanken på att ta med en tjockare tröja.
Och soligt har det ju faktiskt varit. Veckorna innan vi var där alltså.
Fint och lummig, visst, men vädret var kanske ingen höjdare.
Det blev alltså inte så mycket shorts eller sommarklänningar den här veckan. Däremot en hel del sudoku, pussel och frivoliteter.
Så kom lördagen. Dagen vi skulle åka tillbaka till Malmö.
Himlen var klarblå och solstrålarna glittrade på vattenytan.
Och det höll i sig. Både när vi satt på färjan och tåget var det kalasfint. Till och med när vi steg av vid busshållplatsen alldeles utanför vår lägenhet sken solen.
Tio minuter senare såg det ut här:
Jag är inte helt säker, men det känns lite som att nån där uppe inte tycker om oss.
NÅJA.
Det är bra ändå.
För idag fick vi hem vår efterlängtade lilla fluffboll. Som har börjat fälla igen och är lite extra fluffig just nu.
Så vi har stått och spionerat på henne medan hon skuttat runt och donat i sin bur.
När små pälstussar virvlar runt och en liten hårboll inte kan bestämma sig för om hon är trött eller borde äta hö blir man liksom på bättre humör av nån underlig anledning.
Like!
I LIKE YOU
Hej hörrni.
Senaste dagarna har min syster befunnit sig i Malmö, och det har varit awesome!
Vi har varit till Köpenhamn, letat klänningar (seriöööst, vad skall man ha på sig på ett bröllop? som gäst alltså) och lagt pussel.
Ni vet, sånt där man gör när ens syster är på besök.
Nu har hon lämnat oss igen, och jag är upptagen med att försöka vara världens bästa flickvän.
För idag är det nämligen Gabs födelsedag!
Alltså ja. Jag är väl kanske inte världsbäst på att slå in paket. Men han såg nöjd ut när han öppnade i alla fall.
Win!
LET IT RAIN
Man kunde ju tycka att Malmö borde visa upp sin bästa sida nu i samband med eurovision och sådär men nähä.
Lite glad är jag ändå, jag slipper det där dåliga samvetet som brukar infinna sig när jag sitter inne och det är soligt ute. Nu kan jag liksom sitta och skriva ner vad som måste fixas i lugn och ro.
För vettni, under de närmsta veckorna fyller Gab år, min syster kommer hit, vi skall på bröllop, jag skall till Linköping och förhoppningsvis lyckas vi släpa oss till Åland också (ingen i skånetrakten/som känner någon i skånetrakten som skulle kunna tänka sig att mata en söt, liten kanin i en vecka förresten?)
ÄÄÄ, för mycket att göra.
"I DON'T WANT TO SOUND COMPLAINING"
Jahapp.
Då har jag varit hos arbetsterapeuten. I minst sex månader till skall jag svettas runt i kompressionsplagg.
Det var ju visserligen ingen överraskning, men ändå. Det är 1,5 år av "minst sex månader till" nu.
Det var ju visserligen ingen överraskning, men ändå. Det är 1,5 år av "minst sex månader till" nu.
Börjar kännas lite som att stå och trampa på samma ställe.
Nåja, jag skall i alla fall få nya, fina strumpor och handskar och nya grejer är ju alltid kul!
Nu tänker jag hänga i soffan med Pelle och tröstäta chips framför kvartsfinalerna resten av dagen.
Nåja, jag skall i alla fall få nya, fina strumpor och handskar och nya grejer är ju alltid kul!
Nu tänker jag hänga i soffan med Pelle och tröstäta chips framför kvartsfinalerna resten av dagen.
På återseende!
FOUND A GARDEN OF EDEN
Inredning är ju inte vår starka sida.
Tavlor står på golvet, vardagsrummet saknar gardiner och trassel av sladdar ligger lite här och var.
Men vi har ju i alla fall vår väldigt blå soffa som agerar färgklick i den annars rätt grå lägenheten. Och kudden Gab sydde i lågstadiet förhöjer säkert mysfaktorn lite. Så något är det ju.
Man gör så gott man kan liksom.
Balkongen däremot har inte fått någon kärlek alls.
Alltså den går ju att vara på förstås. Och Nora hoppar ju omkring där ibland och livar upp den lite.
Men ni vet, den har aldrig (=sen vi flyttade hit) sett lummiga växter, blommande citronträd, orientaliska kuddar eller små kaffebord.
Och även om kaninen gör sitt yttersta för att hjälpa till genom att lämna små bruna dekorationerna lite här och var så har det ju inte känts som samma sak dåva.
Och även om kaninen gör sitt yttersta för att hjälpa till genom att lämna små bruna dekorationerna lite här och var så har det ju inte känts som samma sak dåva.
Men nu hörrni, så har det blivit ändring på det!
För igår när jag satt ute på vår tråkiga betongklump och matade den lilla fluffbollen gjorde jag en spännande upptäckt i hennes fröblandning:
Nämligen ett solrosfrö!
Och med ett solrosfrö kan man ju göra två saker (om vi bortser från att äta upp det då):
1: Göra en utdragen bildserie som man döper till "hitta solrosfröet" i sann Where's Waldo?-anda, och sen tycka att man är jättefestlig medan man kollar igenom minneskortet
Höhö!
2: plantera det.
Så, efter att jag fnissat klart började jag, med imaginära bilder av vackra balkonger på näthinnan, entusiastiskt rota runt bland våra odlingsgrejer.
Och nu, nu kan äntligen jag också sitta och lyssna på fågelkvitter i morgonrock och fluffiga tofflor medan jag sörplar i mig en kopp kaffe på morgonen*!
Och nu, nu kan äntligen jag också sitta och lyssna på fågelkvitter i morgonrock och fluffiga tofflor medan jag sörplar i mig en kopp kaffe på morgonen*!
En lika vacker och inspirerande balkong som de på mäklarnas hemsidor! Win!
*Så fort jag skaffat en morgonrock, fluffiga tofflor och börjat dricka kaffe alltså.
YUMMY YUMMY YUMMY
Som vissa av er säker redan vet brukar jag undvika köket.
Dels för att det är så förbaskat tråkigt att laga mat och dels för att jag ärligt talat inte är speciellt bra på det.
Men idag hade jag inte något val (i ett svagt ögonblick råkade jag säga "om du gör det så lagar jag mat" när Gab undrade vem som skulle spackla. Bummer!), så helt plötsligt stod jag i köket bredvid en fläskfilé och gjorde mitt bästa för att svira ihop en middag.
Soltorkade tomater, olja, salt, peppar, vitlök och basilika till fyllningen.
Lite honung och vitvinsvinäger användes också, men de ville inte vara med på bild.
Jag fick någon form av aha-upplevelse och insåg helt plötsligt varför tv-kockar alltid ser så svettiga ut:
(Här med stekspade som rekvisita)
Tråkigt kött:
Gott kött:
Eller nåja. Men på väg att bli i alla fall.
Sen tog det sjukt länge och fyra händer för att åstadkomma den här korven:
Och av någon anledning misstänker jag att ni kan se att vi inte gör sånt här speciellt ofta.
In i ungen i 40 minuter och sen är det bara att mumsa på!
Tyvärr började matchen mellan Ryssland och Slovakien när äggklockan ringde, så jag var liksom inte helt pepp på att få till en bild av det färdiga resultatet.
Men ja.
Det såg ut som mat. Och smakade mat.
Två tummar upp!
A DAY IN THE LIFE OF A TREE
Eftersom min mamma bor ungefär 70 mil norrut har jag firat henne med årets första (helt möjligt att det blev den sista också, vi brukar inte vara så aktiva) parkhäng.
Och jag måste erkänna att det är första gången på länge jag saknade Lilla holmen.
Men det funkade. Vi såg några träd och en jäkla massa duvor.
Gab var überromantisk och plockade några blommor som han radade upp på mitt knä:
En fågelholk med flames. YEAH!
Fina träd och.. tja, lite mer intressanta träd fanns på plats.
Och så var månadens motionsrunda avklarad för min del. Häpp!
"TODAY I SWIM"
Hah! Nu har jag äntligen fått en väldigt efterlängtad kallelse till arbetsterapeuten.
Börjar misstänka att Linköping glömt bort mig helt (jag skulle ha varit där i februari egentligen) men Malmö fortsätter minsann att komma ihåg mig.
Börjar misstänka att Linköping glömt bort mig helt (jag skulle ha varit där i februari egentligen) men Malmö fortsätter minsann att komma ihåg mig.
Hursom, på torsdag skall jag alltså befinna mig på sjukhuset för att få min dom.
Den där "blir jag av med min kalsonghandske nu eller måste jag svettas runt i den i sommar också"-domen.
Den där "blir jag av med min kalsonghandske nu eller måste jag svettas runt i den i sommar också"-domen.
Som jag egentligen redan vet svaret på. För så mycket bättre har det inte blivit sen jag var där sist.
Men det gör inte så mycket. Jag kan svettas i några månader till.
Den börjar liksom kännas lite som en del av mig nu, vi passar typ som handen i handsken, HÖHÖ.
Och så länge jag slipper ha den där hudfärgade nypande saken är jag nöjd.
Och så länge jag slipper ha den där hudfärgade nypande saken är jag nöjd.
FREDAGSMYS
Jo, på tal om den där mjöden då.
Idag (som alla andra dagar sen vi började med mjödtillverkningen) skulle Gab släppa lite kolsyra ur en flaska.
Så han skruvade lite på korken.
Ungefär en halv millisekund senare låg korken i hallen, en gigantisk mjödfontän letade sig upp i taket och ett stycke sambo sprang mot närmsta spegel för att kontrollera att hans öga fanns kvar.
Både han och jag trodde liksom att han överdrev när han sa att de kunde explodera.
Nåja, han förvarnade mig ju i alla fall. Alltid nåt!
Nu äta mat och sen torka golv!
(Ögat är alltså kvar förresten, det ser lite rött och svullet ut bara)
TVÄTTLISTA
Tvättmaskinerna snurrar på där nere i källaren, och eftersom jag inte hinner göra något vettigt mellan varven tänker jag svara på en liten lista som jag hittade hos midnattsgatan.
Hur såg du ut för ett år sedan?
Ungefär som jag såg ut för 10 år sen och som jag ser ut idag:
Vilket är ditt mest använda ord denna vecka?
Eftersom det blivit tradition att dagligen berätta för en måttligt intresserad sambo om hur mina figurer i virtual families mår är det kanske "familjen".
Har du någon fobi?
Ja! Jag får panik och börjar gråta bara jag ser en bild på en speciell grej som jag är livrädd för. Men för att undvika eventuella utpressningsförsök i framtiden skippar jag att berätta vad det är.
Annars tycker jag också att valar (och andra större havsdjur) är absurt obehagliga, men jag vet inte om jag skulle kalla det en fobi.
Vad är det godaste du har ätit hittills i veckan?
Gabs makaronilåda, helt awesome!
Vad är det finaste någon har sagt till dig idag?
Vad är det godaste du har ätit hittills i veckan?
Gabs makaronilåda, helt awesome!
Vad är det finaste någon har sagt till dig idag?
"Du är min geléklump!"
Det står mellan det och när Gab undrade om jag kan tvätta hans tröja.
När kände du dig riktigt nöjd med dig själv senast?
Varje morgon när jag stiger upp. Inte för att jag ser det som en merit i sig, utan för att jag fortfarande inte ställt om klockan från vintertid, så i några sekunder tror jag alltid att klockan är en timme mindre än vad den är och känner mig bäst i världen.
Vad tror du kommer bli roligast i helgen?
Hm, det enda jag har inplanerat är att gå till Mobilia och köpa ett par byxor. Så kanske det då.
Vilken är din pepplåt för tillfället?
Det beror på vilket humör jag är på. men söt och glad musik gör mig alltid peppad, så:
Vad har du sysselsatt dig med då du har haft dötid i veckan?
Förutom tyg och knutar och såntdär:
Förutom tyg och knutar och såntdär:
Har du gjort/kommer du göra något i veckan som du inte gjort förr?
Tja. Plåtat mjödtillverkning, det var nytt för mig.
Vad oroar du dig för?
Ingenting egentligen. Känns alltid som att jag borde oroa mig för mer än vad jag gör.
Vem är den kändaste personen du har sett på senaste tiden?
Hm, jag såg Fredrik eller Martin (heter de så?) från All världens reklam på tågstationen en gång. Räknas det?
Vad har varit mest förvirrande på senaste tiden?
Nordkorea.
Hur ser dina senast tagna webcam-bilder ut?
Så här:
(Jag har aldrig tagit några)
Har veckan varit bra än så länge?
Har veckan varit bra än så länge?
Japp. Många kakor har ätits och det har varit rätt fint ute. Funkar kalasbra.
SIMA
För tillfället är det spänning på hög nivå i köksskåpen, för vettni, vi har...
*trumvirvel*
Lagat mjöd!
Eller ja.
Gab har lagat mjöd. Jag tittade på.
Jag tyckte i alla fall det lät som en riktigt bra idé. Tills han sa att vi måste komma ihåg att öppna flaskorna en gång om dagen så de inte exploderar. Då kändes det helt plötsligt mindre bra.
Så på Valborg skall det drickas honung, citron och jäst. För första gången på typ tio år.
Kan nog bli bra det här.
PLANT TYCOON
Efter att ha inspirerats av Ellets fantastiska framgång har det börjat klia lite i mina gröna fingrar.
Ni vet, de där som jag egentligen helt saknar.
Så jag har funderat lite på det där, om jag någonsin tagit hand om en växt som inte gett upp helt plötsligt.
Kaktusar skall visst överleva typ allt, men efter att ha ägt en bunt med stickiga pinnar kan jag meddela att de i alla fall inte överlever mig.
Och det känns inte riktigt som att att palmen räknas.
Och det känns inte riktigt som att att palmen räknas.
Dels för att den är övermänsklig (överväxlig?) och envist skjuter upp nya skott varje gång jag råkar bryta av den, och dels för att Gab brukar smyga dit lite vatten när jag glömmer bort den.
Det enda jag kan komma på som överlevt mina brutala metoder är nog solrosorna jag odlade i mina föräldrars trädgårdsland när jag var liten. Eller ja, "odlade". Min pappa hällde ut överbliven fågelmat, och när det började dyka upp gröna skott var jag snabbt där och norpade äran för dem.
Men ändå. Jag tror det är det enda i växtväg som jag tagit hand om helt själv (nästan) som inte dött.
Hm.
Så en solros på balkongen kanske?
Vad tror ni? Hur många veckor ger ni den?
Och eftersom jag inte nån bild på ett solrosfrö får ni se två filurer i Gabs växtskåp istället.
Jalapeño och en blommande stevia.
FINN CRISP
Hade en helt underbar (inte alls ångestframkallande) migrän när jag vaknade imorse, så dagen har tillbringats i horisontellt läge på soffan.
Det känns fortfarande som att huvudet skall explodera när jag rör på mig, men illamåendet har i alla fall gått över nu. Vilket är rätt trevligt. Jag blir liksom alltid extremt luktkänslig när jag har migrän, och det brukar väl funka sådär att spy då.
Som tur är slipper jag i alla fall den där ljuskänsligheten folk brukar prata om, så jag har försökt underhålla mig själv med alla avsnitt av alla serier som finns. Ungefär.
Lite frivolitetsmönster och väldigt många surskorpor har det blivit också.
Återkommer när skallen lugnat ner sig lite.
LAST DAY OF WORK
Enligt Klart.se är det 14 grader ute nu, och man kan väl säga att det syns.
Vart man än tittar ser man folk i solstolar som försöker steka så mycket som möjligt av kroppen på en gång.
Jag borde egentligen också gå ut en sväng, men det går inte riktig. Jag är liksom upptagen med nåt mycket viktigare.
Vart man än tittar ser man folk i solstolar som försöker steka så mycket som möjligt av kroppen på en gång.
Jag borde egentligen också gå ut en sväng, men det går inte riktig. Jag är liksom upptagen med nåt mycket viktigare.
Nämligen att sitta så här:
För vettni, efter 107 dagar av väntan är det äntligen här!
Virtual Families 2 har släppts!
Och Gab har lovat att han skall köpa det till mig när det kommer ut.
Tjoho!
(Jag försöker alltså se maniskt lycklig ut på bilden. Ifall det var otydligt)
KALAS!
Det har ju varit en viss brist på speglar i vår lägenhet, så när det var dags att kirra nya garderober till sovrummet och jag hittade en med spegeldörrar på jysk blev jag överlycklig.
Visst, den är lite vind och sådär, men ändå. SPEGLAR!
Gab däremot verkade inte riktigt lika entusiastisk. "Linda, du är rädd för speglar när det är mörkt. I så fall får vi sova i vardagsrummet" lät det.
Phö. Visst. Jag tycker att de är en smula obehagliga ibland, men så illa är det ju inte. Tänkte jag.
Hur som helst:
Tahdaa! Vi är med garderob!
Man behöver liksom inte längre gissa hur man ser ut!
/Löjligtgladtjej
IT'S SUCH A PERFECT DAY
Hej hörrni.
Tänkte att det kanske vore dags att visa lite livstecken här nu. Igår klagade Gab på min dåliga uppdatering, och då är det illa. Speciellt med tanke på att han inte ens läser min blogg.
Men jag har liksom varit lite upptagen de senaste veckorna:
Tänk er lyckan när jag insåg att vänstra sidan av soffan är en lika bra pusselhörna som högra sidan!
