py

Jag träffade Anna första veckan i gymnasiet, på vår första gympalektion. Frisbeegolf stod på schemat, och medan alla andra glatt skuttade in bland träden med frisbees flygandes åt alla håll lunkade vi efter och tappade bort oss.
I Mariehamns skogar. Jag fattar fortfarande inte hur det gick till.
Nåja, tydligen hittade vi i alla fall varandra, för efter det umgicks vi konstant. Vi skrev fjantiga lappar till varandra på lektionerna, åt "det vanliga" på Hesburger, och tog nattpromenader till Select och Esso och köpte onödigt dyr Cola bara för att.   

Det är snart tio år sen vi träffades, och det har alltså varit tio förbaskat bra år.

Och även om vi inte längre umgås varje dag (jisses, knappt varje år ju) så finns hon alltid där när jag behöver prata. Och hon är fortfarande lika awesome.

Idag vill jag lära mig sticka pluttiga strumpor och köpa jättesmå kläder, för igår fick hon en lika awesome dotter.
Herregud vad jag vill hem snart, så jag kan få mysa med världens bästa baby, och lära henne att jag är tant Linda.

Grattis Anna och Joel!


Parrrt-ey!