py

Jag stör mig på att jag inte tycker det är lika roligt att blogga nu som innan jag hamnade på sjukhus. Och det känns som att det inte riktigt går att få tillbaka just nu heller, vilket är synd, för jag saknar det. 
Eller ja, egentligen är det väl inte just att vilja blogga som jag saknar, snarare att vilja göra något produktivt över huvudtaget.
Det kanske är meningen att man ska ha svårt att fokusera på något när huden stramar och hallen fortfarande ser exakt ut som den gjorde när ambulansen kom. Men ändååå.

Nåja. Vi har i alla fall kommit en bit på vägen angående försäkringen, och igår kollade vi på några alternativ till golv. Och i slutet av Maj skall jag till Linköping igen, förhoppningsvis prata om ärrbehadling. Vilket nog blir awesome.
Lite tålamod bara, sen hoppas jag att tankarna börjar återgår till det normala.


Det blir nog kalas av det här med skall ni se!