py

SING FOR YOUR SUPPER

 

Hörrni, det har ju inte blivit så mycket mat lagat sen februari, men nu skall det bli ändring på det.

 

Eller ja, "laga mat" är kanske lite missvisande. Planen är att våga använda spisplattorna igen utan att bli nervig.

Visstvisst, ugnsmat kan vara kalasgott, men det börjar av nån konstig anledning kännas lite begränsande. 

Det enda jag har använt spisplattorna till är att värma pyttipianna (har fungerat kalasbra, kan bero på att jag i princip levde på pyttipanna en period, jag har liksom vanan inne där), annars har det gått lite segt.

Och jaja, jag fattar att det antagligen inte kommer att börja brinna när jag kokar vatten, det bara tar emot ändå. 

 

Men som sagt, ändring på gång nu!

Inga överambtiösa projekt alltså.

Jag tänker att en bra början är om jag i alla fall tycker det känns okej att koka makaroner. 

 

Det kändes lite off att gå igenom minneskortet när jag kom hem från sjukhuset. Först ungefär tusen bilder på vårrullstillredning som jag entusiastiskt förevigade, sen en bunt med bilder på en sönderbränd hall som Gab plåtade till försäkringsbolaget.

Kan förstå att det känns, jag skulle själv vara rädd.

Det är ju inte konstigt att det är svårt att ta sig för att laga mat efter det du var med om. Det var ju inte en liten olycka heller.

Förstår att det måste kännas skumt att se bilder från precis innan det hände. Men det är ju bra att ta det lugnt och att kunna koka makaroner är grymt bra :)