py

Min sambo har alltså lite av en fäbless för att odla saker.
Och visst, även om det kan se lite skumt ut med smultronplantor och potatisskott på fönsterbrädet, eller gurkor och paprikor som hänger i fönstret, så tycker jag oftast det känns rätt fint ändå. 

Men ibland är det ärligt talat bara konstigt.
Som för några år sen när han (av okänd anledning) hade plockat några kastanjer och lagt dem på en tallrik i kylen.

Eller som nu:




...Käh?

Hörrnini att, det har visst stått lite stilla här i några dagar nu.

De har liksom inte hänt så mycket. Förutom en jäkla massa tittande på Ducktales. Och det vet jag inte riktigt hur jag skulle skriva nåt om.

Jag har inte orkat fixa gardinerna till vardagsrummet ännu,. Vi hade inte såna där knipsprylar som man hänger upp dem med, så det där med att lista ut längden på dem har varit ett problem.

Igår var vi till ica och köpte ("klämma" står det på påsen, så de får väl heta så då) och så fort jag orkar lyfta rumpan från stolen skall de bli klara.


Sen kommer Gabs paprika inte att se lika ensam ut längre. Party med gardiner all night long liksom.

Och oh, mest awesome!
Neha har börjat med frivoliteter!

Ah, jag trodde nästan de hade glömt, men nejnej.

Stoff & Stil fortsätter sin märklig tradition att skicka kataloger till mig några dagar efter att jag beställt tyger.
(Det är kanske mer troligt att det är jag som time:ar in mina beställningar dåligt, men ändå)

VAD ÄR POÄNGEN?!?!

För tre år sen bestämde jag mig för att flytta till Malmö.
Och okej, jag förstod att jag inte skulle ligga i en solstol och titta på palmer året om, men jag känner mig ändå lite lurad.

Det var snart en timme sen jag skuttade iväg på en tio minuters promenad till COOP.
Och mina fingrar känns fortfarande som frysta fiskpinnar.


Seriöst, Malmö.

Återkommer när jag kan blinka utan att det gör ont igen.

Ni vet, för ungefär hundra år sen la jag upp den här:



Och helt plötsligt blev det ännu lite roligare, med hjälp av Dreamworks (och Ola)




Tips: se Puss in Boots !

Jag fick ett mail från tyg.se idag. De har inte skickat mitt paket ännu, eftersom alla tyger inte fanns i lagret. Så nu skall de göra en beställning till sin leverantör och blablabla tre dagar extra, blablabla.  
Men jag måste ge dem lite creds för "Nästa meddelande om status för din beställning får du på:  03.02.2012" -avslutet i alla fall. Duktigt hörrni!

Böööh. Jag ville ju börja klippa och nåla den här veckan.

Oh well, jag har ju ändå ett par gardiner kvar att leka med.

Jag skall bara luska ut hur man hanterar sex meter tyg utan att bli galen.

Jag vet inte riktigt vad som har hänt med mig.
Det är antagligen Lorissas ambitiösa ekologiska vegetariska middagsplaneringlistor som har inspirerat mig, men det kan ju också bero på byxorna jag har haft på mig två dagar i rad nu.

Igår lagade jag liksom köttfärsbiffar och potatis, och idag har jag slängt in lite falukorv och pommes frites i ugnen.
Och ja, jag vet vad ni tänker.
"Asså jag vet inte jag, men det låter väl ändå inte så vegetariskt?"
Chillaxa lite ni nu, en sak i taget. Vi måste liksom börja någonstans.
Jag lagar mat ungefär tre gånger om året. Och aldrig två dagar efter varann. Det här är stort!
"Asså jag vet inte jag men att lägga korvbitar i ugnen klassas väl inte som att laga mat?"
...som sagt, STORT!


Eftersom jag fattade att jag inte skulle tänka på att ta bild när maten var klar får ni en från innan det åkte in i ugnen istället.
Lite surt att jag inte tänkte på att plåta igår. Det här känns liksom inte lika imponerande.


Kolla! Dukat bord! Vi åt som vuxna människor, inte framför varsin dator!


Och jag gjorde till och med ett försök till någon form av sallad, häpp!

Som ni vet så är jag ju inte sådär jättehaj på att efterbehandla bilder.
Vanligtvis öppnar jag bilden i Adobe Photoshops Elements, väljer snabb redigering och klickar i "auto" och tahdaa! Klart!
Jag tänkte skriva att det väl säkert också har sin charm, men nej, det har det ju inte. Jäkligt praktiskt är det i alla fall.
Nåja, nu när jag har en riktigt kamera tänkte jag alltså försöka sätta mig in i det där lite. I alla fall grunderna.
Och då tänkte jag att man kanske skulle börja med att använda sig av cd-skivorna man fick med kameran. Tyvärr är jag inte sådär jättehaj på datorer heller.

Eehmjosåeatt. En svart låda utan dörrar och fönster alltså.

Hjelp?

I'm tellin ya, så här såg faktiskt inte datorer ut när jag var ung!

Jag har varit vaken i ungefär fem timmar nu. Det bara inte alls känns så.

Och eftersom jag någonstans på vägen insåg att det här skulle bli en sån där dag då jag är ovanligt dålig på att formulera meningar så hade jag en skitbra plan igår.
Knäppa ungefär en miljon bilder och lägga upp några här med lite snitsiga bildtexter under.
Det hade säkert hade fungerat jättebra. Om jag bara tänkt på att min sambo hatar att vara med på bild.
Eller tja, "med på bild" är väl en underdrift. Man skall helt enkelt undvika att ta fram en kamera när han råkar vara hemma, så kan man säga.

Så det här är ungefär vad jag lyckades fixa, innan stämningen blev för obekväm:



Och med det kan vi väl konstatera att om jag skulle få för mig att bli mingelfotograf vore det en jäkligt dålig idé att försöka öva hemma.

Som sagt, jag använde ju mina masterkunskaper i symaskinslagande och nu är den hur snäll som helst igen.
Eller ja, egentligen hade jag kanske bara råkat använda fel nål, så det räckte med att byta ut den. Men ändå.

I alla fall, det finns en sak i syrummet, förutom vår gula lampa, som stör mig något vettlöst.
Den här:


Egentligen inte radion i sig, den är skitfin. Den fungerar ju och sådär, dessutom gillar Gab den väldigt mycket.
Men det är liksom min enda källa till musik där. Och jag börjar tröttna på radio nu.

Den enda radiokanal jag inte hunnit spelat sönder ännu är guldkanalen (på 102,6 om någon undrar, med slogan: "musik för vuxna öron") och på något sätt är den väl okej. Mina öron brukar ju vara rätt vuxna när det gäller musik, jag har typ pensionärsöron då.
Problemet är bara att varannan låt är skit. För de är för fel sorts vuxna öron.

Ungefär så här har det låtit ut hittills:
The Supremes - Baby Love  (Jei!)
Nån rätt kass cover på Fun Fun Fun (que?)
Charlotte Perrelli - Take Me To Your Heaven (wtf?)
Manfred Mann - Mighty Quinn (Oh yes!)
Westlife - ...va? Alltså det är inte för vuxna öron, det är inte för någons öron. Jeez.

Ungefär så här har mitt humör varit hittills:
Glad - förvirrad - putt - glad.

Och så håller det på.
I all evighet.

Symaskinen vägrade sy vettiga sömmar igår (jaja, vissa kan påstå att det beror på den som sitter med foten på pedalen, inte maskinen, men ändå) men jag tror jag har lyckats lösa det nu, awesome!

Hela dagen har varit rätt awesome förresten. Jag vet inte om det bara beror på att det är Fredag, men något är det i alla fall.


Jaja, ni har också ett pappershjärta hemma just in case. Jag vet nog.

Min dator lever fortfarande.
Visst, den skriker och kommer antagligen snart att börja ignorerar alla mina försöka till kommunikation, men ändå.
Den lever.

Eftersom det ändå är dags att formatera lite (Gab har vänligt antytt/påmint/tjatat om det i säkert ett år nu) har jag försökt hitta alla mappar som gömt sig på konstiga ställen och gått igenom en drös med bilder.
Och HERREGUD vilken hemlängtan jag har fått.
Det började redan för nån dag sen när min syster la upp Words of Love på facebook (och dessutom lyckades baka in ord som "pussel", "Åland" och "jul"), och det blev liksom inte bättre av att se en massa bilder på folk och ställen jag tycker om.

Bara typ ett halvår kvar nu, snark.

Man kan ju säga att mina skills inom strykning inte är på topp, men jag brukar ändå lyckas få plagg rätt släta efter lite trixande och några svordomar.

Men nu då?
Hur är det meningen att det här skall gå till?

Kollakolla vad jag nyss hittade!
Ett prickigt chiffongtyg jag köpte på rean förra (förrförra?) året.
Okej, jag gillar inte småprickigt och det är lite slött med mörka tyger mot våren.
Men ändå, något måste jag ju göra med det.
Stackarns mig liksom.


Oh well. What to do, what to do.

Igår skulle vi ha gjort något (läs: förfestat lite här, tagit bussen till stan, blivit nekade att komma in på krogen, tagit bussen hem igen) med Johan, men eftersom han inte var helt på så sket vi också i det.

Med andra ord har det inte blivit så jättemycket party den här helgen. Om inte att förbanna sig över facebooks buggade tetris och hålla koll på valet i USA via Per Bjurman räknas.
Det gör det inte va?  
Nä, tänkte väl det.

Den här morgonen har möjligen varit ännu mindre party. Grannungarna väckte mig för några timmar sen genom att spela trummor, gissningsvis på kastruller i deras badkar.
Såå, nu väntar jag på tvättiden som börjar klockan två.
Som sagt, not so party.

Helt illa är det i och för sig inte, då kan jag äntligen tvätta mina tyger och börja sy gardnier.
Inte för att jag riktigt fattat poängen med det ännu. Visst, om jag inte tvättar tyget innan jag syr i det kommer gardinerna att krympa om jag får för mig att de blivit för smutsiga nångång, men ärligt talat, hur troligt låter det?

(Jisses, att jag ens tänker på sånt måste väl vara ett bevis på att jag blivit vuxen va?)


Just nu: omotiverat mustaschparty utan gardiner.

Hittat på svt.se:

"En 24-åring bosatt i Värmdö ställdes idag inför Stockholms tingsrätt i det första fildelningsmål i Sverige som rör den typ av fildelning som de flesta svenskar som fildelar använder sig av.
Det handlar alltså om torrent-tekniken, och det här är ett principiellt viktigt fall eftersom det kan bli prejudicerande."

"Att just 24-åringen står som tilltalad är mest en slump. Husrannsakan gjordes i ett hus i Värmdö på grund av andra misstankar mot en person som var bosatt i huset, och då råkade 24-åringen vara där, fast han inte bodde i huset. IT-teknikerna från polisen upptäckte då filerna i hans dator."

Det där sammanfattar nog rätt bra varför jag är nyfiken på var det kommer att sluta.
Första delen för att.. tja, exakt vad som står där egentligen, och andra för att jag tycker så jäkla synd om honom.
Måste ju vara världens oflyt. 
Hur som helst, jag blev alltså så intresserad av fallet så jag bestämde jag mig för att lyssna igenom rättegången.

Den började med att åklagaren (Fredrik Ingblad) förklarade hur fildelning går till.
Och det lät ungefär så här: "och det kallas att man är en L-E-E-C-H-E-R. Man leechar, då delar man."
Ja, okej.

Sen skulle han visa en presentation för att göra det lite mer överskådligt.
I ungefär tio minuter hörde man hur folk gäspade medan han hade problem med att få igång den (ett jävligt konstigt tillfälle för teknikstrul egentligen), innan någon sa att de tar en paus medan man försöker hitta en lösning.

Det var för 20 minuter sen. Och fortfarande är allt man hör "Jahaaja, om vi testar den här on då? Nähä. Off då? "
"NÄMEN! Fungerar det inte på andra datorn heller? ", ungefär.

Där är jag alltså just nu, och om det här slutar med nån fattig presentation i Powerpoint som upprepar
vad han redan sagt så ggghfgjklhfg.

Så ja, om någon annan får för sig att lyssna kan ni alltså spola förbi första timmen.
Det var egentligen bara det jag tänkte skriva.

Jag åkte till Svågertorp i förrgår för att kolla på tyger, och allt jag lyckades komma hem med var några blivande gardiner. Okej, våra fönster har kanske sett rätt tomma ut sen vi bodde på Åland (för över fem år sen alltså) så det var väl bra, men ändååå.
Något lite skojigare hade varit ännu bättre.



Jag försökte förresten fixa en bild till mitt cv tidigare idag. Och om vi bortser från att jag aldrig varit bra på att leverera ett snyggt leende på beställning så blev det faktiskt helt okej.
..I alla fall om man jämför med förra gången, då Gab vänligt nog ställde upp som fotograf. Synd bara att han fokuserade mer på att göra fåniga miner än på att ta själva bilden, vilket resulterade i en väldigt fnissig Linda med en väldigt röd hudton och minimala ögon. Man såg typ bara tänder.
Visstvisst, jag har läst nånstans att poängen med såna bilder inte är att vara snygg, det är "viktigare att ge ett trevligt intryck" men alltså njä. Nån måtta får det vara liksom.

Jahapp.
Då var jul, nyår och födelsedagen över. Om man bortser från en del migrän så har det varit kalasfint. Tjock och glad just nu liksom!

Hoppas bara att min nya, fina kamera (tacktacktack!) kommer att gilla mig lika mycket som jag gillar den.
Det här kan vara början på ett långt och fint förhållande vettni. Och om jag ger den lite kärlek och omtanke kanske den friend requestar mig på fejjan.
Eller i alla fall ger mig några hintar om hur den fungerar.




Det här blir nog skitbra när jag övat lite. Jei!

Ni vet när man spontant får för sig att det är en jättebra idé att ta fram kökssaxen och klippa av sig håret?
När jag var 17 var första gången jag fick ett sådant infall, och det slutade med att jag såg ut som Beatles hemliga femte ("DET FANNS REDAN EN FEMTE" kanske någon viftar i ansiktet på mig nu, men ni fattar) medlem. 
Sen var jag rätt bra på att hålla mig till att bara toppa barret själv, och överlåta mer drastiska förändringar till de som kan sånt.

Tills i förrgår när jag började fundera på varför jag lät luggen växa ut. Med andra ord bestämde jag mig för att leka Michelangelo (sax istället för pensel, hår istället för Sixtinska kapellet) och mina få fjun på skallen blev kortare och kortare.
En halvtimme senare kom jag i alla fall ihåg varför.

"Barn i slutat av 70-talet" är känslan.
Jag vet inte hur länge det tar tills jag vänjer mig vid det här.
Men jag hoppas det funkar innan den 16:de när jag skall på julfestmiddag.



Det känns jäkligt fint i alla fall. Alla kluvna hårtoppar försvann för ungefär fem centimeter sen.

I förrgår släpptes Emily's True Love och jag är så jäkla kär i det.
Jag tycker att det är rätt få spelserier som faktiskt blir konstant bättre för varje släpp (speciallt när det handlar om casual games) men herregud vad de har lyckats med alla spel hittills.