LAZY JONES
Påsken har varit exakt som långhelger alltid är hos oss. Några dagar innan pratade vi entusiastiskt om allt vi skulle göra, och det slutade med att vi apatiskt glodde på varsin skärm.
Och idag fortsätter jag på samma spår. Ungefär så här mycket kalas är det här nu:
Jag har fått den där sömmen jag puttrade över förut på rätt i alla fall. Så nu återstår att få fast blixtlåsen (och se till att ränderna passar, snark), fålla och sy på lite kantband. Det kan nog bli bra det här.
DOUBLE RETROSPECT
Som vissa av er vet gillar jag pussel.
Och jag brukar undvika att gå in på siter med produkter som jag kan känna ett plötsligt ha-begär av, men jag tänkte att en liiiten sväng på Ravensburgers hemsida inte skulle skada.
Så möts jag av det här:
GAAAAAAAAAAAH!
Alltså visst, efter att vi flyttade hit har det varit knepigt att få plats med allt över 9000 bitar, men ändååå.
På nåt sätt skall det nog gå. I värsta fall får jag väl flytta ut soffan i några veckor.
THX M8
Två gånger sen jag kom hem från sjukhuset har vi fått adresserad reklam från Trygg-Hansa.
Och alltså jag vet inte jag, men det känns som att de vet något.
IT'S A CLEAN MACHINE
Jag har ju som sagt fått stränga order av en viss Gabriel att inte städa och jag trodde det skulle vara awesome. Tydligen är jag inte så lat som jag trodde, för jag har haft lust att moppa och damma sen dess.
I lördags vaknade jag tidigt och tassade försiktigt till köket för att diska lite. Några minuter senare stod en sur och nyvaken sambo i dörröppningen och tittade anklagande på mig. "DU TRODDE ATT JAG INTE SKULLE HÖRA!" ja, det stämmer.
Idag är han på jobb så nu är hela lägenheten ren. Efter förmåga alltså. Jag är liksom inte övertygad om att min mamma skulle kalla det "hela" eller "ren".
Men ändå, det känns förjävla bra. Förutom i benet, men det går nog snart över.
Till och med mina tubifast fick sig en tvätt!
Reeeen! På tal om sånt så är ju alltså foten framme nu (förutom några genomskinliga plåstergrejer på de där envisa såren) och om man vill så kan man se den här. Ett tips är att låta bli om man tycker att fötter är äckliga.
IN THE SUN
Igår pallade jag äntligen duscha utan att ha plastat in några kroppsdelar!
Det var lite läskigt först, inte så mycket för att huden blev alldeles mosig och skum, utan för de där öppna såren jag har kvar på foten som envist skulle svida. Men om man bortser från sånt så var det awesome.
För vilken jäkla skillnad det är för humöret att kunna duscha utan en massa förbredelser. Sen är det visserligen ett projekt efteråt, när såren skall läggas om och allt skall smörjas och masseras, men så länge Gab går med på att agera sköterska är det helt okej.
Snart snart snart försvinner nog såren också. Sen kan jag hänga med en vit pälsboll på balkongen igen.
EVERYBODY PULLED THEIR SOCKS UP
Hela dagen har tillbringats på tåg till och från Linköping för en halvtimmes koll på att allt läker som det skall.
Om man bortser från att jag är rätt mör i kroppen och vill sova så känns det kalasbra. Låret har läkt och jag skall lägga om foten själv i fortsättningen (några pluttiga sår kvar bara), det blir nog bra det här.
Och bäst av allt (alltså okej, det är det ju inte, men ändå): jag hittade Ohlssons tyger!
Jag har haft en jäkla lust att lära mig sticka ett tag nu (jag skyller allt på Luxxie och Neha) så nu har jag kirrat stickor. Och snart kommer alla mina vänner att hata mig för att de bara får mjuka paket på julafton, mohaha!
Det blev en rätt bra dag med andra ord. Nu skall jag försöka reda upp lite här, för imorgon klockan sju kommer en hantverkare hit och pratar försäkringstjosan. Sju. På morgonen.
Väldans sliten, men ack så glad!
...Egentligen. På insidan.
GETTING BETTER ALL THE TIME
Nu tänker jag göra en såndär "en vecka senare"-grej och visa (främst för de där i Sundsvall och på Åland då) att det faktiskt ser lite bättre ut nu än förra veckan.
Och eftersom jag vill undvika att skrämma eventulla barn som av nån olyckshändelse råkat trilla in här så länkas det igen.
Bilderna på händerna blev lite gula, men jag orkar inte göra något åt det så nu är det så. Mkay?
Handflatan ser väl ungefär ut som förra gången, lite jämnare hudton bara.
Handryggen däremot är kalasbra på att läka. Det börjar nästan se ut som vanlig hud, fast lite tjockare. Förresten, den där lilla, lilla pricken på min ringfingersnagel är inte smuts på kameralinsen. Det är ett hål som går rakt genom nageln.
Om man ignorerar att det blev en lite underlig vinkel på benet så kan man se att jag blivit av med en del sårskorpor. Och fottransplantatet är som sagt fortfarande inte helt framme, men snaaart.
Och jo, jag visste förresten att man inte får släcka brinannde olja med vatten (jag visste iofs att man skulle kväva elden med ett lock också, ändå hände inte det), däremot har jag inte riktigt varit med på vad som händer om man försöker sig på det. Mer än "det slutar illa".
Okej. Då vet jag att det verkligen, verkligen är en dålig idé.
HEJ MARTIN OCH CISSI
Kära Bullen, idag har jag köpt en snus för 35 kronor.
För 31 dagar sen sa min läkare till mig att jag genast skulle sluta med nikotin. Inga plåster, inga tugummin, inga sugtabletter eller liknande.
Och med tanke på att jag snusat rätt extrema mängder på senaste kändes det väl lite sisådär va.
Första veckan gick det rätt bra (vi kan väl misstänka att alla trevliga tabletter jag fick kan ha något med saken att göra), men efter det har jag varit förbaskat sugen på nikotin och lättretlig och... ja, det har sugit helt enkelt.
Idag har jag haft väldigt ont. Och efter att jag inte blev av med förbandet när jag var hos distriktssköterskan gav jag upp.
Så jag köpte en dosa Kronan Vit.
Och fatta besvikelsen när snusen inte gjorde någonting. Det kändes inte ens lite bättre.
Så resten av dosan kan hittas i en soptunna utanför Mobilia (om nån känner sig fattig och har lust att gräva lite)
Det är ju skitbra egentligen, att min kropp inte längre tycker att det är awesome. Men ändååå, jag hade ju lite hoppats att humöret och värken kunde lösas. Nåja, nu vet jag i alla fall att det fungerar lika bra (eller dåligt då) med Onico.
Havre och kakao. Nomnom!
Något positivt fick jag ut av min promenad i alla fall (förutom motion och lite mjukare hud på foten) :
Eh...
Blixtlås, nålar och tråd. Oh yeah!
LAUGHTER IN THE RAIN
Jag lovar att det här inte kommer att bli en brännskadadblogg. Det tar bara upp rätt stor del av mitt liv just nu. Så så fort det slutar strama och jag kan röra mig normalt igen lägger jag ner att tjata om det. Mkay?
Igår var jag till distriktssköterskan, hon var imponerad över hur fint transplantatet läkt. Awesome!
Tagstället och foten är fortfarande såriga och vätskar, men benet har fått komma fram nu.
Och på handen har jag börjat använda nån vante som skall förhindra ärrbildning. Det blir nog bra det här.
Eftersom det framkommit viss nyfikenhet från vissa håll tänker jag visa hur mitt ben och min hand ser ut nu.
Via länkar alltså, vill ni inte se, undvik att klicka på dem.
I förrgår såg min handflata ut så här. Fortfarande rätt röd, men det gör i alla fall inte ont längre. Där under tummen, mellan handen och armen, ser man lite av hudtransplantationen.
Så här ser andra sidan av handen ut. Det är alltså ny hud på ungefär halva handryggen plus lite av tummen.
Och här är mitt ben. Lite av transplantatet fortsätter på andra sidan, och så finns det kvar en del röda fläckar på låren.
Även om det inte är jättesnyggt nu så tänker jag ge det minst ett år att läka innan jag lipar över det. För fem dagar sen märkte jag att ett födeslemärke jag haft på armen försvunnit helt, och idag märke jag att det röda lagt sig så mycket så konturerna börjat synas. Så det går åt rätt håll i alla fall.
Oljehand
THUMBS UP
Från att sjuksystrar och läkare bara varit ett knapptryck bort skall jag alltså lyckas ta hand om mina skador själv i några dagar.
Innan jag tågade hem gav de mig en massa prylar och förklarade hur och när allt skall användas, och sjukgymnasten lämnade mig med orden "se till att gå så mycket som möjligt nu så huden vänjer sig, men inte för mycket!"
Det kändes liksom lite knepigt.
Men förutom att tagstället luktar sur, gammal disktrasa (infekton på gång, bah) så har det fungerat rätt bra (eller okej, hur skulle jag kunna veta hur mina behandlinger påverkar mina framtida ärr, men ändå, det känns bra), jag tycker inte ens det är speciellt läskigt med nerverna längre!
Jei!
Och nu en hälsning till min syster:
JAG KAN GÖRA TUMMEN UPP!
Det där vita på golvet skall förresten bli shortsmönster. Nu kommer det knappast att bli så mycket shorts för mig i sommar, men ändå. Nåt måste man ju göra.
Så här ser min förlovningsring ut efter att de klippte upp den. Det försökte dra bort den först, men mitt ringfinger var väldigt hudlöst, och de slamsor som fanns hade trasslat sig runt ringen. Såååå de gick med på att klippa upp den istället efter lite vilda protester. "Men då går den ju sönder!" Jo, fast alltså, det känns helt okej det med.
Innan jag tågade hem gav de mig en massa prylar och förklarade hur och när allt skall användas, och sjukgymnasten lämnade mig med orden "se till att gå så mycket som möjligt nu så huden vänjer sig, men inte för mycket!"
Det kändes liksom lite knepigt.
Men förutom att tagstället luktar sur, gammal disktrasa (infekton på gång, bah) så har det fungerat rätt bra (eller okej, hur skulle jag kunna veta hur mina behandlinger påverkar mina framtida ärr, men ändå, det känns bra), jag tycker inte ens det är speciellt läskigt med nerverna längre!
Jei!
Och nu en hälsning till min syster:
JAG KAN GÖRA TUMMEN UPP!
Det där vita på golvet skall förresten bli shortsmönster. Nu kommer det knappast att bli så mycket shorts för mig i sommar, men ändå. Nåt måste man ju göra.
Så här ser min förlovningsring ut efter att de klippte upp den. Det försökte dra bort den först, men mitt ringfinger var väldigt hudlöst, och de slamsor som fanns hade trasslat sig runt ringen. Såååå de gick med på att klippa upp den istället efter lite vilda protester. "Men då går den ju sönder!" Jo, fast alltså, det känns helt okej det med.
HEJHEJ
Igår var det tre veckor sen jag försökte jag göra vårrullar för tredje gången i mitt liv.
De två tidigare har det fungerat relativt bra, men den här gången resulterade det i ett besök på brännskadeenheten i Linköping.
Kort sagt, oljan började brinna, oljan exploderade lite, jag började brinna på hand och fot, grannarna får höra mitt dödsvrål och fem sekunder senare ringer jag på hos dem och påpekar lite försiktigt att det brinner.
Och de senaste veckorna har jag gjort massor med saker jag aldrig gjort förut
(blivit sövd, opererats, haft pigskin fasthäftat på mig, lärt mig gå för andra gången, transplanterat hud (helt klart smärtsammaste någonsin) knaprat morfin och lärt mig gå för tredje gången)
Igår fick jag äntligen komma hem igen, och just nu är det här status:
Handen mår rätt bra. Den blir torr snabbt och jag skall massera den för att försöka få nerverna på rätt och har en vante på som skydd, men den går ungefär att använda normalt nu. Visst, den är inte så jävla snygg, men ändå.
Foten och benet är fortfarande inlindat och sårigt men snartsnartsnart skall jag kunna gå normalt.
Och på onsdag borde låret vara tillräckligt helt för att jag skall kunna ta bort förbandet där.
Det finns ungefär en miljard tavlor i sjukhuset. I mitt rum var det en av Anita Nilsson, målad -85.
Till vänster var mitt fönster. Och så här såg det ut om man tittade ut genom det.
Lägenheten fick också ta lite stryk. Med betoning på lite.
Och tja, det tar nog ett tag tills jag lagar mat igen nu.
Nu tänker jag tillägna dagen till att äta allt ätbart jag hittar och kolla på alla serier jag missat. Later!
CHU CHU
Väldigt kort om hur helgen har varit då:
Johan och Gabriel bestämde sig för att shotta vodka.
Johan och Gabriel inser att de bestämt sig för att shotta vodka.
Jah, och om en vecka blir det någon form av parmiddag.
Spännande det här!
CHANTILLY LACE
Idag ringde en snubbe från DHL på dörren.
*doing the happy dance*
SAVOY TRUFFLE
Hörrni, nu börjar det hända saker på matfronten!
Idag fixade jag paprikakyckling och potatischipsgrejs.
Förutom att potatisarna fick en förbannats konstig färg (jag fattar verkligen inte vad som hände där) så gick allt bra. Och det blev gott också.
Kollakolla, sallad med fetaost dessutom!
BOO-YAH!
GOOD VIBRATIONS?
Som vissa av er kanske kommer ihåg har jag ju gnällt lite på mina alternativ när det handlar om att lyssna på musik när jag syr. Eller ja, snarare bristen på alternativ alltså.
Nu verkar det i alla fall som att det löst sig för ett tag framöver. Möjligheten att ens välja bort musik har liksom försvunnit.
Det står nämligen några taknissar på grannens tak och... ja, gör något.
De lyssnar på radio i alla fall. På hög volym.
Seriöst, jag stod nyss och sjöng med i nån Green Day-låt när jag duschade.
Hög volym, som sagt.
Och nu lyssnar vi på Aerosmith.
Håhåjaja.
Och självklart gömde jag mig bakom gardinerna och tog en smygbild i sann blogganda.
MJEP
Igår hade jag migrän.
Det är rätt konstigt egentligen, att det är den där jäkla light migränen som är värst för mitt humör.
Kanske för att det man väntar på att det skall bryta ut helt, men det gör det ju aldrig.
Eller så är det känslan av att någon står och petar en i tinningarna hela tiden som gör att man vill smälla till någon. De gångerna man tror att man är döende gör det liksom så jäkla ont att man inte kan bli irriterarad.
Nåja.
Sen kom Gab hem med mat, cola och chips, och allt kändes lite bättre.
Jag har fått en lapp från DHL om ett paket också, awesome!
Och eftersom jag missade igår: GLAD ALLA HJÄRTANS DAG!
"Too late Linda. Too little too late."
...Men ändå!
Det är rätt konstigt egentligen, att det är den där jäkla light migränen som är värst för mitt humör.
Kanske för att det man väntar på att det skall bryta ut helt, men det gör det ju aldrig.
Eller så är det känslan av att någon står och petar en i tinningarna hela tiden som gör att man vill smälla till någon. De gångerna man tror att man är döende gör det liksom så jäkla ont att man inte kan bli irriterarad.
Nåja.
Sen kom Gab hem med mat, cola och chips, och allt kändes lite bättre.
Jag har fått en lapp från DHL om ett paket också, awesome!
Och eftersom jag missade igår: GLAD ALLA HJÄRTANS DAG!
"Too late Linda. Too little too late."
...Men ändå!
A DAY IN THE LIFE
Det blev en rätt sen (som i ungefär 20:45) promenad till Coop idag.
Gabriel hävdade att det är pinsamt att handla så sen på en lördagskväll ("folk kan ju tro att vi saknar liv!!"), jag tyckte snarare att det var ett bevis på att vi i alla fall hade vettigare saker för oss än att se på melodifestivalen.
Sååå, efter att vi skyndat oss hem så jag hann se slutet av melodifestivalen tog jag en drink och började se på Den lilla sjöjungfrun.
Och alltså nånstans börjar jag undra vad som hände. När blev jag gammal, ung och barn på samma gång?
Gabriel hävdade att det är pinsamt att handla så sen på en lördagskväll ("folk kan ju tro att vi saknar liv!!"), jag tyckte snarare att det var ett bevis på att vi i alla fall hade vettigare saker för oss än att se på melodifestivalen.
Sååå, efter att vi skyndat oss hem så jag hann se slutet av melodifestivalen tog jag en drink och började se på Den lilla sjöjungfrun.
Och alltså nånstans börjar jag undra vad som hände. När blev jag gammal, ung och barn på samma gång?
MATLAGNING MED LINDA
Dagens middag: köttfärsbiffar med färdiga potatisklyftor och sallad.
Nomnom!
Förbredelser:
Kontrollera att köttfärsen som togs fram ur frysen imorse hunnit tina. Konstatera att det inte alls är köttfärs, snarare en mutation mellan grytbitar och biffar.
Läg väl märke till hur påsen dessutom läcker och nästan all köttsaft runnit ut på bordsduken.
Tvätta duken.
Några minuter innan potatisklyftorna skall in i ugnen går det bra att ta fram dem ur frysen och lägga dem på en plåt. Lägg väl märke till att du inte har potatisklyftor. Hitta några potatisar längst in i kylen som du i panik skivar till potatischips. krydda med salt och peppar, lägg in i ugnen.
Glöm att ta ut plåten ur ugnen i tid.
Stek köttet med löken du redan hunnit hacka innan du insåg att det inte var köttfärs.
Se hur hälften av den resterande köttsaften försvinner i pannan.
Lägg sedan upp wannabe-biffarna på en tallrik med ett lock över, och vinka hejdå till den sista saften.
Gör en sallad. Här det lite mer avancerade alternativet med gurka, tomat, rädisor och rödlök.
Sen gäller det att vänta i ungefär tjugo minuter på middagsgästen. Under tiden kan du passa på att ta lite bilder.
Tips: En mikro kan vara praktisk att ha till hands när ni väl får för er att äta.
...Alltså jag vet inte jag inte, men jag är inte helt säker på att det här faktiskt hjälpte mig i mitt "tvinga Gab ta bilder"-projekt.
(Salladen var i alla fall god!)
BLAHA
Åhärö. Vad jag börjar bli trött på vädret nu.
Det är okej att jag fryser lite om fingrarna när jag går ut. Men det är inte okej att jag ser ut som en väldigt fluffig pudel när jag borstat håret. Eller att det lägger sig på kinderna som ett jäkligt irriterande skägg. Gah!
Nåja, nu var det ju inte det som var grejen.
Jag tog ju ut ett mönster igår, och eftersom mitt paket kommer att anlända om ungefär en vecka (jag fick mitt mail igår, tack!) och jag börjar bli lite rastlös funderar jag på att klippa lite i tyget som blev över när jag gjorde sovrumsgardinerna.
Kan man sy en klänning av sånt? Eller blir det konstigt?
Jag har inte så mycket användning av det ändå, så det är ju skitsamma, jag är nog mest nervös över att ni skall börja kalla mig Gardinda eller nåt sånt.
Borde det ju vara en viss risk för ändå, så jäkla mycket gardiner det varit på senaste tiden.
NEEDLES AND PINS
I'm on a roll!
Herrejäklars vad jag har gjort saker idag. Städat och sytt och knytit knutar och tagit ut mönster. Och jag har inte suttit vid datorn alls.
Eller okejdå, men det var bara för att kolla på gårdagens DOX (Handlade om en trettonåring från Ryssland som togs till Tokyo för att bli model. Inte sådär väldigt feel good kanske, men man började inte gråta. Dvs, inte lika illa som vanligt)
Nu skall jag fortsätta hänga med vår varma UFOlampa vid pusselhörnan tills jag tröttnar på nålar.
Dagens look: ergonomiskt (nåja) och rosa (indeed)
Herrejäklars vad jag har gjort saker idag. Städat och sytt och knytit knutar och tagit ut mönster. Och jag har inte suttit vid datorn alls.
Eller okejdå, men det var bara för att kolla på gårdagens DOX (Handlade om en trettonåring från Ryssland som togs till Tokyo för att bli model. Inte sådär väldigt feel good kanske, men man började inte gråta. Dvs, inte lika illa som vanligt)
Nu skall jag fortsätta hänga med vår varma UFOlampa vid pusselhörnan tills jag tröttnar på nålar.
Dagens look: ergonomiskt (nåja) och rosa (indeed)
