py

Jaja, jag vet att jag knappt rört tygerna från tyg.se ännu, men jag och Ola tog ändå en tur till Stoff & Stil när han var här (hallå, HAN HAR BIL!)

Jag hade ungefär bestämt vad jag ville ha innan vi gick in, och det gick faktiskt rätt bra att hålla sig från att kluma på allt annat jag hittade. Alltså, rätt bra. Jag råkade se fyndhörnan och där det blev lite svårt. Men annars.


Stickat, foder, något som jag skall experimentera fram en handske av, jersey och tyget som fyndades.

Vi har haft Olabesök i helgen. Även fast jag försöker tänka på att ta fram kamaren ibland (för det är ju rätt trevligt med lite bilder ändå, om inte annat för att bevisa att vi faktiskt har vänner) går det så förbaskat segt.

Enda gången jag höll i den var i Fredags då jag försökte smygfota lite när de lagade mat.
"DET ÄR INTE I SMYG OM MAN SER ATT DU TA BILDER!!" sa Gabriel. Han gillar fortfarande inte riktigt det där med kameror. Men han blev i alla fall halshuggen, så han får vara glad ändå.


Sen kom Johan och Felicia hit också, och då hittade Ola kameran och lekte paparazzi.


Bland ungefär en miljon andra bilder hittade jag några när jag tar på mig strumpor. Extremt spännande och viktigt att dokumentera liksom.


Och ja, några på glada människor i hallen.

Nu skall jag fixa klart tvätten och försöka ta tag i min to-do list.
Gah! Orkar inte.

För ett tag sen började vi med projekt "odla gräs till Nora".
Eller vi och vi, det var väl egentligen Gabriel. Men jag har hejat på lite entusiastiskt så jag tycker att det borde räknas som ett vi.
Hur som helst, igår fick hon äntligen ta del av sin tjocka, fina gräsmatta (hon har visserligen fått provsmaka lite innan för att vänja magen, men ändå), när vi tittade på satt hon fint och mumsade lite försiktigt. Sen lämnade vi henne ensam en stund och när vi kom tillbaka såg det ut så här: 



Nora såg förbaskat nöjd ut. Gabriel däremot, inte sådär jättemycket va.


Phö, sitta där med pluttiga tassar och se lagom oskyldig ut.

Okej, nu har det visst varit lite segt här igenom i några dagar. Men om vi skall vara positiva så har jag i alla fall hunnit spela igenom Virtual Villagers 1 och 2 igen. Alltid något liksom.

För nån dag sen fick vi hem papper på hur mycket det kommer att kosta att fixa hallen, och om vi har fattat det rätt (vilket vi ofc hoppas att vi inte gjort) blir det dyrare med försäkringsbolaget än om vi skulle göra det själva. Och alltså jag vet inte jag, men där nånstans tycker jag att poängen med en försäkring försvinner.  

Annars är allt bra. 

Nu skall jag ta tag i det där med oskickade mail, bland annat till en skola som haft lite problem med att ta emot min ansökan. Med andra ord kanske det finns en anledning för mig att damma av glasögonen i höst, späääännande.



*öva på sin "jag är skitsmart för jag pluggar!"-min*

Jisses vad min hjärna inte vill fungera idag. Jag skulle skriva ett mail till arbetsterapeuten angående mina handskar som känns lite lösa, men det är typ omöjligt att formulera en vettigt mening.
Däremot har det gått skitsmidigt att få blixtlåset på rätt (häpp!), så nu är det kanter och bestämma längd till.

Alltså jag vet inte riktigt vad jag skall tycka om resultatet. Men det har varit rätt trevligt att experimentera lite i alla fall. Så länge tyget ändå bara låg och skräpande är det chill liksom.   


Den består av en transparent klänning med axelband och en transparent innanför (+foder) utan axelband.
Och det syns ju inte så bra på bilderna ovanför, men ungefär så här ser det alltså ut vid bysten: 


Och så här ser mitt försök till foder ut när den är avig:


Jaja, jag är fortfarande inte bra på att stryka efterhand när jag syr. Nångång skall jag skärpa mig, men nu får den nöja sig med att det kanske blir av när den är klar.

Påsken har varit exakt som långhelger alltid är hos oss. Några dagar innan pratade vi entusiastiskt om allt vi skulle göra, och det slutade med att vi apatiskt glodde på varsin skärm.

Och idag fortsätter jag på samma spår. Ungefär så här mycket kalas är det här nu:



Jag har fått den där sömmen jag puttrade över förut på rätt i alla fall. Så nu återstår att få fast blixtlåsen (och se till att ränderna passar, snark), fålla och sy på lite kantband.  Det kan nog bli bra det här.

Som vissa av er vet gillar jag pussel.
Och jag brukar undvika att gå in på siter med produkter som jag kan känna ett plötsligt ha-begär av, men jag tänkte att en liiiten sväng på Ravensburgers hemsida inte skulle skada. 
Så möts jag av det här:



GAAAAAAAAAAAH!
Alltså visst, efter att vi flyttade hit har det varit knepigt att få plats med allt över 9000 bitar, men ändååå.
På nåt sätt skall det nog gå. I värsta fall får jag väl flytta ut soffan i några veckor.

Två gånger sen jag kom hem från sjukhuset har vi fått adresserad reklam från Trygg-Hansa.



Och alltså jag vet inte jag, men det känns som att de vet något.

Ungefär så här har min dag sett ut:
Nynna "tamtidam" medan jag syr en söm, tänka "ojfan" när jag inser att det inte skulle vara någon söm där, sprätta upp sömmen och sen nynna "tamtidam" igen medan jag syr en ny söm på exakt samma ställe.
På repeat.

Så nu lägger jag ner alla projekt med nål och tråd och försöker lära mig sticka istället. Det kommer antagligen att krävas mer tankeverksamhet, men det måste ju vara lättare att börja om när man gör fel. Aight?


Jah, då skall vi bara hitta nån serie att kolla på och sen skall jag och ett väldigt rosa garn bli bff.

Jag har ju som sagt fått stränga order av en viss Gabriel att inte städa och jag trodde det skulle vara awesome. Tydligen är jag inte så lat som jag trodde, för jag har haft lust att moppa och damma sen dess.
I lördags vaknade jag tidigt och tassade försiktigt till köket för att diska lite. Några minuter senare stod en sur och nyvaken sambo i dörröppningen och tittade anklagande på mig. "DU TRODDE ATT JAG INTE SKULLE HÖRA!" ja, det stämmer.
Idag är han på jobb så nu är hela lägenheten ren. Efter förmåga alltså. Jag är liksom inte övertygad om att min mamma skulle kalla det "hela" eller "ren".
Men ändå, det känns förjävla bra. Förutom i benet, men det går nog snart över.

Till och med mina tubifast fick sig en tvätt!
Reeeen!

På tal om sånt så är ju alltså foten framme nu (förutom några genomskinliga plåstergrejer på de där envisa såren) och om man vill så kan man se den här. Ett tips är att låta bli om man tycker att fötter är äckliga.

Det blev en liten miss i planeringen när jag försökte räkna ut ut hur mycket tyg jag skulle ha till fodret,
kort sagt: foderkjolen har en viss lapptäcke-feeling över sig nu.
Men annars har det gått bra. Lite fixande i kanter, fålla och pressa till så är den delen klar.

Så här ser det ut nu (ja, man har mjukisbyxor på sig när man är sjukskriven, även när man skall vara med på bild. Det är som shorts på semestern även om det regnar. Man har liksom inget val):


Under gardintyget finns alltså mer foder som sitter fast i kjoldelen. Det skall komma på ytterligare en gardintygsöverdel, och de två skall få kjoldelar till.
Frågor på det? Nej? Bra.

Igår pallade jag äntligen duscha utan att ha plastat in några kroppsdelar!

Det var lite läskigt först, inte så mycket för att huden blev alldeles mosig och skum, utan för de där öppna såren jag har kvar på foten som envist skulle svida. Men om man bortser från sånt så var det awesome.
För vilken jäkla skillnad det är för humöret att kunna duscha utan en massa förbredelser. Sen är det visserligen ett projekt efteråt, när såren skall läggas om och allt skall smörjas och masseras, men så länge Gab går med på att agera sköterska är det helt okej.

Snart snart snart försvinner nog såren också. Sen kan jag hänga med en vit pälsboll på balkongen igen.