CHIFFON AND LACE

 
Det har gått lite segt med den där frivolitetsklänningen nu, men jag har faktiskt en väldigt bra anledning.
Jag tänker nämligen sy den i chiffong.
Och ja. Jag vet ju förstås inte vad ni har för erfarenheter av chiffong. Men mina är väl lite sådär.
Jag gillar det jättemycket, tills jag tar i det. Då kommer jag liksom ihåg hur extremt drygt det är att lägga saxen i. 
 
Men nu har jag letat igenom hela internet med alla "hur syr man i chiffong"-sökningar jag kommit på, och jag tror att det skall gå bra. 
 
Och ungefär så här har det ett ut ett tag nu. Om man bortser från att jag tagit bort en del från axlarna och i ärmhålen på min snygga bomullsklänning för att få det att passa ihop lite bättre.
 



YESTERDAY

 
Hej hörrni!
Jag är lite upptagen med att titta på hockeyn just nu (Ryssland spelar mot Frankrike och Frankrike leder. VART ÄR VÄRLDEN PÅ VÄG?) men tänkte ändå passa på att uppdatera er om mitt senaste projekt.
 
Jo, anledningen att jag lärde mig hur man gör frivoliteter var ju för att nångång försöka baka in dem lite snitsigt i nåt plagg. Och det har ju ärligt talat gått lite segt på den fronten. Men nu, nu är det på gång!
 
Första gången jag tvättar ett frivolitetsprojekt. Mest seriöst någonsin! Annars brukar trådskapelserna bara bli nerkorvade i en låda när de är klara. Måste nog bli ändring på det (eller så får jag skaffa en till låda)
 
Och så försöker jag göra ett passande mönster till.
Går rätt bra hittills, vi får se om det blir något av det här.
 
Hm. tippar på att det hade underlättat en hel del med en provdocka när jag skall försöka lista ut hur alla delar skall sitta ihop. Men det löser sig säkert. I nödfall får jag väl tvinga Gab att nåla fast allt medan jag agerar provdocka.
 
Nå, nu fortsätta titta på matchen!
 



DRESSED FOR SUCCESS

 
Jag har varit sugen på att sy en klänning ett tag nu, och efter att ha kikat i några Burdatidningar hittade jag ett mönster som ser lovande ut. 
 
 
Jahapp. Då var början klar.
Bara resten kvar nu då.



AND THEN

 
Jo.
Jag är ju inte så bra på att använda plaggen som jag sytt.
Eller så kan man kanske säga att jag är dålig på att sy plagg som jag vill använda.
Ni vet, billiga tyger och för många "ohohoh! skitbra idé! måste testas! hur gör man?" har liksom lett till att det blivit så.
Och jag inser ju att det vore en fördel för min garderob om så inte var fallet. Därför tänkte jag försöka ändra på det.
Det lät speciellt som en überbra idé när jag märkte att jag äger ungefär två tröjor (som går att använda bland folk utan att de undrar om jag har nån underlig fäbless för noppiga kläder), så en egensydd tröja vore ju kalas.
 
I början gick det rätt bra. Jag hittade både ett finfint mönster i en Burdatidning och ett grålila, tunt tyg i tyglådan.
Visst, grålila är inte riktigt min färg, men ändå. Så sjukt kräsen när det kommer till kläder är jag ju inte.
Sen gick det lite sämre, när jag insåg att tyget är lite väl tunt. Men dubbla lager tyg kan ju vara kul. Speciellt eftersom jag kan försöka mig på den där all-in-one facing-grejen igen.
Här började jag väl kanske bli lite osäker på resultatet, men det låter ju roligt att göra liksom. 
Och sen märkte jag att det inte finns tillräckligt med tyg. Däremot hittade jag ett svart, tunt tyg som kan vara på insidan.
Så. Ja.
Nu är jag alltså tillbaka på "kommer aldrig att använda"-planet. 
 
 
Men ändå. Det skall fortfarande blir kul att sy ihop det. Och det finns faktiskt lite utrymme kvar i min "hell no."-hög.



HELP!

 
Min framtida jacka skall tydligen ha passpoalfickor med lock, så idag har jag övat på hur man gör såna.  
 
Först genom att läsa instruktionerna som följde med mönstret.
Jag läste, nålade lite, sydde lite, läste igen och tog ett steg tillbaka för att beskåda mitt verk.
Och alltså nej. Jag är inte helt säker på om det är min läsförståelse eller Burdas tydlighet det är fel på, men man kan väl säga att det inte blev speciellt bra.  
 
Så jag bestämde mig för att pröva mig fram när ficka nummer två skulle sys.
Det gick faktiskt bättre. Jag skulle kanske inte nödvändigtvis säga att det ser bra ut, men helt klart framsteg.
 
Nåväl, när jag skulle pressa delarna på plats blev jag ändå lite osäker. Hur skall egentligen en passpoalficka med lock se ut?
Jag hittade inte något att jämföra med i garderoben, och det gick inte helt bra att när jag frågade google heller.
 
Jag skall alltså öva lite till på hur man får den snygg, men om vi fokuserar på hur bitarna sitter ihop nu då:
 
Skall alltså passpoaldelen ligga alldeles intill ficklocket?
Hjelp?



THE LONG AND WINDING ROAD

 
Dåså.
31 bitar markerade och klippta.
Bara åtta kvar.
 
 
Phew.



A LITTLE LIKE A MILITARY MAN

 
Jag har äntligen hittat något jag vill sy!
En jacka.
Det stod i Burda att den är en "must-have denna höst!". Den kommer antagligen inte ens att vara klar nästa höst, men ändå.
Den är egentligen lite (mycket) för avancerad för mig, men äh, det följer ju med instruktioner.
Tar jag det bara lugnt och undviker att bli ivrig och stressa kan det nog bli kalasbra. 
 
Steg ett är att testsy den i grönt bomullstyg innan jag köper riktigt tyg. 
Och helt ärligt kände jag att det blev lite knepigt redan när jag skulle rita av mönstret.
 
Sjukt många linjer ju!
Men det blir nog bra det här. Pepparpeppar!



MAKE IT WORK

 
Okej, det kanske inte alltid märks, men majoriteten av alla projekt jag påbörjar bli faktiskt klara.
Visst, vissa ligger ihopkorvade på sybordet överdrivet länge, men ändå.
 
Sen finns ju förstås de där tygdelarna som hamnar i en "sen nångång om jag orkar fast antagligen inte"-hög.
För nån dag sen bestämde jag mig för att gå igenom den.
De flesta är svinfula, och jag förstår ärligt talat inte riktigt hur jag har tänkt. Förhoppningsvis var det, som det visserligen fortfarande oftast är, billiga tyger som valdes bara för att jag ville testa en teknik, och inget jag planerade att använda. 
 
Hursom, nästan alla kommer antagligen att hamna på tippen i slutändan, men jag är ändå lite sugen på att försöka färdigställa dem först. Det skaver liksom lite när det finns halvfärdig (jaja, vissa av dem är inte ens nästan halvfärdiga, snarare en tygbit med två sömmar i) plagg som aldrig blir klara.
 
Lite osäker på hur det här kommer att gå är jag ju, med tanke på att jag uppenbarligen blev så förbannad på dem så de gömdes undan, men äh. Det blir nog bra det här.



WITH THE MULTI-COLORED MIRRORS

 
När det kommer till kläder är jag svindålig på det här med proportioner.
 
Alltså visst, när jag kollar på Project Runway och Michael Kors viftar med händerna och slänger ut sig ett nasalt "I mean hello! Proooportions guys!" till några väldigt nervösa designers kan jag se att något ser lite konstigt ut med plagget.
Men jag skulle inte kunna säga var linjerna egentligen skall vara.
Och jag känner att det nog skulle gå att lära sig se det (helt omöjligt är jag faktiskt inte), och det kunde ju vara en rätt bra grej när man ändå försöker göra sina egna kläder. 
 
Lättast vore det kanske om jag hade en provdocka, så jag kunde nåla upp, ta ett steg tillbaka, klia mig på hakan och upprepa proceduren tills jag känner mig nöjd.
Nu har jag inte det.

Det var vad jag helt osökt kom att tänka på när jag balanserade på den lilla pallen vi har på toaletten för att, i den enda spegel vi har, lyckas klura ut längden på min klänning.


Helkroppsspegel i hallen när den är klar, eh ja tack.



THE KING OF CLOWNS

 
Okej.
Jag köpte alltså det här mönstret när jag ville lära mig sy ärmar.
Förra gången jag använde det slutade det i nån mild form av katastrof. Då hade jag knappt sett ett mönster innan och trodde det lite lätt vinda resultatet berodde på att jag var noob.
Nu är jag mindre säker på att det var bristen på mönsterläsarskills som var problemet.
 
Efter att ha minskat ärmhålen, ändrat halslinningen, tagit in vid midjan, lagt till vid höfterna och försökt fixa axlarna börjar det vara på gång. Trådraken fungerade ju i alla fall finfint.
 
Ärmarna är visserligen fortfarande lite skumma, men hörrni, det blir nog inte bättre än såhär.
 

Här lite slarvigt ihoptråcklad för att se om alla bitar passar ihop.
 
Nu skall jag klippa sönder den och hålla tummarna för att den överlever.
Häpp!



WHY I ALWAYS DRESS IN BLACK

 
Jag tänker försöka mig på att sy en DLS. En väldigt enkel sådan i svart (nähä?) jersey. Och så några detaljer på det, om jag lyckas klura ut hur jag skall få dit dem.
Nå, framtida problem tar vi senare!
 
Ett mönster från stoff&stil får fungera som grund idag.
Hm, undrar förresten vad som hände med klänningen jag egentligen skulle använda mönstret till när jag köpte det. Måste nog rota runt lite sen för att se om den ligger halvfärdig nånstans. Ännu en spännande dag, tjoho!
 
 
Förresten, någon som vet om det finns nåt smidigt sätt att få mönsterdelarna trådrakt på enfärgad jersey med lite sned stadkant? Att sitta och studera en miljard maskor på fem centimeters håll känns liksom inte speciellt givande.



THE DEVIL IN DISGUISE

 
Idag skulle jag sy knapphålet.
 
Måttade ut och prövade olika storlekar på en testbit. Gick svinbra.
Lägger shortsen i maskinen och hör hur den börjar tugga.
Sprättar, kollar att inget ligger dubbelvikt någonstans, syr för säkerhets skulle ett till på testbiten och jodå, det fungerar finfint.
 
Lägger shortslinningen under nålen igen. Den tuggar inte, awesome!
Ser hur maskinen ignorerar markeringen för var knapphålet skall sluta. Jaha.
Sprättar igen, kontrollerar att spaken är på plats, testsyr ett till knapphål.
Blir kalasfint. 
 
Prövar igen. Av någon okänd anledning blir det ett miniknapphål.
Sprättar och kollar att knappen sitter i ordentligt. Jorå.
 
Försöker sy ett till knapphål. Maskinen börjar tugga.
Gahhdsahdsjkhhhhhhhh. 
 
 
Nu tänker jag äta ostbågar.



IF I'M WRONG I'M RIGHT

 
Efter att ha tröttnat på att aldrig riktigt veta hur bilder ser ut har jag försökt kalibrera min skärm.
Nu är allt väldigt rött helt plötsligt.
Jag fattade nog inte riktigt hur man skulle göra. Det är nåt som är lite konstigt med att få exempelbilder på hur "bra" kontrast skall se ut, uppslängda på sin skärm.
Som man alltså försöker fixa kontrasten på.
Det är lite som när man ser reklam om en überflashig tv, "och kolla, vilken fantastisk bildkvalitet!"
Ja, jo säkert.
Fast inte när det är på min tv jag skall studera denna fantastiska bild. 
 
Hur som helst. 
Hällorna är på gång nu!
Knasigt det där, hur jag alltid tycker det är snyggare med så smala som möjligt tills det är dags att få rätsidan på plats.
 
Korvstoppning.
 
Det skall nog bli bra det här.



BLUE JAY WAY

 
Gab skall vara ute på vift hela kvällen. Vanligtvis brukar jag storstäda när jag har lyan för mig själv, men inte idag sinni.
Nej, för idag käkar jag pizza till middag och stänger in mig i syrummet (eller ja, nu har vi visserligen ingen dörr där längre, men ni fattar) och hänger med symaskinen.
 
Hittills har jag fixat uppvikningen och fått sidosömmarna på plats:
 
Linning och blixtlås nästa nu då. 
 



WE CAN WORK IT OUT

 
Idag fick jag fickorna på plats!
Eftersom jag ritade dem på fri hand så är jag lite orolig över hur det kommer att se ut när allt är klart.
Mest angående vinkeln på dem, storleken och formen tror jag på.
Fast ja, det är väl bara att sy ihop allt och se vad som händer.
Spännande det här hörrni!
 
 
Egentligen tänkte jag sy stickningarna i samma färg som fodertyget (lite mörkare alltså), men det kändes inte helt genomtänkt att försöka sig på överdrivet tydliga sömmar när jag knappt kan få ihop ett par shorts.
En sak i taget liksom. 



WIN YOUR GIRL A STUFFED KOALA BEAR

 
Jo, på tal om shortsen jag började på förut.
Jag haft lite problem med att komma på nån smart lösning som gör att jag kan behålla fickorna och fortfarande få fodret snyggt. Det har inte gått sådär jättebra. Inte bra alls faktiskt. Så dåligt så jag insåg att jag egentligen hade tre (inte helt attraktiva) alternativ:
 
1. Skippa fickorna. 
2. Skippa fodret.
3. Sy ett inte så snyggt foder.
 
Och ja, där låg tygbitarna på sybordet medan jag funderade på det där.
Tills Gabriel sa: "Förresten har jag en överraskning till dig när du är klar med shortsen!".
Och liksom, nej. Man kan inte säga så till mig.
När jag var liten var jag en sån där svinjobbig unge som försökte vända upp och ner på alla garderober dagarna innan julafton i hopp om att hitta något. Och om det inte vore för att Gab antagligen skulle sluta ge mig julklappar om jag fortfarande gjorde så är jag inte helt säker på att våra garderober faktiskt hade fått vara ifred vid julen.
 
Jag lyckades luska ut att det egentligen inte är viktigt för överraskningen om de är klara eller inte (det är alltså inget 'blå shorts-party' han tänkter köra med) innan han kom på att han kunde hota med att lägga ner vad det nu är om jag ställer fler frågor.
 
 
Hur som helst valde jag alternativ tre (jag vill verkligen testa sy fickor, och hellre bekväma shorts som är fula på insidan än obekväma som bara är lite fula på insidan), nu är foderbitarna utklippta och fickorna pånålade.
Jag är lite osäker på om jag har ett blixtlås i rätt storlek också, men annars knövlar jag dit ett lite längre och låtsas att det visst skall se ut så om han säger nåt. 
 
 
...Fatta besvikelsen om han egentligen bara är trött på alla sygrejer som tar upp sovrummet
 och överraskningen är att man kan se golvet igen.
 



FOR YOU BLUE

 
Diverse prylar som borde befinna sig i en nyrenoverad hall ligger fortfarande utspridda överallt och det är lite lätt omöjligt att hitta en ledig golvyta nånstans.
Extra drygt är det då garderoberna vi rev var Gabs "datorskåp" och jag inte vet vart något skall, så det får ligga där det ligger tills han får lite mer fritid och kan göra något åt det. 
 
Sovrumsgolvet har varit rätt tomt i alla fall (förutom en del skor som fick flytta in där), så idag knövlade jag dit några meter tyg och började klippa ut shortsbitar. 
 
 
Mönstret jag använder mig av är ett ficklöst byxmönster från Burdastyle.
Och med tanke på hur svårt det var att kapa av dem till uppvikta shorts (utan att det såg ut som två små potatissäckar på benen alltså) förra gången är jag inte helt säker på att det kommer att gå skitbra när jag skall försöka baka in ett par fickor i dem också.
Men jag måste ju i alla fall försöka.



A ROOM IN THE LOCAL SALOON

 
För en vecka sen var planen att fixa nya tapeter och lägga nytt golv.
Nu har vi rivit ut två garderober och insett att vi måste måla om taket och diverse dörrkarmar. När Gab skar bort lite tapeter i köket (alltså vad är grejen med att lägga tapeter en bit över lister och tak? DON'T DO THAT!) började jag misstänka att det kanske gått lite för långt.
Nåja, hittills har det otippat nog gått kalasfint, och förhoppningsvis flyter resten på lika bra. Imorgon skall vi kirra lite mer färg och sen skall det nog börja se ut som en hall igen.
 
Det är svinkul att riva saker och kladda på färg, om man bortser från att jag inte kan sy något. Det finns liksom inte plats att lägga ut tyg någonstans.
Men så fort vi börjar bli klara åker symaskinen fram och ett par blåa shorts med fickor och foder skall tillverkas. Tyget skulle egentligen användas till min frivolitetsklänning men det blev alldeles för ljust efter tvätt.
But hey, jag klagar inte, shorts blir awesome!
 



MOON OF GOLD IN THE SKY

 
Det är typ tusen saker som borde göras innan vi sticker till Åland (boka resa kunde ju till exempel vara en bra början), och jag har försökt stå emot frestelsen att börja på nåt nytt sy-projekt innan vi är tillbaka i Malmö.
Och det har ju faktiskt gått rätt bra.
Tills idag.
Jag började fundera på hur man syr ett linne eller en klänning utan synliga sömmar vid axlar och halslinningen, så efter lite googlande plockade jag fram tyg och började klippa.
 
Guld och glitter blir det. Not my cup of tea, men tyget var billigt och jag är inte helt övertygad om att det färdiga restultatet någonsin kommer att användas ändå.
 
 
Men ett linne borde ju gå rätt snabbt att sy, till och med för mig.
Aight?



FOR YOU BLUE

 
Jag använt samma blå markeringspenna hur länge som helst nu och jag vet ju att det går bort med bara lite vatten, men ändå blir jag lika nervig varje gång ett plagg nästan är klart och det är en massa blåa streck överallt.

Fatta frustrationen om det en dag bestämde sig för att inte gå bort liksom.
 
Herregudars, jag kommer aldrig att palla sy avancerade balkänningar.
 
Hur som helst, lite på linningen till och en knapp så är det klart sen!
Det går fortfande lite segt, jag måste ta pauser ibland och göra nåt annat. För jag är helt säker på att blixtlåset fortfarande skrattar åt mig, och det hjälper inte riktigt att skrika "STFU, NU SITTER DU DÄR DU SITTER!!!11" till det.



Tidigare inlägg