VÄDERBLOGGIN
Hej internet, nu är jag tillbaka!
Den här gången skall jag försöka bli kvar ett tag.
Förra veckan hängde vi ju på fina, lummiga Åland (jaja det finns internet där, men mina föräldrars dator är så seg så det känns liksom inte värt det), och innan vi for hörde vi om hur soligt och fint det var där.
Så, jag packade shorts, bikini, sommarklänningar och herregud vad jag inte ens tänkte tanken på att ta med en tjockare tröja.
Och soligt har det ju faktiskt varit. Veckorna innan vi var där alltså.
Fint och lummig, visst, men vädret var kanske ingen höjdare.
Det blev alltså inte så mycket shorts eller sommarklänningar den här veckan. Däremot en hel del sudoku, pussel och frivoliteter.
Så kom lördagen. Dagen vi skulle åka tillbaka till Malmö.
Himlen var klarblå och solstrålarna glittrade på vattenytan.
Och det höll i sig. Både när vi satt på färjan och tåget var det kalasfint. Till och med när vi steg av vid busshållplatsen alldeles utanför vår lägenhet sken solen.
Tio minuter senare såg det ut här:
Jag är inte helt säker, men det känns lite som att nån där uppe inte tycker om oss.
NÅJA.
Det är bra ändå.
För idag fick vi hem vår efterlängtade lilla fluffboll. Som har börjat fälla igen och är lite extra fluffig just nu.
Så vi har stått och spionerat på henne medan hon skuttat runt och donat i sin bur.
När små pälstussar virvlar runt och en liten hårboll inte kan bestämma sig för om hon är trött eller borde äta hö blir man liksom på bättre humör av nån underlig anledning.
Like!
AWW MOMENT
Det är möjligt att jag var lite grinig igår. Och det blev kanske inte bättre när jag fick hem en kallelse till Linköping (att åka tåg en hel dag för att få höra vad arbetsterapeuten sa till mig igår känns liksom lite lamt).
Inte heller de halvfärdiga nudlarna och de torra quornbitarna jag åt till middag gjorde saken bättre.
Jamen ni vet, ibland är det en sån dag helt enkelt.
Så, jag har ett litet tips på hur man bäst tacklar såna dagar. Börja med att skaffa en sambo (eller en vän som kommer hem till dig) och en söt liten kanin. För att göra texten lite mindre förvirrande kan vi kalla sambon "Gab" och kaninen för "Nora".
Om du har gjort rätt borde det här hända:
Gab kommer att stå vid balkongen och stirra på Nora ett tag medan du ligger i soffan och tycker synd om dig själv.
Sedan kommer han att fråga om han får låna din kamera. (svara "ja" här, viktigtviktigt!)
Och ungefär en minut senare kommer Gab att ge kameran till dig och säga "Det verkar som att Nora har glömt att hon har något i munnen", och det här borde vara vad du får se:
Och sen kommer dagen att kännas så sjukt mycket bättre!
Lovar!
THE LONG AND WINDING TEXT
Dagen har varit väldigt lugn. Vi gick till ICA en sväng och sen har vi suttit vid varsin dator och länkat grejer till varandra och sagt typ "mhm, ser ju lite häffa ut".
Inte så jättemycket party med andra ord.
Inte så jättemycket party med andra ord.
Inte party alls när jag tänker efter.
Men igår.
Då var det action på hög nivå!
Picture it: (sagt med Sophia Petrillos ljuva stämma, gärna med tillhörande handrörelser)
Jag hänger på balkongen med kaninen. Hon glufsar i sig maten jag nyss mutat henne med och jag försöker fylla buren med nytt, fräscht spån till henne att bajsa på.
Jag hänger på balkongen med kaninen. Hon glufsar i sig maten jag nyss mutat henne med och jag försöker fylla buren med nytt, fräscht spån till henne att bajsa på.
Plötsligt får jag syn på en geting som, lite likt en vithaj innan attack, börjat cirkulera ovanför min skalle.
Nora fortsätter äta.
Nora fortsätter äta.
Jag sitter blixtstilla. (Man kan säga jag lärde mig en läxa den där gången min bror och vår granne stängde in mig och en geting i lekstugan när jag var liten*. Att i panik hoppa runt som en hormonstinn babianhane är en väldigt dålig idé i såna lägen.)
Getingen surrar iväg och jag andas ut. Och Nora glufsar vidare.
När jag var klar med att snygga till kaninens bur hade hon tröttnat på maten och lagt sig tillrätta vid höet för att slappa lite. Så jag gick efter kameran, hann knäppa några bilder, OCH DÅ kommer getingen tillbaka (vore väldigt snällt om ni kan tänka in hajenmusiken själva här. Tack)
Den här gången flög den inte några ärevarv innan den gav sig av. Nej, den flög in i Noras sovhus OCH STANNADE DÄR!
Getingen surrar iväg och jag andas ut. Och Nora glufsar vidare.
När jag var klar med att snygga till kaninens bur hade hon tröttnat på maten och lagt sig tillrätta vid höet för att slappa lite. Så jag gick efter kameran, hann knäppa några bilder, OCH DÅ kommer getingen tillbaka (vore väldigt snällt om ni kan tänka in hajenmusiken själva här. Tack)
Den här gången flög den inte några ärevarv innan den gav sig av. Nej, den flög in i Noras sovhus OCH STANNADE DÄR!
"ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ DEN JÄVELN KOMMER ATT STICKA NORA I ÖGAT!!!" tänkte jag och kände hur babian-paniken närmade sig.
Det tänkte nog inte Nora.
Hon brydde sig rätt exakt så här mycket:
Så, när Gab kom hem en liten stund senare fick han äran att petar bort luckan till Noras sovhus för att kontrollera om getinguslingen var kvar.
Det var den inte.
Däremot hade den lämnat rätt tydliga spår efter sig.
I form av ett påbörjat bobygge. (Det är här ni skall dra efter andan. Alternativt säga "oh no, it didn't!"
Men jorå, det did:ade den visst.
Så, igår tog vi vårt förhållande till en ny nivå, när vi från säkert avstånd inomhus petade ner ett (väldigt litet men ändå) getingbo med en tapetlinjal.
Och sen krossade Gab getingen med ett glas också.
Alltså hör ni inte, MEST ACTION EVER!
Livet i Malmö liksom. Man vet aldrig vad som kommer att hända.
...Det är helt möjligt att jag är lite uttråkad ikväll.
Lite mer party nu då tack.
*De visste alltså inte att getingen var där. JISSES, hur ondskefulla tror ni att de var.
LAZY JONES
I måndags ringde mamma och frågade om vi skulle göra nåt på valborg.
"Nä, inget speciellt. Kanske äta lite munkar och dricka mjöd" svarade jag.
Och exakt så blev det.
Om man bortser från de där 92 minuterna vi kollade på The Cove så har resten av ledigheten gått åt till att göra så lite som möjligt. Mest aktiva var vi kanske när vi låg i soffan och försökte gissa vad för låtar det var vi lite dovt kunde höra från nån grannes lägenhet.
Det här kan ha varit det största slöseriet med solsken någonsin.
Okej, jag gullade lite med Nora också såklart. Men det är ju obligatoriskt.
YOU CAN CELEBRATE ANYTHING YOU WANT
Idag har varit en väldigt produktiv dag.
Så produktiv så Nora har fått sin alldeles egna kategori här!
(Jag har gjort klart två dukar och nästan sytt en kjol också, men mer om det nån annan gång)
Nora var det nu, jo.
Den lilla lurvbollen figurerar ju ändå här rätt ofta, så jag tycker hon förtjänar det här.
Den lilla lurvbollen figurerar ju ändå här rätt ofta, så jag tycker hon förtjänar det här.
Och dessutom är det ju apbra om ni någon gång känner att ni inte kan få nog av hennes lilla tryne och vill se en hel drös med bilder på henne.
Det firar vi med morot och gurka!
YOU START THE YEAR OFF FINE
Vettni, vi har hittat en person som går med på att komma hit och mata vår lilla vita fluffboll!
Med andra ord skall vi fara hem i några dagar. Det blir första gången på typ tusen år som vi upplever åländsk snö. Eller ja, snö överhuvudtaget känns det som, men ändå.
Det blir nog bra det här.
Och det tycker nog Nora med, för av nån underlig anledning är hon alltid väldigt rund när någon annan tagit hand om henne ett tag.
THE PRESENT 'NEATH MY CHRISTMAS TREE
Jag brukar vara lite seg på att få den där julstämningen på plats, men igår hörrni, då hände nåt.
Det kan bero på ett "God lillajul"-sms min pappa väckte mig med (jaja, jag är från ett land långt härifrån,
med underliga seder och traditioner).
med underliga seder och traditioner).
Eller att Liies julkalender drog igång. Ellets julpyssel och att Gab helt på eget bevåg undrade om vi inte borde börja pynta lägenheten hjälpte nog också.
Och det verkar som att vädret var med mig, för idag vaknade jag upp till vår första snö:
Så idag skall jag gräva ner nosen i julpyntslådan och slänga upp varenda stjärna och tomte som jag kan hitta.
SAT ON A RUG BIDING MY TIME
De senaste åren har vi försökt lista ut hur man roar en kanin.
Vi har konstruerat klätteranläggningar, sått gräs och köpt en boll till henne.
Och om man bortser från gräset verkar det inte riktigt som att hon uppskattar våra försök.
En snabb blick kan man få, möjligtvis går hon fram och nosar lite, innan hon går och lägger sig igen.
Så vi har väl antagit att det enda den där lurvbollen tycker om är att sova och äta.
Tills vi tillfälligt placerade vår finfina, lite lätt sönderbrända hallmatta på balkongen.
Jag har aldrig sett en så ivrig kanin förut (och då hade vi ändå en hane och två honor förut), hon är helt galen i den. Leker och biter och bygger någon form av koja. Like!
Det kan ju vara så enkelt att hon gillar vad vi gillar, så nu överväger jag att köpa en snygg boll till henne.
Den hon fick förut hade liksom en bild av Hannah Montana på sig.
LEAVING THE NOTE
Egentligen skulle jag ha börjat på en klänning ikväll, men det blev inte riktigt av.
Istället sitter jag här och försöker läsa registreringsnycklar och installationsguider. Snark.
Oh well, datorn är virusfri nu i alla fall. Kalasigt!
Väldigt omotiverad kaninbild i ett väldigt omotiverat blogginlägg.
EVERYBODY LET THEIR HAIR DOWN
Alltså jag tycker ju om Nora, det gör jag.
Till och med när hon är i en fällningsperiod.
Jag är däremot inte så jätteförtjust i henne när hon är i en fällningsperiod och man inte får ta i henne.
Hon är liksom inget större fan av borstar heller (sakoti vad den kaninen kan morra)
Så nu ser hon ut som en extremt fluffig snögubbe igen medan vi mutar henne med mat och försöker peta bort de värsta tussarna.
Det går väl sådär va.
NEWRAH
Som ni kanske minns har Gabriel haft ett "odla gräs till Nora"-projekt på gång.
Senast gick det ju lite sådär när vi presenterade gräslådan framför nosen på henne, så den här gången satt jag bredvid och övervakade ifall hon skulle bli helt till sig igen.
Kanin som chillar. Kanin som märker att något är på gång.
Alltså ja. Hon är väl kanske inte en av de modigare sortens kaniner.
Men när det var slut på gräs i hennes hörn vågade hon (efter viss betänketid) ändå lägga ner tassen.
Och tahdaa! Bunny in a box!
SUMMER SYMPHONY
Klart.se höll vad de lovade, och i Fredags vaknade jag av ljudet av regndroppar mot sovrumsfönstret. Överentusiastiskt skuttade jag mot balkongen med kameran i högst hugg (okej, jag släpade mig fram som en halvdöd zombie, men ändå. Poängen skall gå fram på nåt sätt liksom) medan Gab låg kvar och inte verkade helt överlycklig över att det regnade på hans enda lediga dag.
Tji fick jag för det duggade bara lite. Så sen satt vi båda och var lite putt tills solen kikade fram senare på kvällen.
Nåja. Annars har det varit en kalasfin helg, om man bortser från att Gab hängt på jobbet hela dagarna då.
Nora har i alla fall varit hemma och umgåtts med mig. Jei!
THEY SAY IT'S YOUR BIRTHDAY
Jag håller på med någon mildare variant av storstädning just nu, för idag är det Gabriels födelsedag och jag tänkte att det vore trevligt om det är rent och fint när vi äter födelsedagsmiddag ikväll.
Egentligen vill jag lägga hit några bilder av honom, men eftersom han fortfarande hatar att vara med på bild och det finns en viss risk för att han stryper mig om han ser sin nuna på min blogg skippar jag det.
Så istället blir det några bilder på Nora.
Han gillar ju liksom henne, så det borde bli bra.
Nu skall jag fortsätta valsa runt med moppen och slå in paket.
Mycket nu just.
THEY SAY BEWARE BUT I DON'T CARE
För ett tag sen började vi med projekt "odla gräs till Nora".
Eller vi och vi, det var väl egentligen Gabriel. Men jag har hejat på lite entusiastiskt så jag tycker att det borde räknas som ett vi.
Hur som helst, igår fick hon äntligen ta del av sin tjocka, fina gräsmatta (hon har visserligen fått provsmaka lite innan för att vänja magen, men ändå), när vi tittade på satt hon fint och mumsade lite försiktigt. Sen lämnade vi henne ensam en stund och när vi kom tillbaka såg det ut så här:
Nora såg förbaskat nöjd ut. Gabriel däremot, inte sådär jättemycket va.
Phö, sitta där med pluttiga tassar och se lagom oskyldig ut.
Eller vi och vi, det var väl egentligen Gabriel. Men jag har hejat på lite entusiastiskt så jag tycker att det borde räknas som ett vi.
Hur som helst, igår fick hon äntligen ta del av sin tjocka, fina gräsmatta (hon har visserligen fått provsmaka lite innan för att vänja magen, men ändå), när vi tittade på satt hon fint och mumsade lite försiktigt. Sen lämnade vi henne ensam en stund och när vi kom tillbaka såg det ut så här:
Nora såg förbaskat nöjd ut. Gabriel däremot, inte sådär jättemycket va.
Phö, sitta där med pluttiga tassar och se lagom oskyldig ut.
NORA
Eftersom det är så jäkla fint väder idag och jag fortfarande inte fattat så mycket av min kamera fick Nora agera modell idag.
Och jag vet ju såklart inte hur det egentligen skall gå till, men jag tvivlar på att hon var ett jättebra val för en nybörjare.
Att försöka plåta någon väldigt liten med väldigt mycket energi, som dessutom inte kan basic kommandon som "vääänta lite", "stilla" och sånt, var liksom inte lätt.
Såå, de första ungefär 115 bildena föreställer vitt sudd som entusiastiskt skuttar omkring. Sen blev det i alla fall lite bättre, men fortfarande inte bra:
Seriöst, hon hade ansiktet vänt mot mig när mitt pekfingen hamnade på avtryckaren här, jag lovar.
Efter ett tag kom jag på att man kan muta henne med mat, och tja:
Synd bara att hon totalt missuppfattade från vilket håll hon skulle äta den.
Vi försökte med matskål också, men då grävde hon bara ner huvudet i den och allt man såg var en jättestor rumpa.
Tills mina fingrar var helt stelfrusna och jag skulle gå in.
Då lyfte hon försiktigt på huvudet och kollade på mig i några sekunder innan hon dök ner igen.
Mrahaha!
Och jag vet ju såklart inte hur det egentligen skall gå till, men jag tvivlar på att hon var ett jättebra val för en nybörjare.
Att försöka plåta någon väldigt liten med väldigt mycket energi, som dessutom inte kan basic kommandon som "vääänta lite", "stilla" och sånt, var liksom inte lätt.
Såå, de första ungefär 115 bildena föreställer vitt sudd som entusiastiskt skuttar omkring. Sen blev det i alla fall lite bättre, men fortfarande inte bra:
Seriöst, hon hade ansiktet vänt mot mig när mitt pekfingen hamnade på avtryckaren här, jag lovar.
Efter ett tag kom jag på att man kan muta henne med mat, och tja:
Synd bara att hon totalt missuppfattade från vilket håll hon skulle äta den.
Vi försökte med matskål också, men då grävde hon bara ner huvudet i den och allt man såg var en jättestor rumpa.
Tills mina fingrar var helt stelfrusna och jag skulle gå in.
Då lyfte hon försiktigt på huvudet och kollade på mig i några sekunder innan hon dök ner igen.
Mrahaha!
YADI YADI YADA
Jag lyckades inte sno symaskinen i alla fall.
Inte för att Gab vaknade, utan för att jag somnade.
Varm säng + bara lägga sig ner "en liiten stund" = dålig idé.
Det var förbanna omöjligt att hålla ögonen öppna och lika omöjligt att inte somna om när man väl vaknade till.
Så nångång på kvällen lyckades jag förvirrat masa mig ur sängen.
Och jag lyckades göra om exakt samma sak igår.
Jahapp liksom.
Jag gillar inte riktigt det här med att sova bort en hel helg.
Nu skall jag äta lite lax, sluta känna mig som en degklump och göra något vettigt.
Och så två helt omotiverade bilder på Nora när hon samlar hö.
Inte för att Gab vaknade, utan för att jag somnade.
Varm säng + bara lägga sig ner "en liiten stund" = dålig idé.
Det var förbanna omöjligt att hålla ögonen öppna och lika omöjligt att inte somna om när man väl vaknade till.
Så nångång på kvällen lyckades jag förvirrat masa mig ur sängen.
Och jag lyckades göra om exakt samma sak igår.
Jahapp liksom.
Jag gillar inte riktigt det här med att sova bort en hel helg.
Nu skall jag äta lite lax, sluta känna mig som en degklump och göra något vettigt.
Och så två helt omotiverade bilder på Nora när hon samlar hö.
FINALLY
Äntligen är inspirationen, solen och blogglusten tillbaka!
Dagen har tillbringats med söt-Nora på balkongen, jäklars vad varmt och trevligt det har varit.
Nu är det bara en ny lägenhet (med riktigt maffig balkong) och en klippning som saknas, sen borde livet vara perfekt! Eller så nära man kan komma i alla fall.
...Och alla på en gång nu då: NAAAW!
