ANATA DE MITASHITE YO

 
Såatt.
Medan övriga Sverige har glassat runt i värmen och klagat på hur det "knappt går att vara ute i den här hettan!" har jag hasar omkring i långärmade tröjor och huttrat.
För här har det varit kallt. Och grått. 

Så grått så jag placerade mina bleka ben (och resten av mig) på balkongen och fortsatte med min serwetka miodowa igår när solen äntligen hälsade på.
Och jag brukar liksom gör allt för att undvika solen.
 
 
Jag hade ju problem tidigare med att dukprojektet hellre ville bli en skål än att ligga platt, men det löste sig alltså efter att jag klippt bort det sjunde varvet och gjorde om det lite lösare. Kalas!

Gab tyckte att det vore synd att slänga det bortklippta varet och gav en lista med förslag på vad jag kunde använda det som. Typ armband, huvudband, knäband och så vidare.

Så jag gav det ett försök:
Lite osäker på om det faktiskt blir nån hit.  
 
Nå, nu skall jag försöka lista ut om man kan stämma Skånes väder på något sätt.
Hörs!
 



WITH A PINEAPPLE HEART

 
Igår skulle jag läsa igenom hela internet (ungefär. i alla fall det jag missade när jag var hemma)
Det gjorde jag inte.
Istället låg jag på soffan och snorade, hostade och tyckte lite synd om mig själv.
Nåja. Rätt trevligt att bryta av migränen med lite förkylning ändå, omväxling förnöjer!
 
Hur som helst:
Jag gjorde ju klart en liten Pineapple Heaven (vänstra bilden i länken) förra veckan, och herremintid vad många gånger jag har bestämt mig för att påbörja det där mönstret och genast lagt ner. Det ser så sjukt knepigt ut.
Eller inte som de mönster jag är van vid i alla fall.
Men vettni, den här gången fungerade det!
 
Jag hann med några varv i Malmö innan det var dags att sätta sig på tåget, och det kändes ärligt talat som att det nog inte skulle bli något av den, men jag fortsatte ändå. Något måste man ju göra när man reser. Och knutar är kul liksom.
 
Så fick jag ihop den när jag var hos mina föräldrar, och det här är första gången mamma inte har gett mig beröm för en duk jag gjort:
Måste erkänna att jag var rätt osäker själv. Det såg liksom inte så lovande ut.
 
Men den var ju ändå klar, så jag testade att blocka den.
Och jag borde nog ha fixat till den lite mellan varje varv, för lite vind blev den, men ändå:
Tahdaa! En duk!
 
Nu vill jag göra den större varianten, och vara skitnoga från början.
Synd bara att jag inte kan hitta ett mönster till den. Inte ens att köpa.
Så jag överväger att lägga ner halva mitt liv på att försöka klura ut det själv, men det känns ju möjligtvis lite väl överambitiöst.
Kanske.



CLASSIC DOILY

 
Samma dag som hockeyn började plockade jag fram lite sytråd och började knyta knutar.
Jag hade förhoppningar om att det skulle bli ett sånt där evighetsprojekt, och att resultatet skulle bli en gigantisk duk.
Nu är den klar.
 
En duk blev det.
Och visst, det tog ett tag att få ihop den.

Men speciellt stor blev den ju inte.
 
Hur som, den får ett stort plus i kanten för att mönstret var rätt tydligt och bra.
Jag hittade den här, och här har ni en direktlänk till mönstret.
(Jaja, jag är medveten om att majoriteten av er kanske inte blir helt överentusiastiska av frivolitetsmönster, men ändå. Rätt skall vara rätt liksom.)
 
Nu är det dags att packa väskan, för vettni, imorgon är den äntligen dags att hälsa på den där ön som jag kallar för mitt hem. Jei!



I WOULD LIKE TO EXPRESS MY THANKS

 
Jag fick migrän i fredags, vilket i vanlig ordning innebar att jag förvandlades till en martyr som vid upprepade tillfällen frågade Gab om han inte kunde dra ut respiratorsladden vid eventuellt sjukhusbesök.
Han svarade nej samtliga gånger.
 
Däremot gick han med på att flytta min dator till soffan så jag inte skulle missa Finlands matcher.
Och alltså. Mest. Awesome. EVER!
Måste verkligen skaffa en laptop igen nångång.
 
 
Några nya trådrullar inhandlades också, till ett muffinsprojekt.
Vanligtvis blir det bara quilttråd, men eftersom det var svårt att hitta roliga färger fick en rulle blå broderitråd följa med. Spänning på hög nivå att se om den går att knyta med liksom!

...Kan man förresten fortfarande kalla det för muffins om man smetar lite blåbärsglasyr på toppen, eller blir det automatiskt cupcakes då?



SEE THE WORLD SPINNING 'ROUND

 
Jo.
 
I vissa frivolitetmönster står det att man skall lämna en bit garn mellan diverse ringar, och eftersom jag aldrig lyckas få det jämnt och fint tänkte jag att jag skulle öva lite på det. 
 
Så jag har försökt mig på en liten duk med massor av ensamma garnbitar överallt:
 
 
Okej. Det kanske inte syns, men det gick faktiskt över förväntan. Man ser liksom att det är en duk!
Vanligtvis brukar de se ut som ett arkitektprojekt av en väldigt full spindel.
 

...En väldigt, väldigt full spindel alltså.



"THE MAGICIAN IS ME"

 
För den vanliga människan är det kanske inte något speciellt med the mystery doily. Den ser ju onekligen ut som en rätt normal duk liksom.
Men för någon som brukar sitta med en skyttel (eller garnboll. Här dömer vi ingen. Speciellt inte med tanke på att jag inte äger nån skyttel) i handen är den lite fascinerande med sin brist på tydliga varv. 
 
Eller ja. Kanske inte. Men för mig var den det.
 
Så jag gjorde en:
 
 
Det är inte den vackraste skapelsen någonsin, men den var i alla fall ovanligt trevlig att knyta ihop.
Och det räknas faktiskt också.
Om någon känner sig manad finns mönstret här.



FRYWOLITKA

 
Förutom pussel har senaste månaderna även spenderats framför typ tusen dokumentärer, och eftersom jag lätt bli lite rastlös av såna innebär det att väldigt många knutar blivit knutna.
 
Så först ut av "Lindas dokumentärsprojekt" är en finfin blommig liten duk som är gjord efter ett av Jan Stawasz fantastiska mönster.
Eller typ i alla fall. Vissa mönsterdelar fattades, så jag fick hitta på lite nödlösningar här och var.
Men det blev rätt bra ändå:
 
Sen fick jag någon idé om att blanda lite färger för att göra blommorna tydligare, och så här långt kom jag innan jag insåg att det kanske hade gått lite överstyr:
Eh, ja.
 
Hursom, nu måste jag komma ihåg att önska mg en av hans böcker till näst jul, för hans dukar är helt awesome.
 
 



LET IT SNOW

 
Jo. Man kan väl säga att det har varit rätt lungt här efter att Gabs semester började.
Och då menar jag inte bara på bloggen.
Vi har sett ungefär tusen filmer (snarare fem, men med tanke på hur mycket jag ogillar att se på film så känns det som fler) och ätit gott.
Så igår började vi vakna lite ur vår koma för att hinna med julen också. hittills går det enligt tidsplanen, men jag börjar bli lite osäker på om jag kommer att hinna slå in juklapparna.
 
Men nu var det inte det jag kom hit för att berätta.
Nej, det här inlägget skulle handla om de där små snöflingorna jag gjorde för ett tag sen. 
Jag ville egentligen hänga dem i granen, men eftersom det är strikta regler här om att den inte får kläs före dagen innan julafton hängde jag upp dem i köksfönstret i protest.
Och i just protestsyfte fungerade det väl sådär. Gab gillade nämligen vårt nya snöfönster.
 
 
Så nu överväger jag att låta dem häng kvar, trots att jag äntligen skall få pynta det där plastträdet ikväll.
 
Och sen skall vi se på the nightmare before christmas. Vilket antagligen blir sista filmen vi hinner se det här året innan min antifilm-hjärna får allvarliga problem.
 



SNOWTIME

 
Som vanligt planerade vi att göra en massa produktiva grejer i helgen, och som vanligt blev ungefär ingenting gjort.
Den här gången satte vi oss i alla fall inte vid varsin dator på fredagskvällen och vaknade ur datorkoman på söndagen.
Nej, den här gången låg jag utslagen i soffan med en jäkligt envis migrän, medan Gab passade upp på martyr-Linda.
 
Så, lägenheten är inte så fin som jag hade hoppats på, kylen är inte överfull med mat och inga nya garner har inhandlats.
 
Däremot har jag knutit massor (snarare tio, men ändå) små sytrådssnöflingor framför tjockteven.
Jag har inte pressat eller fäst dem ännu, så de är lite sneda nu. Förhoppningsvis blir de fina sen när några trådar klippts av och strykjärnet valsat runt lite över dem:
 
 
Så nu är planen att göra några till, och sen skall jag försöka komma på nåt roligt julpyssel att använda dem till.
 



AND WRAP IT UP IN A SAILOR'S KNOT

 
Idag har jag börjat på några små frivolitetsmönster.
Av nån underlig anledning glömmer jag alltid hur svårt det är att knyta kedjor och ringar i rätt storlekar när man försöker göra figurer, men kul är det.
Eller kul. En rätt trevlig grej att pysssla med när man kollar på tv i alla fall. Och så gillar jag att man inte alls vet hur resultatet blir innan man har petat ihop alla delar.
Spänning på hög nivå liksom!
 
 
Så här långt har jag kommit hittills:
Första försöket till uggla (eh, ja.), groda (och fluga), fisk med dubbla picoter och kanin.
 
Ugglan och grodan kändes som skitbra idéer först, nu känner jag mig inte lika övertygad längre.
Nå, vi får se. Färre/fler knutar kanske gör susen!



LAZY SUNDAY AFTERNOON

 
Igår köpte jag mer av den magiska tråden som inte tvinnar sönder när den kommer i kontakt med dubbelknutar.
Två rullar svart blev det.
 
Med andra ord är det frivoliteter på gång igen.
Och jag har äntligen insett hur förbaskat bekvämt det kan vara att ligga kvar i sängen och knyta.
 

Första varvet för att se om den nya tråden fungerar lika bra som jag trodde (jadå!), och det rosa för att jag antagligen aldrig mer kommer att behöva den, så jag kan lika gärna använda den när jag försöker göra mönster.
 
Nu skall jag hjälpa Gab med hallen (min syster har nog rätt i att den blir klar ungefär 2016)
Later!



I LOOK AT THE FLOOR AND I SEE

 
En burk med små vita pärlor inhandlades när jag var på Åland, och nu har jag prövat "knyta in" dem i två små frivolitetsexperiment:
 

Det första är en liten ros som jag gjorde mönstret till själv (det är därför det snarare ser ut som en tallkotte, jag skall jobba lite mer på det där tror jag) med en pärla som knappt syns i mitten, bummer!
Och det andra är en del av varv åtta i sytrådsduken, med lite pärlor inpetade i diverse picoter.

Ja, det var nog bara det tror jag.
Hörs!



WHEN I'M 64

 
Efter 47 052 dubbelknutar är duken äntligen klar! 
Det blev några små ändringar från orginalmönstret (som man kan titta på här om man vill), och den blev inte riktigt lika jämn som jag hade hoppats på, men jag är rätt nöjd ändå.
 
Som sagt, det är svårt att hitta golvyta här, så vårt för tillfället lite lätt avskalade och fläckiga hallgolv fick duga.
 
Jag la nog aldrig upp nån vettig bild på första duken jag gjorde efter det här mönstret, så den fick vara med på ett hörn. Herremintid vad stor och klumpig den känns, och då är ju egentligen inte virkgarn sådär jättetjockt. Skrynklig är den också, men det beror på att den varit nerkorvad i en låda.
Det är förresten den vita som är stor (ungefär 60 cm i diameter), inte den rosa som är überliten.
 
 
Det känns som att symaskinen har samlat damm lite för länge så det blir nog inte fler dukar på ett tag nu.
Om jag inte hittar ett mönster som ser svinkul ut alltså. Vilket antagligen kommer att hända. Men jag skall försöka undvika dem i alla fall.
 
Nu dags att slänga upp lite tapeter!



MAMA SAID THERE'LL BE DAYS LIKE THIS

 
De första tolv varven på min lilla sytrådsduk gick kalasbra.
Förra gången jag använde det här mönstret fick jag ryckningar i ögat och skavsår på fingrarna innan jag hade kommit halvvägs, så det är säkert någon form av framsteg. 
 
Igår började jag på sista varvet, varv nummer tretton.
Efter ungefär fyra timmar av svordomar, frustration och klippa upp och börja om hade jag kommit så här långt: 
 
Och okej, det tar längre tid i början av ett varv, när man måste kolla på mönstret hela tiden (altervnativt ta bort och knyta om allt var tionde minut) så det kommer inte att ta riktigt så länge som man kanske tänker sig. 
 
Men ändå, just nu känns det som att ljuset i tunneln är en bra bit bort:
Det här kan liksom ta ett tag.
 



THE TURTLES - HAPPY TOGETHER

 
Som sagt, det är inte så mycket aktivitet vid symaskinen nu (och det verkar som att det kan ta ett tag, Gab är sjuk och det händer inte så mycket i hallen just nu), vilket betyder att jag knyter knutar istället, och igår fick min lilla 3D-skölpadda en kompis!
En väldigt liten sytrådskompis.
 
Han fick lite konstiga proportioner så jag funderar på att knyta ett lite större huvud till honom. Jag hade hellre gjort mindre ben, men det är så sjukt segt att försöka dra ihop för små ringar när man använder tråd och jag kommer att bli lite lätt galen om jag ens försöker.
 
Bff!
Huvudet hamnade lite på sniskan när jag knöt ihop honom, så han är lite vindögd. Men rätt söt ändå.
Och rätt liten också. Här poserandes bredvid Carl XVI Gustaf.



CENTERPIECE BY MRS. J. C. SPENCER

 
Det var kanske inte helt genomtänkt att knalla runt halva Malmö igår, först i jakt på tråd och sen efter Nora, när jag inte kände mig kry. Med andra ord spenderades kvällen utslagen i soffan.
Idag känns det i alla fall lite bättre, och jag satsar på att göra så lite som möjligt och hålla tummarna för att det är helt borta imorgon.
 
Oh well, jag har i alla fall tråd nu så jag kan fortsätta på en duk jag påbörjade hos föräldrarna.
Den började egentligen som ett litet experiment med sytråd, men det gick så bra så den nog skall få bli klar.
 
Här på varv 8 av 13:



PINK DOILY

 
Nu känns det som att det blivit många frivolitetsinlägg här, men jag lovar att det här blir det sista på ett tag (jag är i och för sig inte helt säker på om jag kan hålla det, men jag skall försöka).
 
För sisådär 18 månader sen när nyss lärt mig uppskatta dessa dubbelknutar hittade jag ett mönster som såg rätt enkelt ut. Jag tyckte visserligen duken var skitful, men ändå, enkla mönster är ju rätt bra när man inte riktigt kan.
Två gånger påbörjade jag det, och båda gångerna hann jag knyta ungefär tre varv innan jag la ner. De brukar bli lite vinda och dra lite hit och dit ibland, men det var rätt extremt, så nä.
 
För ungefär en vecka sen försökte jag hitta nåt roligt knytprojekt när jag råkade klicka fram det igen.
Och visst, jag kom ihåg hur irriterad det gjorde mig. Och hur jag övertygade mig själv om att det nog var ett skitdåligt mönster.
Men ändå. Jag var ju liksom newbie på frivoliteter senast jag försökte mig på det.
Nu när jag har gjort några stycken borde det ju gå. Jag ville ju ändå knyta nånting, så varför inte liksom. 
 
Vid tredje varvet började det se lite knasigt ut igen, men jag körde på och tänkte att det säkert skulle gå kalasfint att fixa till sen med strykjärnet.
Och alltså.
Lite skruttiga brukar de bli, men ät en apa vad illa det här blev.
 
Så här vågig och dryg var den när jag började nåla ner den:
 
Ungefär en halvtimme senare var jag klar:
 
Sen fick den se ut som ett piggsvin i typ tusen år (okej, ett dygn) så det skulle bli lite lättare att stryka. Men NÄ, jag fick göra hela nernålnings-proceduren en gång till.
 
Och när jag äntligen var klar, tog ett steg tillbaka och skådade mitt verk så kom jag ihåg det där med att jag ju tycker att den är skitful.
 
Nåja, den blev klar i alla fall, efter väldigt mycket pillande och frustration ser den ut så här:
(här i typ rätt färg också, jag får inte kameran att tycka om sovrumslampan hur mycket jag än försöker)
 
Så ja, antingen är det ett skitkasst mönster, eller så har jag inte blivit bättre på det här. Alls.
 
Och här finns förresten mönstret om någon annan skulle få för sig att vilja testa.
Men spontant är det väl inget jag rekommenderar.



IT'S GOOD TO TOUCH THE GREEN


Vad som ändå är rätt fint med att ha migrän (förutom att jag får gnälla hur mycket jag vill och ändå blir ompysslad) är att det blir en jäkla massa knutar knytna.

Okej, det blir oftast snett och lite knasigt, men ändå. Och nu när jag tänker på det kan jag väl knyta saker ändå, det borde ju vara trevligare om man inte tror att man skall dö varje gång man plockar upp den där jäkla virknålen som envisas med att trilla hela tiden. 

...Hur som helst, senaste tillskottet är en väldigt grön liten duk:






FRIVOLITETER #3 fästa och mönster


Previously on tatting with Linda:
kedja och mönster
(Det var ett tag sen, men det hittas i alla fall här)

Jahapp, nu är det alltså dags att fästa och kolla på sista delen av mönstret.

Vi börjar med att göra en ring som skall se ut så här:
3ds p 4ds p 4ds p 3ds

Och eftersom vi skall göra en klöver (som består av tre ringar bredvid varandra) så vänder vi inte på arbetet, utan börjar istället på en ny ring, bredvid den vi nyss gjorde:

Den andra ringen skall börja med tre dubbelknutar.
Alla är med?
Kalas!

Sen skall vi fästa ringen i vår senaste picot:

Det gör vi genom att dra garnet som vi har runt handen genom picoten (det är alltså här en virknål eller väldigt smala fingrar kan vara bra att ha)


Sen för vi skytteln genom öglan...


...och drar tillbaka garnringen igen, så en liten bit av ringen ligger runt skyttelgarnet, tätt bredvid vår senaste dubbelknut.
Sen är det bara att knyta på som vanligt. 

Mönstret för sista varvet på stjärnan ser ut så här:

R: 3ds p 4ds p 4ds p 3ds, do not turn
R: 3ds (join to last p of previous ring) 3ds p 1ds p 1ds p 3ds p 3ds, do not turn
R: 3ds (join to last p of previous ring) 4ds p 4ds p 3ds, turn
Ch: 8ds (join to first p of first ring of previous round) 2ds (join to last p of first ring of previous round) 8ds, turn
Repeat around, joining the chains with every ring of first round

eller:
R: 3-4-4-3
R: 3+3-1-1-3-3
R: 3+4-4-3
Ch: 8+2+8

Så här borde det se ut när sista varvet är klart:


Och ja, det var väl det.

(Jag har alltså inte gått något überhäftig utbildning utan lärt mig via olika siter. Det vill säga: jag kan alltså inte vara helt säker på att allt är 100% riktigt, men det ser rätt ut när jag följer mönster, så jag tror det.
Med andra ord: Om ni ställer upp i "Vem vet mest?", får en fråga om frivoliteter och svarar fel pga något ni lärt er här, står inte phyllisholly.blogg.se för eventuell utebliven vinst)




TURTLENECK


3D-sköldpaddan jag började på förut har haft alla kroppsdelar klara i några dagar nu, men jag blev så sjukt missnöjd så jag inte haft lust att knyta ihop dem.
Idag blev det av och alltså nä.
Det var rätt roligt att inte göra något som inte blev platt, men jag måste leta upp ett färdigt mönster om jag skall försöka mig på sånt här igen.




Men han fick ögon och mun i alla fall!



Tidigare inlägg