WHO COULD ASK FOR MORE
Okej. Jag tröttade på midsommar igår 10:45 efter ungefär hundrafemitoelva bilden på glada människor med kransar i håret och jordgubbar i namat, som postats på facebook, så jag har viss förståelse om ni känner er lite mätta på midsommarbilder så här dagen efter.
Men eftersom vi inte firade i närheten av jordgubbar, kransar, gärdsgårdar eller klippor tycker jag det är okej om jag skriver några rader om gårdagen ändå.
Mkay?
Bra.
Så, vår ypperligt otraditionella midsommar började med en ändå rätt traditionell middag.
Sill och rostbiff och grejer, ni vet.
Jag var, som vanligt, salladskock (hemligheten är färdig salladsmix) och Gab var drinkmaster.
Sen klämde vi ihop oss på balkongen en stund och konstaterade att det inte alls var regn och åska och allt som vädergudarna lovat...
...medan Nora mumsade på överbliven sallad.
Och sen åt vi rabarberpaj som Gab svirat ihop.
En halv film och lite standup på det och kvällen var gjord!
Ja. Det var väl det.
WITH A PINEAPPLE HEART
Igår skulle jag läsa igenom hela internet (ungefär. i alla fall det jag missade när jag var hemma)
Det gjorde jag inte.
Istället låg jag på soffan och snorade, hostade och tyckte lite synd om mig själv.
Nåja. Rätt trevligt att bryta av migränen med lite förkylning ändå, omväxling förnöjer!
Hur som helst:
Jag gjorde ju klart en liten Pineapple Heaven (vänstra bilden i länken) förra veckan, och herremintid vad många gånger jag har bestämt mig för att påbörja det där mönstret och genast lagt ner. Det ser så sjukt knepigt ut.
Eller inte som de mönster jag är van vid i alla fall.
Men vettni, den här gången fungerade det!
Jag hann med några varv i Malmö innan det var dags att sätta sig på tåget, och det kändes ärligt talat som att det nog inte skulle bli något av den, men jag fortsatte ändå. Något måste man ju göra när man reser. Och knutar är kul liksom.
Så fick jag ihop den när jag var hos mina föräldrar, och det här är första gången mamma inte har gett mig beröm för en duk jag gjort:
Måste erkänna att jag var rätt osäker själv. Det såg liksom inte så lovande ut.
Men den var ju ändå klar, så jag testade att blocka den.
Och jag borde nog ha fixat till den lite mellan varje varv, för lite vind blev den, men ändå:
Tahdaa! En duk!
Nu vill jag göra den större varianten, och vara skitnoga från början.
Synd bara att jag inte kan hitta ett mönster till den. Inte ens att köpa.
Så jag överväger att lägga ner halva mitt liv på att försöka klura ut det själv, men det känns ju möjligtvis lite väl överambitiöst.
Kanske.
MISTY FACES FAR OFF PLACES
Och här kommer den obligatoriska Ålandsuppdateringen!
Möjligt att den inte blir så jätteintressant. Eller lång. Och den kan eventuellt innehålla fötter också.
Så. Då vet vi det:
Tack vare det underbara vädret blev det en del pussel och en jäkla massa knutar.
Jag hann få klart en liten Pineapple Heaven och började på. eh.. 'serwetka miodowa' som jag hittade hos renulek.
Väldigt fint mönster, men den har liksom börjat få samma form som en kippa, så jag misstänker att jag gjort nåt fel nånstans. Jag försökte till och med översätta delar av mönstret via google translate för att reda ut det, och "naturligtvis med fler knutar återigen börja med små cirklar, sedan purjolök där vi cirkel av pikotkami" var vad jag fick jag fram.
Okej.
Okej.
Jag, Gab och Andrew var på kalas hos Ola också (som fyller år idag, GRATTIS!) och jag försökte lite snitsigt slå in det han hade beställt från taxfreen. Gick sådär.
Och så följde jag med pappa till Lumparland för att se hur långt han kommit på sitt stugbygge.
Tyvärr var det lite för regnigt för att försöka föreviga, så ni får se butiken istället.
Men om några veckor hörrni, då skall jag dit igen. Och då skall det minsann vara soligt och kameravänligt.
Någon annan hade visst också byggt en liten stuga bredvid mina föräldrars, häpp!
Så. Det var det.
Nu skall min serwetka miodowa få träffa strykjärnet, och förhoppningsvis bli lite plattare.
Hoppashoppashoppas!
OUR LAST SONG TOGETHER
*VARNING* Har du fobi för fötter eller sitter du möjligtvis och äter? I så fall rekommenderar vi att du inte scrollar vidare. Du är såklart ändå hjärtligt välkommen tillbaka till nästa uppdatering, som garanterat blir helt fot- och äckelfri. Kanske.
Jo. Mina nya kompressionsplagg låg alltså i postlådan när jag kom hem i förrgår, och med tanke på att jag råkade tappa bort en gammal tådel hos mina föräldrar var ju det rätt kalasigt.
Och så försvann kanske en gammal handske i tvätten igår också. Men det räknas inte, för då hade jag ju redan mina nya, fina.
Beige och vit blev det visst den här gången. Lite otippat, men det funkar.
Så nu hoppas vi på att det här mina sista par, så är jag som en helt ny, handskfri människa i höst. Aight?
Pepparpeppar!
Tyvärr glömmer man lätt den där inte allt för trevliga känslan av att ha de nya plaggen på sig. För att inte tala om den där inte allt för trevliga färgen man får.
Det känns liksom lite som att naglarna skall ploppa iväg när som helst. Men det lugnar säkert ner sig lite snart
Det syns inte så bra på bilden, men de är i alla fall sjukt effektiva om man tycker att man har för breda händer. Handflatan har liksom en tendens att snörplar ihop sig till en korv i början.
Såatt. Om det visar sig att jag måste få ett nytt par om sex månader skall jag försöka göda upp min vänstra hand först, så de matchar varann lite bättre.
VÄDERBLOGGIN
Hej internet, nu är jag tillbaka!
Den här gången skall jag försöka bli kvar ett tag.
Förra veckan hängde vi ju på fina, lummiga Åland (jaja det finns internet där, men mina föräldrars dator är så seg så det känns liksom inte värt det), och innan vi for hörde vi om hur soligt och fint det var där.
Så, jag packade shorts, bikini, sommarklänningar och herregud vad jag inte ens tänkte tanken på att ta med en tjockare tröja.
Och soligt har det ju faktiskt varit. Veckorna innan vi var där alltså.
Fint och lummig, visst, men vädret var kanske ingen höjdare.
Det blev alltså inte så mycket shorts eller sommarklänningar den här veckan. Däremot en hel del sudoku, pussel och frivoliteter.
Så kom lördagen. Dagen vi skulle åka tillbaka till Malmö.
Himlen var klarblå och solstrålarna glittrade på vattenytan.
Och det höll i sig. Både när vi satt på färjan och tåget var det kalasfint. Till och med när vi steg av vid busshållplatsen alldeles utanför vår lägenhet sken solen.
Tio minuter senare såg det ut här:
Jag är inte helt säker, men det känns lite som att nån där uppe inte tycker om oss.
NÅJA.
Det är bra ändå.
För idag fick vi hem vår efterlängtade lilla fluffboll. Som har börjat fälla igen och är lite extra fluffig just nu.
Så vi har stått och spionerat på henne medan hon skuttat runt och donat i sin bur.
När små pälstussar virvlar runt och en liten hårboll inte kan bestämma sig för om hon är trött eller borde äta hö blir man liksom på bättre humör av nån underlig anledning.
Like!
CLASSIC DOILY
Samma dag som hockeyn började plockade jag fram lite sytråd och började knyta knutar.
Jag hade förhoppningar om att det skulle bli ett sånt där evighetsprojekt, och att resultatet skulle bli en gigantisk duk.
Nu är den klar.
En duk blev det.
Och visst, det tog ett tag att få ihop den.
Men speciellt stor blev den ju inte.
Hur som, den får ett stort plus i kanten för att mönstret var rätt tydligt och bra.
(Jaja, jag är medveten om att majoriteten av er kanske inte blir helt överentusiastiska av frivolitetsmönster, men ändå. Rätt skall vara rätt liksom.)
Nu är det dags att packa väskan, för vettni, imorgon är den äntligen dags att hälsa på den där ön som jag kallar för mitt hem. Jei!
