py

Varje gång jag försöker sy i någon form av stretch slutar det alltid med att jag bestämmer mig för att aldrig göra om det, stretch har liksom en tendens att försöka bestämma över mig.
Men jag känner faktiskt inte för att mala sönder tyget i en köttkvarn just nu, vår relation har fungerat rätt bra den här gången. Hör och häpna!
Okej, klänningen är iofs inte helt klar ännu så jag borde antagligen vara tyst.
Fållarna och lite putsande är kvar, men det borde väl gå relativt smärtfritt?

Jag försökte som vanligt plåta också, men det gick som vanligt sådär. Fast vi har väl redan konstaterat att jag inte riktigt är kung på det där med självutlösaren, så det får duga ändå.

Nu tänkte jag nog paus från den tills imorgon (annars kommer säkert köttkvarnstankarna fram ändå) och försöka fixa klart det där frivolitetsmönstret.

Alltså vi måste verkligen skaffa ordentliga lampor till vår lägenhet snart. De få vi har ger mig nervsammanbrott med jämna mellanrum eftersom vår lägenhet är fylld av ett halvtaskigt gult sken. 
Eller ja, förutom hörnet vid soffa där den så kallade UFO-lampan finns.
Gab gillar nämligen att olda saker och har slängt upp en gigantisk lysande grej, som ger lite "Ahhrg, inte titta in i solen, ögonen svider!"-känsla när man råkar kika mot fönstret. Alla som spatserar förbi utanför måste seriöst tro att vi har något fel.

Nåja, igår kväll gillade jag den i alla fall, tack vare lampbristen var det vid den jag satter mig (inte helt ergonomiskt tydligen) när jag skulle tråckla ihop en klänning som jag påbörjat.

Efter några försök har jag äntligen lyckats förstå mig på pressarfoten för knapphål. Oh yeah!
Sååå, då är det bara att ta mod till sig och försöka få dit dem. Och att bestämma sig. 
Jag vet inte ännu om jag skall sy dit två knappar eller om jag faktiskt skall försöka krångla dit tre.
(Det här kommer alltså från kvinnan som lyckades förstå sig på knapphålsfunktionen för ungefär tio minuter sen.)


Och ungefär så här ser det alltså ut hittills:

Nu har jag fixat det jag sprättade upp tidigare, och hittills ser det rätt okej ut.
Då skall jag bara försöka få dit några knappar ("bara", förra gången jag försökte kirra knapphål gav jag upp efter tre timmar, det är inte riktigt min grej) och fästa en bunt med trådar.

Sen borde min shortshög ha utökats med ett par lite lösare att slappa i. Softish!

(Planen med bilden var förresten att se seriös ut, inte aggro.)

Okej, nu har jag gjort allt jag kan göra innan blixtlåset till shortsen kommer hem (förhoppningsvis i slutet av veckan, go Stoff&Stil!), så jag i brist på annat har försökt mig på ett par fickor.
Jag trodde de skulle bli kalas efter att jag putsat till dem lite, men nähä.

Måste lära mig det där med att inte bli för ambitiös eller förvänta mig att det faktiskt skall bli som jag vill efter första försöket.
Sååå, nu funderar jag på att bara sy över ett par fickflikar istället. Men det låter lite slött.

Det är ungefär elva grader ute och fönsterna blåser nog snart sönder.
Men det gäller att planera lite inför sommaren ändå (Fick typ chock förra året när jag nyss flyttat till Malmö, fan vad varmt det var), så jag har börjat på ett par slappa shorts i tunt linne.

Det ser lite skrynkligt ut där, men efter lite finslipning blev tygbitarna riktigt jämna och bra.
Awesome!

Jag har övertalat Gab att komma med till Stoff & Stil idag, och medan jag väntar på att han skall bli klar tänker jag börja klippa foder.

Igår tråcklade jag ihop alla delar jag klippt ut och pressat hittills förresten, och det kändes som ett under att alla markeringar passade perfekt, tjoho!
Sååå, bara att sprätta upp allt nu då för att lyckas få dit fodret också. Snark.

Det här skall nog bli kalasbra när det är klart!

Det låter så jäkla enkelt att vecka ca två meter tyg med sex centimeter mellanrum, och jag tror fortfarande att det är enkelt. Bara att jag inte riktigt fattat hur man skall göra.

Fööör... det här kommer att ta ett tag.

Igår började jag klippa i tyget från Garn & Tyg och tanken är att det skall bli en veckad kjol. Såå jäkla svårt kan det väl inte vara fast man inte har mönster, eller?
Linningen är ungefär klar redan, jag är lite osäker på om det var smart att använda mellanlägg eller om det blir för tjockt och bökigt.
Meen förhoppningsvis märker jag väl det snart.

Shit vad det ligger prylar och tyg överallt nu förresten. Måste lyckas med projekt "skaffa lådor" snart.

Jag hittade alltså ett cirka/ungefär-förslag på nån sida om hur mycket tyg man borde använda till underkjolen. Efter att ha konstaterat en viss tygbrist fick jag korta ner remsorna lite grann (en hel jäkla del snarare) och alltså jisses.
Det blir ju hur mycket puff som helst när man börjar nåla ihop den ändå!



Det kanske inte blir så farligt sen när allt är klart ändå, men jag börjar bli lite misstänksam. Det är liksom fortfarande fyra tygremsor till som skall dit.

Jag hade hoppats på att ärmarna skulle bli bättre när jag fixat halsen, men nähäpp. Antingen har jag för lite muskler eller gäddhäng. Sååå jag har inte orkat göra ett skit de senaste dagarna, jag har blivit irriterad bara jag närmat mig symaskinen.

Nu är svackan över i alla fall, och jag skall ta tag i det där med att förstå mig på ärm-mönster. Jag hittade nämligen en massa blå velour som jag kan öva på, så det kommer antagligen att bli en hel hög med blå magtröjor här innan jag är nöjd, haha
Men det tar vi imorgon. Eller någon annan dag nästa vecka.

Jag har alltid velat göra en söt liten 50-talsinspirerad underkjol, och jag hittade lite tyll och en gardin från Myrorna i min tyghög som får bli just det. 

Så får ärmhelvetet vila en stund nu.

Nu är fållarna strax klara på lurex-prylen, och sen återstår bara att lista ut hur jag vill göra med halslinningen.

Jag är lite, liite besviken på ärmarna. De blev inte riktigt lika illa som de jag ritade upp själv på smörpapper förut, men ändå. De borde ju ha blivit ungefär hundra gånger bättre nu när jag hade ett färdigt mönster till dem. Lite snopet när jag köpte mönstret bara för att få en mall till ärmar liksom, haha

Äh, nu skall jag sluta klaga, det blir säkert bra sen ändå.

Det här med att lista ut hur man får ränderna på tyget att passa ihop så bra som möjligt i sömmarna är inte alltid helt lätt. Meeen jag jobbar på det!

Jäklars vad bortskämd jag var förut förresten, ett bord till symaskinen och ett annat bord att klippa på.
Nu måste jag flytta undan symaskinen och ungefär en miljon andra prylar hela tiden, och i ett rum som som man knappt kan gå i ändå för att det är så mycket saker där.. Tjaa, jag saknar mitt förra rum helt enkelt.


Men ett fönster har jag i alla fall fått, tjoho!

Jag är för lat för att handtvätta och nästa tvättid först på måndag. Med andra ord så skippar jag allt som har med vit twill att göra i några dagar nu.

Så nu har jag rotat runt ett tag i mina tyggömmor och hittade ett tunt stickat tyg med lurex. Alltså med metallfärgade trådar som gör att det ser lite glittrigt ut.
Ett sånt där jag köpte bara för att det var billigt men egentligen inte hade någon plan med.

Nu har jag en plan. Jag har till och med gjort ett mönster.
Det var bara det där med att lyckas få ihop ett par ärmar utan att kasta ut symaskinen genom fönstret också.

(Note to myself: Vi bor på fjärde våningen. Kasta inte ut symaskinen)

NOOOOO!
Jag började få i nerverna på alla jäkla sömmar för ungefär en timme sen nu, men ändå envisades jag med att försöka få ihop allt snyggt.
"Hehe, Linda vs symaskinen 1 - 0" tänkte jag glatt när allt var klart. (Eller nej, men jag kunde ha gjort det)

Då skulle jag alltså bara att stryka skapelsen till.
Jamen exakt. Mitt annars så snälla strykjärn frustade ur sig ungefär en miljon små ljusbruna fläckar.

Jei!



...Not.

Nu tänker jag trösta mig med Ballerina choko och cola. Innan jag äter middag!
Sug på den du, strykjävel.

Jag måste verkligen göra något åt min kamera snart, batteriet dör hela tiden. Det är så sjukt frustrerande när den blippar till efter en enda bild.

Nåja, just nu ser det ut som en skrynklig potatissäck:


Men det är en hel del kvar.

Jag börjar inse nu hur mycket jag egetnligen borde öva på snygga sömmar och blixtlås. Uhää. Det låter så jäkla tråkigt.

Jag känner inte riktigt igen mig själv längre. Jag har aldrig hoppats på regn eller mulet när jag skall cykla hem från jobbet förut. Men nej, nej, soligt och fint skall det vara!
Med andra ord, nu sitter jag alltså här och dör av värmeslag. Jävla väder.
En takvåning med pool tack. Eller bara ett litet skjul i nån skog med en sjö kanske, det kvittar just nu.

Jag lyckades förstå mig på smock innan jag for till holmen förresten, även fast det kanske inte blev heeelt rakt och blabla (Man kan liksom inte ta det lugnt och noga när man får se resultatet tidigare om man skyndar)

Så nu har jag försökt lista ut hur stora mönsterdelar man borde satsa på för att få allt att stämma.
Och jag tror att jag nästan börjar ha det på grej. I alla fall tillräckligt mycket för att ha tröttnat på det.

Så nu kör jag bara. WROOOM!

Igår när jag klippte ut mönsterdelar märkte jag att klänningen visst skall ha någon form av passpoalfickor också.
"Sååå jäkla svårt kan det väl inte vara?" tänkte jag och letade runt på nätet för att fatta hur man skulle få dit dem.
Och det var faktiskt inte så svårt heller. Hela kvällen gick åt till att fixa och klippa, men det blev rätt jämnt och fint tillsist.

Bittert bara när jag lyfte upp tygstycket och märkte att jag inte bara sytt på dem fel väg, utan dessutom upp och ner.

Nu sitter jag alltså här med min kompis sprättaren igen. Men det känns inte så jäkla illa ändå, nu vet jag ju i alla fall hur man skall få dit dem sen. Okej, egentligen är det nog mest det fina vädret som gör att det känns bra, men ändå.

Fast om jag råkar sy fast dem på fel sida eller nåt liknande sen lägger jag nog ner det här projektet.

Det här går ju kalasfint!
Det tar lite längre tid än vad jag är van vid bara, jag måste liksom läsa instruktionera 38 gånger för att vara säker på att allt blir rätt. När jag har betalat för det skall det fan bli snyggt också! Haha.

Nu skall jag bara lyckas lista ut hur noga det är med mellanlägg innan jag fortsätter.
Tack för internet liksom!

Idag har jag grävt fram mönstret jag beställde förut!
Jag tänkte att enklast möjligast borde vara en klänning utan ärmar, så ett sånt blev det.
Fast jag är lite nojig nu, det brukar kännas bättre att misslyckas med nåt svårt än nåt som borde vara rätt enkelt, haha.



Fint väder och en förvirrad Linda.jpg