py

Jag vet inte riktigt vad som har hänt med mig.
Det är antagligen Lorissas ambitiösa ekologiska vegetariska middagsplaneringlistor som har inspirerat mig, men det kan ju också bero på byxorna jag har haft på mig två dagar i rad nu.

Igår lagade jag liksom köttfärsbiffar och potatis, och idag har jag slängt in lite falukorv och pommes frites i ugnen.
Och ja, jag vet vad ni tänker.
"Asså jag vet inte jag, men det låter väl ändå inte så vegetariskt?"
Chillaxa lite ni nu, en sak i taget. Vi måste liksom börja någonstans.
Jag lagar mat ungefär tre gånger om året. Och aldrig två dagar efter varann. Det här är stort!
"Asså jag vet inte jag men att lägga korvbitar i ugnen klassas väl inte som att laga mat?"
...som sagt, STORT!


Eftersom jag fattade att jag inte skulle tänka på att ta bild när maten var klar får ni en från innan det åkte in i ugnen istället.
Lite surt att jag inte tänkte på att plåta igår. Det här känns liksom inte lika imponerande.


Kolla! Dukat bord! Vi åt som vuxna människor, inte framför varsin dator!


Och jag gjorde till och med ett försök till någon form av sallad, häpp!

Hm, jag insåg nyss att jag inte tänt någon lampa idag. Okej, är kanske inte så jäkla konstigt, speciellt inte med tanke på att det varit sol här hela dagen, men vi är såna där som aldrig drar upp persiennerna. Ursprungligen för att vi var så jäkla slarviga och ville bespara grannarna åsynen av vårt inte så vackra hem, nu tror jag det snarare beror på att vi är för lata för att dra upp dem.
Eller okej, i köket ser det ut fortfarande ut som fan, men där är å andra sidan persiennerna uppdragna (bussigt onödigt med gardiner om vi inte visar den för omvärlden liksom)

Fast nu var det ju egentligen inte det jag skulle berätta.
Idag har jag äntligen fixat mönstret till frivolitetsbiten som skall bakas in i klänningen!
Jei!

Soffhäng med trådar och Gabriels byxor.
Jag hittade nio (NIO SYTCKEN!!) A4-sidor med misslyckade försök till mönster.

Som ni vet så är jag ju inte sådär jättehaj på att efterbehandla bilder.
Vanligtvis öppnar jag bilden i Adobe Photoshops Elements, väljer snabb redigering och klickar i "auto" och tahdaa! Klart!
Jag tänkte skriva att det väl säkert också har sin charm, men nej, det har det ju inte. Jäkligt praktiskt är det i alla fall.
Nåja, nu när jag har en riktigt kamera tänkte jag alltså försöka sätta mig in i det där lite. I alla fall grunderna.
Och då tänkte jag att man kanske skulle börja med att använda sig av cd-skivorna man fick med kameran. Tyvärr är jag inte sådär jättehaj på datorer heller.

Eehmjosåeatt. En svart låda utan dörrar och fönster alltså.

Hjelp?

I'm tellin ya, så här såg faktiskt inte datorer ut när jag var ung!

Nu har vi gardiner i köket också. Kalas!
Och jaja, ignorera det jobbiga ljuset (rätt bra som censur för grannarna i alla fall), jag skaaaa lära mig.



Igår när vi la upp dem tyckte jag det såg jäkligt skumt ut.
Det gör det nog egentligen fortfarande, men inte lika mycket, så jag antar att jag vänjer mig.

Bara vardagsrummet kvar nu, och när de är klara borde mina tyger ha kommit. Jei!

Jag har varit vaken i ungefär fem timmar nu. Det bara inte alls känns så.

Och eftersom jag någonstans på vägen insåg att det här skulle bli en sån där dag då jag är ovanligt dålig på att formulera meningar så hade jag en skitbra plan igår.
Knäppa ungefär en miljon bilder och lägga upp några här med lite snitsiga bildtexter under.
Det hade säkert hade fungerat jättebra. Om jag bara tänkt på att min sambo hatar att vara med på bild.
Eller tja, "med på bild" är väl en underdrift. Man skall helt enkelt undvika att ta fram en kamera när han råkar vara hemma, så kan man säga.

Så det här är ungefär vad jag lyckades fixa, innan stämningen blev för obekväm:



Och med det kan vi väl konstatera att om jag skulle få för mig att bli mingelfotograf vore det en jäkligt dålig idé att försöka öva hemma.

Som sagt, jag använde ju mina masterkunskaper i symaskinslagande och nu är den hur snäll som helst igen.
Eller ja, egentligen hade jag kanske bara råkat använda fel nål, så det räckte med att byta ut den. Men ändå.

I alla fall, det finns en sak i syrummet, förutom vår gula lampa, som stör mig något vettlöst.
Den här:


Egentligen inte radion i sig, den är skitfin. Den fungerar ju och sådär, dessutom gillar Gab den väldigt mycket.
Men det är liksom min enda källa till musik där. Och jag börjar tröttna på radio nu.

Den enda radiokanal jag inte hunnit spelat sönder ännu är guldkanalen (på 102,6 om någon undrar, med slogan: "musik för vuxna öron") och på något sätt är den väl okej. Mina öron brukar ju vara rätt vuxna när det gäller musik, jag har typ pensionärsöron då.
Problemet är bara att varannan låt är skit. För de är för fel sorts vuxna öron.

Ungefär så här har det låtit ut hittills:
The Supremes - Baby Love  (Jei!)
Nån rätt kass cover på Fun Fun Fun (que?)
Charlotte Perrelli - Take Me To Your Heaven (wtf?)
Manfred Mann - Mighty Quinn (Oh yes!)
Westlife - ...va? Alltså det är inte för vuxna öron, det är inte för någons öron. Jeez.

Ungefär så här har mitt humör varit hittills:
Glad - förvirrad - putt - glad.

Och så håller det på.
I all evighet.

Symaskinen vägrade sy vettiga sömmar igår (jaja, vissa kan påstå att det beror på den som sitter med foten på pedalen, inte maskinen, men ändå) men jag tror jag har lyckats lösa det nu, awesome!

Hela dagen har varit rätt awesome förresten. Jag vet inte om det bara beror på att det är Fredag, men något är det i alla fall.


Jaja, ni har också ett pappershjärta hemma just in case. Jag vet nog.

Min dator lever fortfarande.
Visst, den skriker och kommer antagligen snart att börja ignorerar alla mina försöka till kommunikation, men ändå.
Den lever.

Eftersom det ändå är dags att formatera lite (Gab har vänligt antytt/påmint/tjatat om det i säkert ett år nu) har jag försökt hitta alla mappar som gömt sig på konstiga ställen och gått igenom en drös med bilder.
Och HERREGUD vilken hemlängtan jag har fått.
Det började redan för nån dag sen när min syster la upp Words of Love på facebook (och dessutom lyckades baka in ord som "pussel", "Åland" och "jul"), och det blev liksom inte bättre av att se en massa bilder på folk och ställen jag tycker om.

Bara typ ett halvår kvar nu, snark.

Arrrrhhhghf vad min dator har segat idag. Så fort jag ens tänker tanken att öppna något program så börjar den skrika i panik. "ÅÅÅÅNEJ inte harpan idag, JAG KLARAR DET INTE!!!" 
Sjukt störande.

Nåväl, det betyder att jag har fått en del gjort i alla fall. Bland annat mina sovrumsgardiner. Det kändes skitsmart att ha dem som försökskaniner eftersom inte så många brukar vara där, men jag vet inte längre vad det spelar för roll när jag ändå tänkte plåta dem och lägga upp bilder här.
Hur som helst blev de helt okej. De fungerar liksom.

Och jag var apaduktig på att dokumentera massvis, ungefär så här har det sett ut idag:






Efter väldigt mycket krånglande fick jag tillslut upp dem också. Inte så jäkla häftiga kanske, men ändå, vi har gardiner! Jei!

Man kan ju säga att mina skills inom strykning inte är på topp, men jag brukar ändå lyckas få plagg rätt släta efter lite trixande och några svordomar.

Men nu då?
Hur är det meningen att det här skall gå till?

Kollakolla vad jag nyss hittade!
Ett prickigt chiffongtyg jag köpte på rean förra (förrförra?) året.
Okej, jag gillar inte småprickigt och det är lite slött med mörka tyger mot våren.
Men ändå, något måste jag ju göra med det.
Stackarns mig liksom.


Oh well. What to do, what to do.

Eftersom det är så jäkla fint väder idag och jag fortfarande inte fattat så mycket av min kamera fick Nora agera modell idag.

Och jag vet ju såklart inte hur det egentligen skall gå till, men jag tvivlar på att hon var ett jättebra val för en nybörjare.
Att försöka plåta någon väldigt liten med väldigt mycket energi, som dessutom inte kan basic kommandon som "vääänta lite", "stilla" och sånt, var liksom inte lätt.

Såå, de första ungefär 115 bildena föreställer vitt sudd som entusiastiskt skuttar omkring. Sen blev det i alla fall lite bättre, men fortfarande inte bra:


Seriöst, hon hade ansiktet vänt mot mig när mitt pekfingen hamnade på avtryckaren här, jag lovar.

Efter ett tag kom jag på att man kan muta henne med mat, och tja:


Synd bara att hon totalt missuppfattade från vilket håll hon skulle äta den.

Vi försökte med matskål också, men då grävde hon bara ner huvudet i den och allt man såg var en jättestor rumpa.
Tills mina fingrar var helt stelfrusna och jag skulle gå in.
Då lyfte hon försiktigt på huvudet och kollade på mig i några sekunder innan hon dök ner igen.


Mrahaha!

Igår skulle vi ha gjort något (läs: förfestat lite här, tagit bussen till stan, blivit nekade att komma in på krogen, tagit bussen hem igen) med Johan, men eftersom han inte var helt på så sket vi också i det.

Med andra ord har det inte blivit så jättemycket party den här helgen. Om inte att förbanna sig över facebooks buggade tetris och hålla koll på valet i USA via Per Bjurman räknas.
Det gör det inte va?  
Nä, tänkte väl det.

Den här morgonen har möjligen varit ännu mindre party. Grannungarna väckte mig för några timmar sen genom att spela trummor, gissningsvis på kastruller i deras badkar.
Såå, nu väntar jag på tvättiden som börjar klockan två.
Som sagt, not so party.

Helt illa är det i och för sig inte, då kan jag äntligen tvätta mina tyger och börja sy gardnier.
Inte för att jag riktigt fattat poängen med det ännu. Visst, om jag inte tvättar tyget innan jag syr i det kommer gardinerna att krympa om jag får för mig att de blivit för smutsiga nångång, men ärligt talat, hur troligt låter det?

(Jisses, att jag ens tänker på sånt måste väl vara ett bevis på att jag blivit vuxen va?)


Just nu: omotiverat mustaschparty utan gardiner.

Jo, ni vet, jag var ju lite förbannad på att jag inte kunde fixa axelbanden förut. Och jag tror jag nämnde nånstans att det var ett av de lite mildare problem jag räknat med.
Jag har ju också nämnt att jag skall försöka krångla in lite frivolite på ryggen.
Det är alltså där det kommer att gå åt helvete.

För att försöka förklara för er vad jag menar:

Den bruna tygremsan visar alltså var frivolitetsbiten skall in.
Alla med?
Nähä.

Det är lugnt, just in case förtydligade jag bilden lite i paint:
Den snygga frivolitetsillustration visar alltså var frivolitetsbiten skall in.


Såååå medan jag väntar på mina nya, fina tyger skall jag försöka pussla ihop ett frivolitetsmönster.

Det kan nog bli jättebra eller jättedåligt det här hörrni.

Hittat på svt.se:

"En 24-åring bosatt i Värmdö ställdes idag inför Stockholms tingsrätt i det första fildelningsmål i Sverige som rör den typ av fildelning som de flesta svenskar som fildelar använder sig av.
Det handlar alltså om torrent-tekniken, och det här är ett principiellt viktigt fall eftersom det kan bli prejudicerande."

"Att just 24-åringen står som tilltalad är mest en slump. Husrannsakan gjordes i ett hus i Värmdö på grund av andra misstankar mot en person som var bosatt i huset, och då råkade 24-åringen vara där, fast han inte bodde i huset. IT-teknikerna från polisen upptäckte då filerna i hans dator."

Det där sammanfattar nog rätt bra varför jag är nyfiken på var det kommer att sluta.
Första delen för att.. tja, exakt vad som står där egentligen, och andra för att jag tycker så jäkla synd om honom.
Måste ju vara världens oflyt. 
Hur som helst, jag blev alltså så intresserad av fallet så jag bestämde jag mig för att lyssna igenom rättegången.

Den började med att åklagaren (Fredrik Ingblad) förklarade hur fildelning går till.
Och det lät ungefär så här: "och det kallas att man är en L-E-E-C-H-E-R. Man leechar, då delar man."
Ja, okej.

Sen skulle han visa en presentation för att göra det lite mer överskådligt.
I ungefär tio minuter hörde man hur folk gäspade medan han hade problem med att få igång den (ett jävligt konstigt tillfälle för teknikstrul egentligen), innan någon sa att de tar en paus medan man försöker hitta en lösning.

Det var för 20 minuter sen. Och fortfarande är allt man hör "Jahaaja, om vi testar den här on då? Nähä. Off då? "
"NÄMEN! Fungerar det inte på andra datorn heller? ", ungefär.

Där är jag alltså just nu, och om det här slutar med nån fattig presentation i Powerpoint som upprepar
vad han redan sagt så ggghfgjklhfg.

Så ja, om någon annan får för sig att lyssna kan ni alltså spola förbi första timmen.
Det var egentligen bara det jag tänkte skriva.

Jo, förresten.
Problemet med att hitta roligare tyg än gardiner i helgen var inte bara flocken av östrogenstinna varelser som trampade ner allt och alla i deras väg (I'm telling ya, de kan känna doften av reatyger på mils avstånd), det var liksom omöjligt att hitta ett tyg som matchar något av de Gjestal Maxi jag har i min ägo.

Jag tror det kommer att lösa sig nu i alla fall.
Igår hittade jag nämligen tyg.se! (nej, jag fattar inte heller hur jag missat det tidigare, google is not my friend) 

Och eftersom Gab gnällt/påpekat/pushat för att vi borde fara någonstans snart föreslog jag deras lagerförsäljning.

Resultat av gårdagens sms-konversation:
L: kommer du med till Hamburg?
G: Hm. Ok :) Titta på Justin Bieber?
L: hur visste du? :O
...Och det var nog ungefär där hans underläpp började darra och paniken spred sig.

Även om han lugnade ner sig lite när jag avslöjade att det alltså inte var Justin jag ville se så verkade han inte helt på ändå.
Och jag trodde seriöst det vore lätt att få med honom dit, tidigare har jag nojsat om Gittes i Rinkaby, och det har han nästan gått med på.
Rinkaby liksom, kom igen.

Nåja, beställa på nätet får duga.

På tal om garn haffade jag två till igår. Det fanns det bara några få nystan kvar, dags att hitta ett annat märke mao.


Jaja, jag var tvungen att provknyta lite.

Jag fixade lite vid ryggen och slutade ha beslutsångest angående längden (typ, jag tänkte att jag kan fortsätta ha det sen när jag fått hem tyger) och nu försöker jag rita mönstret. Tanken var att försöka hinna bli klar medan alla ändringar fortfarande borde finnas någonstans i min skalle, men jag börjar redan känna mig lite lost.

Det blir nog bra det här ska ni se, lite svordomar och mycket uteslutningsmetod bara, sen är det klart!


Bakplåtspapper, ofc.


Och Ålandsbankenlinjalen, ofc.

Jag åkte till Svågertorp i förrgår för att kolla på tyger, och allt jag lyckades komma hem med var några blivande gardiner. Okej, våra fönster har kanske sett rätt tomma ut sen vi bodde på Åland (för över fem år sen alltså) så det var väl bra, men ändååå.
Något lite skojigare hade varit ännu bättre.



Jag försökte förresten fixa en bild till mitt cv tidigare idag. Och om vi bortser från att jag aldrig varit bra på att leverera ett snyggt leende på beställning så blev det faktiskt helt okej.
..I alla fall om man jämför med förra gången, då Gab vänligt nog ställde upp som fotograf. Synd bara att han fokuserade mer på att göra fåniga miner än på att ta själva bilden, vilket resulterade i en väldigt fnissig Linda med en väldigt röd hudton och minimala ögon. Man såg typ bara tänder.
Visstvisst, jag har läst nånstans att poängen med såna bilder inte är att vara snygg, det är "viktigare att ge ett trevligt intryck" men alltså njä. Nån måtta får det vara liksom.

Tahdaa! Jag skall fixa lite vid ryggen och sluta ha beslutsångest angående längden, sen är mönstret klart. Tror jag.

Men det får bli senare, nu försöker jag hitta tunna, böljande, mjuka tyger.
Just den biten är inte så svår, det där med vilken färg är värre. Jag tänker försöka göra en frivolite som skall bakas in lite snyggt på ryggen, men det är inte är så jäkla lätt att hitta normala garnfärger (först tänkte jag göra den helt svart, men tydligen så är det inte så vanligt att pensionärer som virkar svarta dukar, bummer!)
Och av nån konstig anledning verkar det inte som att de garnfärger jag har är speciellt populära på tyg heller. Hmf. 

Oh yes vad bra det går just nu!
Det verkar som att det här mönstret har löst alla mina problem och förklarat för mig hur jag skall sy in klänningen vid midjan.
Okej, nu har jag bara nästan hunnit sy klart en modell i mitt testtyg, så det kan visserligen (är rätt troligt mao) skita sig, men ändå. 

Jag fortsätter vara glad i alla fall, det kan liksom bli något!


Ååååå så ser vi lite coola ut med en snitsig tummen upp-pose.
Oh yeah!

Jag har alltså inte varit speciellt kreativ de senaste veckorna.
Det blev en hell no-känsla när jag inte fick överdelen på klänningsmönstret att fungera och sen dess har jag bara knytit en massa vänskapsband. Eller ja, jag har påbörjat en massa i alla fall, men lagt ner alla utom två. 



Igår hittade jag ett gratismönster som kanske kan fungera (om man gör en del ändringar) så jag tänker ge klänningen ett sista försök nu.
Och fungerar det inte så lägger jag ner och hitta på nåt annat att sy istället.
Deal?
Bra.

Jahapp.
Då var jul, nyår och födelsedagen över. Om man bortser från en del migrän så har det varit kalasfint. Tjock och glad just nu liksom!

Hoppas bara att min nya, fina kamera (tacktacktack!) kommer att gilla mig lika mycket som jag gillar den.
Det här kan vara början på ett långt och fint förhållande vettni. Och om jag ger den lite kärlek och omtanke kanske den friend requestar mig på fejjan.
Eller i alla fall ger mig några hintar om hur den fungerar.




Det här blir nog skitbra när jag övat lite. Jei!