LINING
Jag hittade ett finfint kjolmönster på nätet som håller på att bli nerderdelen på experiment 'gardinklänning med foder'.
Visstvisst, det borde kanske inte vara allt för komplicerat att rita ett eget, men jag är lat och ville att det skulle gå snabbt.
Det hade det säkert gjort också.
Om det inte vore för att sidorna vägrade bli lika långa hur noga jag än måttade och nålade fast tyget så det inte skulle dra iväg. Först när jag fick den geniala idén att mäta sidorna på mönstret (och insåg att bakstycket var mycket kortare än framstycket) lyckades jag knåpa ihop det.
Så det blev nästan en timmes bråkande med tyg i onödan, men nu är det på gång.
Yep.
Som sagt, nålanålanåla.
Första foderdelen blev lite vobblig (om det inte är ett ord blev det nyss ett, om det är ett ord men inte kan användas så här kan man det nu) och så, men det passar väldigt bra och så sitter ju fast i alla fall.
EVERYBODY PULLED THEIR SOCKS UP
Hela dagen har tillbringats på tåg till och från Linköping för en halvtimmes koll på att allt läker som det skall.
Om man bortser från att jag är rätt mör i kroppen och vill sova så känns det kalasbra. Låret har läkt och jag skall lägga om foten själv i fortsättningen (några pluttiga sår kvar bara), det blir nog bra det här.
Och bäst av allt (alltså okej, det är det ju inte, men ändå): jag hittade Ohlssons tyger!
Jag har haft en jäkla lust att lära mig sticka ett tag nu (jag skyller allt på Luxxie och Neha) så nu har jag kirrat stickor. Och snart kommer alla mina vänner att hata mig för att de bara får mjuka paket på julafton, mohaha!
Det blev en rätt bra dag med andra ord. Nu skall jag försöka reda upp lite här, för imorgon klockan sju kommer en hantverkare hit och pratar försäkringstjosan. Sju. På morgonen.
Väldans sliten, men ack så glad!
...Egentligen. På insidan.
GETTING BETTER ALL THE TIME
Nu tänker jag göra en såndär "en vecka senare"-grej och visa (främst för de där i Sundsvall och på Åland då) att det faktiskt ser lite bättre ut nu än förra veckan.
Och eftersom jag vill undvika att skrämma eventulla barn som av nån olyckshändelse råkat trilla in här så länkas det igen.
Bilderna på händerna blev lite gula, men jag orkar inte göra något åt det så nu är det så. Mkay?
Handflatan ser väl ungefär ut som förra gången, lite jämnare hudton bara.
Handryggen däremot är kalasbra på att läka. Det börjar nästan se ut som vanlig hud, fast lite tjockare. Förresten, den där lilla, lilla pricken på min ringfingersnagel är inte smuts på kameralinsen. Det är ett hål som går rakt genom nageln.
Om man ignorerar att det blev en lite underlig vinkel på benet så kan man se att jag blivit av med en del sårskorpor. Och fottransplantatet är som sagt fortfarande inte helt framme, men snaaart.
Och jo, jag visste förresten att man inte får släcka brinannde olja med vatten (jag visste iofs att man skulle kväva elden med ett lock också, ändå hände inte det), däremot har jag inte riktigt varit med på vad som händer om man försöker sig på det. Mer än "det slutar illa".
Okej. Då vet jag att det verkligen, verkligen är en dålig idé.
DOCTOR GABRIEL
"Lägg den lilla energi du har på roliga saker, skit i allt tråkigt" sa Gabriel igår.
Done!
Så just nu håller disken på att ta över köket medan jag försöker lära mig sy foder.
Jag experimenterar med några bitar (som egentligen skulle ha varit under den här kjolen (oklart vad som hände med det riktigt)) och en söndersprättad gardinklänning som aldrig blev klar.
Späääännande!
"åååh va kneeepit de ee!"-minen
HEJ MARTIN OCH CISSI
Kära Bullen, idag har jag köpt en snus för 35 kronor.
För 31 dagar sen sa min läkare till mig att jag genast skulle sluta med nikotin. Inga plåster, inga tugummin, inga sugtabletter eller liknande.
Och med tanke på att jag snusat rätt extrema mängder på senaste kändes det väl lite sisådär va.
Första veckan gick det rätt bra (vi kan väl misstänka att alla trevliga tabletter jag fick kan ha något med saken att göra), men efter det har jag varit förbaskat sugen på nikotin och lättretlig och... ja, det har sugit helt enkelt.
Idag har jag haft väldigt ont. Och efter att jag inte blev av med förbandet när jag var hos distriktssköterskan gav jag upp.
Så jag köpte en dosa Kronan Vit.
Och fatta besvikelsen när snusen inte gjorde någonting. Det kändes inte ens lite bättre.
Så resten av dosan kan hittas i en soptunna utanför Mobilia (om nån känner sig fattig och har lust att gräva lite)
Det är ju skitbra egentligen, att min kropp inte längre tycker att det är awesome. Men ändååå, jag hade ju lite hoppats att humöret och värken kunde lösas. Nåja, nu vet jag i alla fall att det fungerar lika bra (eller dåligt då) med Onico.
Havre och kakao. Nomnom!
Något positivt fick jag ut av min promenad i alla fall (förutom motion och lite mjukare hud på foten) :
Eh...
Blixtlås, nålar och tråd. Oh yeah!
THE SUN SHINES MOST THE TIME
Herregud vad jag har varit grinig de senaste dagarna.
Ni vet när kläder inte sitter bekvämt, när de drar åt olika håll om man råkar vrider på sig lite?
Exakt så känns min hud just nu. Den är stel, tjock och jobbig.
Idag har det i alla fall varit lite bättre.
Jag pallade nämligen att ta en riktigt dusch!
Det har liksom varit lite sisådär med sånt (inplastad arm, lår och ben har gett rätt få bekväma alternativ, förutom att möjligtvis ligga som en säl med benen och armen i vädret) men nu hörrni, är hela jag ren.
Jag känner mig som en nyponros, och det är faktiskt inte helt omöjligt att jag lämnar en doft av liljekonvaljer där jag skuttat fram.
Kort sagt: en dusch var förbaskat bra för mitt humör.
Förutom dusch och sånt har jag börjat på min första frivolitet i 3D, en blivande sköldpadda.
Här med skal och tre ben.
POSEY
Gab är duktig och försöker moppa bort oljefläckar från golvet (sjukt vad svårt det är att få bort) medan jag har tagit över vardagsrummet och stökar till.
Just nu experimenterar jag med gamla lakan för att försöka få till en bra passform på shortsen. Hittills går det okej, men det har jag i och för sig tyckt att det gjort med tidigare shorts också. Tills jag tagit dem på mig alltså.
Men jag får ju klippa och nåla lite iaf, kalasbra!
LAUGHTER IN THE RAIN
Jag lovar att det här inte kommer att bli en brännskadadblogg. Det tar bara upp rätt stor del av mitt liv just nu. Så så fort det slutar strama och jag kan röra mig normalt igen lägger jag ner att tjata om det. Mkay?
Igår var jag till distriktssköterskan, hon var imponerad över hur fint transplantatet läkt. Awesome!
Tagstället och foten är fortfarande såriga och vätskar, men benet har fått komma fram nu.
Och på handen har jag börjat använda nån vante som skall förhindra ärrbildning. Det blir nog bra det här.
Eftersom det framkommit viss nyfikenhet från vissa håll tänker jag visa hur mitt ben och min hand ser ut nu.
Via länkar alltså, vill ni inte se, undvik att klicka på dem.
I förrgår såg min handflata ut så här. Fortfarande rätt röd, men det gör i alla fall inte ont längre. Där under tummen, mellan handen och armen, ser man lite av hudtransplantationen.
Så här ser andra sidan av handen ut. Det är alltså ny hud på ungefär halva handryggen plus lite av tummen.
Och här är mitt ben. Lite av transplantatet fortsätter på andra sidan, och så finns det kvar en del röda fläckar på låren.
Även om det inte är jättesnyggt nu så tänker jag ge det minst ett år att läka innan jag lipar över det. För fem dagar sen märkte jag att ett födeslemärke jag haft på armen försvunnit helt, och idag märke jag att det röda lagt sig så mycket så konturerna börjat synas. Så det går åt rätt håll i alla fall.
Oljehand
TMNT
Jag började ju egentligen med frivoliteter bara för att se om jag kunde knyta in dem i kläder på något sätt.
Och jag lovade mig själv att inte göra en massa små projekt i alla möjliga färger.
Förutom några dukar då. Men det är ju nästan obligatoriskt, för att förstå hur man skall göra liksom.
Sen nånstans på vägen så var jag ju såklart tvungen att testa blanda lite färger också.
Och nu är jag fast.
Fatta hur jäkla kul det är att försöka pussla ihop mönster till en massa små projekt i alla möjliga färger!
En sned split ring-sköldpadda
Här med en nalle och en.. ja, det skulle bli en fisk i alla fall.
Och ett kors som hänger med en kedja av blommor.
Och jag lovade mig själv att inte göra en massa små projekt i alla möjliga färger.
Förutom några dukar då. Men det är ju nästan obligatoriskt, för att förstå hur man skall göra liksom.
Sen nånstans på vägen så var jag ju såklart tvungen att testa blanda lite färger också.
Och nu är jag fast.
Fatta hur jäkla kul det är att försöka pussla ihop mönster till en massa små projekt i alla möjliga färger!
En sned split ring-sköldpadda
Här med en nalle och en.. ja, det skulle bli en fisk i alla fall.
Och ett kors som hänger med en kedja av blommor.
THUMBS UP
Från att sjuksystrar och läkare bara varit ett knapptryck bort skall jag alltså lyckas ta hand om mina skador själv i några dagar.
Innan jag tågade hem gav de mig en massa prylar och förklarade hur och när allt skall användas, och sjukgymnasten lämnade mig med orden "se till att gå så mycket som möjligt nu så huden vänjer sig, men inte för mycket!"
Det kändes liksom lite knepigt.
Men förutom att tagstället luktar sur, gammal disktrasa (infekton på gång, bah) så har det fungerat rätt bra (eller okej, hur skulle jag kunna veta hur mina behandlinger påverkar mina framtida ärr, men ändå, det känns bra), jag tycker inte ens det är speciellt läskigt med nerverna längre!
Jei!
Och nu en hälsning till min syster:
JAG KAN GÖRA TUMMEN UPP!
Det där vita på golvet skall förresten bli shortsmönster. Nu kommer det knappast att bli så mycket shorts för mig i sommar, men ändå. Nåt måste man ju göra.
Så här ser min förlovningsring ut efter att de klippte upp den. Det försökte dra bort den först, men mitt ringfinger var väldigt hudlöst, och de slamsor som fanns hade trasslat sig runt ringen. Såååå de gick med på att klippa upp den istället efter lite vilda protester. "Men då går den ju sönder!" Jo, fast alltså, det känns helt okej det med.
Innan jag tågade hem gav de mig en massa prylar och förklarade hur och när allt skall användas, och sjukgymnasten lämnade mig med orden "se till att gå så mycket som möjligt nu så huden vänjer sig, men inte för mycket!"
Det kändes liksom lite knepigt.
Men förutom att tagstället luktar sur, gammal disktrasa (infekton på gång, bah) så har det fungerat rätt bra (eller okej, hur skulle jag kunna veta hur mina behandlinger påverkar mina framtida ärr, men ändå, det känns bra), jag tycker inte ens det är speciellt läskigt med nerverna längre!
Jei!
Och nu en hälsning till min syster:
JAG KAN GÖRA TUMMEN UPP!
Det där vita på golvet skall förresten bli shortsmönster. Nu kommer det knappast att bli så mycket shorts för mig i sommar, men ändå. Nåt måste man ju göra.
Så här ser min förlovningsring ut efter att de klippte upp den. Det försökte dra bort den först, men mitt ringfinger var väldigt hudlöst, och de slamsor som fanns hade trasslat sig runt ringen. Såååå de gick med på att klippa upp den istället efter lite vilda protester. "Men då går den ju sönder!" Jo, fast alltså, det känns helt okej det med.
HEJHEJ
Igår var det tre veckor sen jag försökte jag göra vårrullar för tredje gången i mitt liv.
De två tidigare har det fungerat relativt bra, men den här gången resulterade det i ett besök på brännskadeenheten i Linköping.
Kort sagt, oljan började brinna, oljan exploderade lite, jag började brinna på hand och fot, grannarna får höra mitt dödsvrål och fem sekunder senare ringer jag på hos dem och påpekar lite försiktigt att det brinner.
Och de senaste veckorna har jag gjort massor med saker jag aldrig gjort förut
(blivit sövd, opererats, haft pigskin fasthäftat på mig, lärt mig gå för andra gången, transplanterat hud (helt klart smärtsammaste någonsin) knaprat morfin och lärt mig gå för tredje gången)
Igår fick jag äntligen komma hem igen, och just nu är det här status:
Handen mår rätt bra. Den blir torr snabbt och jag skall massera den för att försöka få nerverna på rätt och har en vante på som skydd, men den går ungefär att använda normalt nu. Visst, den är inte så jävla snygg, men ändå.
Foten och benet är fortfarande inlindat och sårigt men snartsnartsnart skall jag kunna gå normalt.
Och på onsdag borde låret vara tillräckligt helt för att jag skall kunna ta bort förbandet där.
Det finns ungefär en miljard tavlor i sjukhuset. I mitt rum var det en av Anita Nilsson, målad -85.
Till vänster var mitt fönster. Och så här såg det ut om man tittade ut genom det.
Lägenheten fick också ta lite stryk. Med betoning på lite.
Och tja, det tar nog ett tag tills jag lagar mat igen nu.
Nu tänker jag tillägna dagen till att äta allt ätbart jag hittar och kolla på alla serier jag missat. Later!
