py

Igår var det tre veckor sen jag försökte jag göra vårrullar för tredje gången i mitt liv.
De två tidigare har det fungerat relativt bra, men den här gången resulterade det i ett besök på brännskadeenheten i Linköping.
Kort sagt, oljan började brinna, oljan exploderade lite, jag började brinna på hand och fot, grannarna får höra mitt dödsvrål och fem sekunder senare ringer jag på hos dem och påpekar lite försiktigt att det brinner.

Och de senaste veckorna har jag gjort massor med saker jag aldrig gjort förut
(blivit sövd, opererats, haft pigskin fasthäftat på mig, lärt mig gå för andra gången, transplanterat hud (helt klart smärtsammaste någonsin) knaprat morfin och lärt mig gå för tredje gången)

Igår fick jag äntligen komma hem igen, och just nu är det här status:
Handen mår rätt bra. Den blir torr snabbt och jag skall massera den för att försöka få nerverna på rätt och har en vante på som skydd, men den går ungefär att använda normalt nu. Visst, den är inte så jävla snygg, men ändå.  
Foten och benet är fortfarande inlindat och sårigt men snartsnartsnart skall jag kunna gå normalt.
Och på onsdag borde låret vara tillräckligt helt för att jag skall kunna ta bort förbandet där.


Det finns ungefär en miljard tavlor i sjukhuset. I mitt rum var det en av Anita Nilsson, målad -85. 


Till vänster var mitt fönster. Och så här såg det ut om man tittade ut genom det.


Lägenheten fick också ta lite stryk. Med betoning på lite.


Och tja, det tar nog ett tag tills jag lagar mat igen nu.

Nu tänker jag tillägna dagen till att äta allt ätbart jag hittar och kolla på alla serier jag missat. Later!