FIT JUST LIKE A GLOVE
Jag har ju haft Duo Derm extra tunn på handen.
En väldigt tunn, plåsterliknande sak som skall sitta på ärren i 3-6 dagar tills den antingen trillar av självmant eller man får slita av den till ljudet av sina egna väldigt höga toner.
Förra veckan, efter att jag var klar med kvällens sånglektion, märkte jag att ärret luktade rätt skumt.
Det var liksom skrämmande likt lukten min inpaketerade hand hade när jag var på sjukhuset.
Tror jag, ungefär så kommer jag ihåg den i alla fall. Gissar på att alla tabletter och att handen ju aldrig var mer än en armslång ifrån min näsa gjorde att jag egentligen inte märkte så mycket av det då.
Hur som helst, det här med lugn och sansad har ju aldrig varit riktigt min grej, så ungefär en sekunder senare befann jag mig i köket framför Gab, dansandes på stället, hysteriskt viftandes med händerna och vrålandes något i stil med "OMGtrordujaghållerpåattruttnaNUDÖRJAGNOG".
Det tog ett tag, men efter att han hade lugnat ner mig lite dränkte jag in handen i tvål tre gånger och konstaterade att Duo Derm faktiskt luktar lite liknande. Så kändes det bättre.
Men helt övertygad var jag ju inte, så jag bestämde mig för att ersätta min Duo Derm med Elastro-Gel.
En tjock, plåsterliknande sak som tas av varje gång man skall duscha.
Samma grej jag har på foten alltså.
I förrgår blev det av.
Bästa. idén. E V E R!
Det ser kanske lite skumt ut, men herrejäklars vad skönt är.
Typ som att doppa handen i ett mjukt, svalt moln.
Och nu doftar jag sommaräng igen.
...Jaja, egentligen skrev jag det här inlägget bara för att få visa min nya boxing look-alike hand.
SOMETHING
Jag är ju en rätt hängiven pusselfantast, och kunde jag lägga pussel i sängen/när jag åker tåg/fast vardagsrummet är proppat med Gabriels datorprylar skulle jag antagligen göra det.
Men det fungerar ju inte.
Därför blir det en jäkla massa sudoku nu istället, speciellt bildsudoku.
Och alltså det är ju kul och sådär. Men jag måste säga att det är mycket lättare att fatta vad bilden föreställer när man lagt ett pussel (förutsatt att alla bitar ligger på rätt plats alltså) än när man fyllt i en massa små kvadrater.
Och alltså det är ju kul och sådär. Men jag måste säga att det är mycket lättare att fatta vad bilden föreställer när man lagt ett pussel (förutsatt att alla bitar ligger på rätt plats alltså) än när man fyllt i en massa små kvadrater.
När man sitter med nyllet en halv decimeter från rutorna i typ en halvtimme låser det sig liksom lite konstigt i hjärnan sen när man skall beskåda sitt mästerverk.
Och ibland, efter att ha studerat bilden för länge, utan att få nån större insikt om motivet, frågar jag Gab vad det föreställer.
Som igår, på en bild var allt jag kunde se en ekorre (eller något liknande) med tomteskor och en pinne i rumpan. Gab förklarade pedagogiskt att jag hade ritat ett par armar och en katt.
Okej.
"Den här bilden då?" undrade jag.
Och där satt vi i tystnad och stirrande på den jäkla bilden.
Att det är en snubbe med bräda och en tjej som ligger och solar är vi båda med på, men sen då?
Vad föreställer det som ligger längst ner?
Vad föreställer det som ligger längst ner?
En död sjöjungfru var det enda vi kunde få det till, men det känns ju liksom inte helt rätt.
MAKE IT WORK
Okej, det kanske inte alltid märks, men majoriteten av alla projekt jag påbörjar bli faktiskt klara.
Visst, vissa ligger ihopkorvade på sybordet överdrivet länge, men ändå.
Sen finns ju förstås de där tygdelarna som hamnar i en "sen nångång om jag orkar fast antagligen inte"-hög.
För nån dag sen bestämde jag mig för att gå igenom den.
De flesta är svinfula, och jag förstår ärligt talat inte riktigt hur jag har tänkt. Förhoppningsvis var det, som det visserligen fortfarande oftast är, billiga tyger som valdes bara för att jag ville testa en teknik, och inget jag planerade att använda.
Hursom, nästan alla kommer antagligen att hamna på tippen i slutändan, men jag är ändå lite sugen på att försöka färdigställa dem först. Det skaver liksom lite när det finns halvfärdig (jaja, vissa av dem är inte ens nästan halvfärdiga, snarare en tygbit med två sömmar i) plagg som aldrig blir klara.
Lite osäker på hur det här kommer att gå är jag ju, med tanke på att jag uppenbarligen blev så förbannad på dem så de gömdes undan, men äh. Det blir nog bra det här.
SWEETER THAN YOU
Nu kan man, om man vill, titta snett på mig för att jag inte har hört av mig den här helgen.
Men det finns faktiskt en väldigt bra anledning till det.
Måste ju äta upp allt godis jag fick.
WOULDN'T IT BE NICE
Efter gårdagens inlägg kände jag mig rätt sugen på att få hallen klar, så idag har jag varit skitduktigt och fixat massvis.
Sjukt tråkigt är det, men jag hör liksom hur min nya spegel tassar sig närmare för varje kvadratcentimenter som blir klar att tapetsera på. Så det är lätt värt det.
Måste komma ihåg att försöka övertyga Gab att det här beror på att jag är en omtänksam flickvän som vill skona honom från en tradig helg. Så kanske han köper godis till mig sen.
Jag känner att det här är snudd på genialiskt.
Full koncentration, indeed!
Nu fixa mat, se på Property Ladder och sen fortsätta.
Håhå, hårt liv det här.
WITH THE MULTI-COLORED MIRRORS
När det kommer till kläder är jag svindålig på det här med proportioner.
Alltså visst, när jag kollar på Project Runway och Michael Kors viftar med händerna och slänger ut sig ett nasalt "I mean hello! Proooportions guys!" till några väldigt nervösa designers kan jag se att något ser lite konstigt ut med plagget.
Men jag skulle inte kunna säga var linjerna egentligen skall vara.
Och jag känner att det nog skulle gå att lära sig se det (helt omöjligt är jag faktiskt inte), och det kunde ju vara en rätt bra grej när man ändå försöker göra sina egna kläder.
Och jag känner att det nog skulle gå att lära sig se det (helt omöjligt är jag faktiskt inte), och det kunde ju vara en rätt bra grej när man ändå försöker göra sina egna kläder.
Lättast vore det kanske om jag hade en provdocka, så jag kunde nåla upp, ta ett steg tillbaka, klia mig på hakan och upprepa proceduren tills jag känner mig nöjd.
Nu har jag inte det.
Nu har jag inte det.
Det var vad jag helt osökt kom att tänka på när jag balanserade på den lilla pallen vi har på toaletten för att, i den enda spegel vi har, lyckas klura ut längden på min klänning.
Helkroppsspegel i hallen när den är klar, eh ja tack.
THE KING OF CLOWNS
Okej.
Jag köpte alltså det här mönstret när jag ville lära mig sy ärmar.
Förra gången jag använde det slutade det i nån mild form av katastrof. Då hade jag knappt sett ett mönster innan och trodde det lite lätt vinda resultatet berodde på att jag var noob.
Nu är jag mindre säker på att det var bristen på mönsterläsarskills som var problemet.
Efter att ha minskat ärmhålen, ändrat halslinningen, tagit in vid midjan, lagt till vid höfterna och försökt fixa axlarna börjar det vara på gång. Trådraken fungerade ju i alla fall finfint.
Ärmarna är visserligen fortfarande lite skumma, men hörrni, det blir nog inte bättre än såhär.
Här lite slarvigt ihoptråcklad för att se om alla bitar passar ihop.
Nu skall jag klippa sönder den och hålla tummarna för att den överlever.
Häpp!
SHUT DOWN
Som sagt, det finns bättre och sämre saker med handskarna.
Igår var väl en sämre dag.
Fast det var nog snarare en envis migrän som vägrade ge med sig (och inte så mycket att trådar fastnade på mig) som gjorde den mindre lyckad.
Nu skall jag äta och lyssna på glad musik och hoppas på att skallen vaknar ur sin dvala.
Hörs!
LAZY SUNDAY AFTERNOON
Igår köpte jag mer av den magiska tråden som inte tvinnar sönder när den kommer i kontakt med dubbelknutar.
Två rullar svart blev det.
Med andra ord är det frivoliteter på gång igen.
Och jag har äntligen insett hur förbaskat bekvämt det kan vara att ligga kvar i sängen och knyta.
Första varvet för att se om den nya tråden fungerar lika bra som jag trodde (jadå!), och det rosa för att jag antagligen aldrig mer kommer att behöva den, så jag kan lika gärna använda den när jag försöker göra mönster.
Nu skall jag hjälpa Gab med hallen (min syster har nog rätt i att den blir klar ungefär 2016)
Later!
WHO COULD ASK FOR MORE?
Hej!
Jag lovade ju att ta bättre bilder på shortsen. Så blev det i vanlig ordning förstås inte.
Men ni kan få se tre stycken ändå:
Knappen kommer förhoppningsvis att bytas ut, om jag hittar en fin nånstans nångång.
Och egentligen hade jag tänkt fixa bakfickor också, men jag kände att det kanske vore lite väl överambitiöst, så det blev inte av. Nästa gång måste jag i alla fall försöka.
Okej. Jag får kanske inte plats med så många fingrar i mina überhäftiga fickor. Men jag gillar dem ändå.
Ja. Man kan tycka att jag borde börja stryka kläderna innan jag visar upp dem.
Nej. Det lär nog inte hända.OH YES WAIT A MINUTE
Min förlovningsring togs ju ur bruk för ungefär ett halvår sen, och jag har börjat sakna den lite nu.
Så för en vecka sen började jag smida storslagna planer att ta mig till stan och försöka få den fixad den här helgen.
Igår gjorde jag till och med lite research och googlade fram ställen som kan tänkas vara up for the challenge.
Och först idag, när jag skulle byta handske, fick jag nån mindre aha-upplevelse om att det kanske inte var helt genomtänkt.
...D'oh!
Alltså, jag kan ju få den fixad ändå. Men på nåt sätt känns det inte så lockande att stå där och krångla mig ur och i mitt nya supertighta klädesplagg för att prova storlekar.
Så den får nog vänta sex månader till.
WHY I ALWAYS DRESS IN BLACK
Jag tänker försöka mig på att sy en DLS. En väldigt enkel sådan i svart (nähä?) jersey. Och så några detaljer på det, om jag lyckas klura ut hur jag skall få dit dem.
Nå, framtida problem tar vi senare!
Ett mönster från stoff&stil får fungera som grund idag.
Hm, undrar förresten vad som hände med klänningen jag egentligen skulle använda mönstret till när jag köpte det. Måste nog rota runt lite sen för att se om den ligger halvfärdig nånstans. Ännu en spännande dag, tjoho!
Förresten, någon som vet om det finns nåt smidigt sätt att få mönsterdelarna trådrakt på enfärgad jersey med lite sned stadkant? Att sitta och studera en miljard maskor på fem centimeters håll känns liksom inte speciellt givande.
LEAVING THE NOTE
Egentligen skulle jag ha börjat på en klänning ikväll, men det blev inte riktigt av.
Istället sitter jag här och försöker läsa registreringsnycklar och installationsguider. Snark.
Oh well, datorn är virusfri nu i alla fall. Kalasigt!
Väldigt omotiverad kaninbild i ett väldigt omotiverat blogginlägg.
A DAY IN THE LIFE
Hej, jag lever!
Det gick rätt bra igår. Nu skall huden pressas ihop till max!
Så jag har fått nya (sjukt tighta) handskar, strumpor, elastro gel och duo derm (tänk typ gelliknande stora plåster, som skall ligga på ärren)
Jag vet inte riktigt vad jag skall skriva, så jag tänker lista lite kort vad som känns mer och mindre bra istället.
Kalasbra:
- De där gelplattorna gör att jag inte längre behöver smörja in ärren hela tiden, awesome!
- Jag skall börja gå till en arbetsterapeut i Malmö så nån kan hålla lite koll på mig.
- Äntligen är jag med på ungefär hur mycket det kommer att blekna.
- Det finns alltså en plan nu, och jag vet ungefär hur den ser ut, jei!
Kanske inte riktigt lika bra:
- Elastro gel gör att begreppet snabbdusch försvann igen. Eller ja, det går väl fortfarande lika snabbt att duscha, det är väl mer omplåstringstiden efteråt jag stör mig lite på.
- Att tryckas ihop är inte så jäkla bekvämt. Och det är möjligt att jag fortfarande håller på med det här nästa gång jag skall dit. Vilket är i Februari. snark.
- Om det här inte fungerar finns det antagligen inget bra sätt för mig att bli av med upphöjningarna sen. Just nu känner jag att det inte spelar någon roll, men jag vet inte om jag fortfarande tänker så om tio år.
Jobbigast är helt klart handsken. Det gick snabbt att vänja sig med att tvätta ansiktet med en hand och att dra på en diskhandske när man skall torka av spisen eller skölja ett glas, däremot har det varit lite svårare att vänja sig vid smärtan.
Bara nån timme efter att jag hade lämnat sjukhuset var huden mellan fingrarna söndernypt igen.
Men det funkar.
Och överlag är jag rätt nöjd ändå.
Det känns som att det kommer att bli bra.
HAPPY AS CAN BE YOU KNOW
Nu skall jag snart placera rumpan på tåget och spendera dagen i Linköping!
Jag är sjuktsjuktsjukt spänd på att få höra vad läkaren har att säga.
Om de tycker det ser bra ut, om färgen kommer att ändra, när den nya huden kommer att vara ett lika bra skydd som den gamla, om det blir någon ärrbehandling och vad det i så fall innebär, och ja.
Så nu får ni väldigt gärna hålla tummarna för att allt är som det skall.
YOU SAY GOODBYE AND I SAY HELLO
Som ni kanske kommer ihåg dog min dator för några veckor sen.
Gab installerade tålmodigt om windows, en ny hårddisk köptes och jag lyckades till och med hitta tillbaka till mIRC!
Det tog liksom ett tag innan den var på gång igen.
Josåatt heh. Igår fick min dator virus!
Spontant känner jag att vi kanske bara borde formatera burken. Vore lite surt att bli av med en del paintbilder jag lagt ner alldeles för mycket tid på, men annars är det okej.
Och jag får inte använda mitt minneskort i närheten av Gabs dator (känslig kille det där*), så ni får nöja er med mustaschparty tillsvidare:
*Nej det är han inte. Det är jag som är en virusmagnet.
WORDS OF LOVE
Shortsen blev klara för nån dag sen, idag skulle jag plåta dem och Gab erbjöd sig att hjälpa till.
Man kan ju tycka att vi borde ha lärt oss det där nu, att det av nån konstig anledning aldrig går speciellt bra när vi hjälps åt med sånt.
Så, eh ja.
Bildbevis på att de finns i alla fall.
Nytt försök imorgon!
SING FOR YOUR SUPPER
Hörrni, det har ju inte blivit så mycket mat lagat sen februari, men nu skall det bli ändring på det.
Eller ja, "laga mat" är kanske lite missvisande. Planen är att våga använda spisplattorna igen utan att bli nervig.
Visstvisst, ugnsmat kan vara kalasgott, men det börjar av nån konstig anledning kännas lite begränsande.
Det enda jag har använt spisplattorna till är att värma pyttipianna (har fungerat kalasbra, kan bero på att jag i princip levde på pyttipanna en period, jag har liksom vanan inne där), annars har det gått lite segt.
Och jaja, jag fattar att det antagligen inte kommer att börja brinna när jag kokar vatten, det bara tar emot ändå.
Men som sagt, ändring på gång nu!
Inga överambtiösa projekt alltså.
Jag tänker att en bra början är om jag i alla fall tycker det känns okej att koka makaroner.
Det kändes lite off att gå igenom minneskortet när jag kom hem från sjukhuset. Först ungefär tusen bilder på vårrullstillredning som jag entusiastiskt förevigade, sen en bunt med bilder på en sönderbränd hall som Gab plåtade till försäkringsbolaget.
THE DEVIL IN DISGUISE
Idag skulle jag sy knapphålet.
Måttade ut och prövade olika storlekar på en testbit. Gick svinbra.
Lägger shortsen i maskinen och hör hur den börjar tugga.
Sprättar, kollar att inget ligger dubbelvikt någonstans, syr för säkerhets skulle ett till på testbiten och jodå, det fungerar finfint.
Lägger shortslinningen under nålen igen. Den tuggar inte, awesome!
Ser hur maskinen ignorerar markeringen för var knapphålet skall sluta. Jaha.
Sprättar igen, kontrollerar att spaken är på plats, testsyr ett till knapphål.
Blir kalasfint.
Prövar igen. Av någon okänd anledning blir det ett miniknapphål.
Sprättar och kollar att knappen sitter i ordentligt. Jorå.
Försöker sy ett till knapphål. Maskinen börjar tugga.
Gahhdsahdsjkhhhhhhhh.
Nu tänker jag äta ostbågar.
IF I'M WRONG I'M RIGHT
Efter att ha tröttnat på att aldrig riktigt veta hur bilder ser ut har jag försökt kalibrera min skärm.
Nu är allt väldigt rött helt plötsligt.
Jag fattade nog inte riktigt hur man skulle göra. Det är nåt som är lite konstigt med att få exempelbilder på hur "bra" kontrast skall se ut, uppslängda på sin skärm.
Som man alltså försöker fixa kontrasten på.
Det är lite som när man ser reklam om en überflashig tv, "och kolla, vilken fantastisk bildkvalitet!"
Ja, jo säkert.
Fast inte när det är på min tv jag skall studera denna fantastiska bild.
Hur som helst.
Hällorna är på gång nu!
Knasigt det där, hur jag alltid tycker det är snyggare med så smala som möjligt tills det är dags att få rätsidan på plats.
Korvstoppning.
Det skall nog bli bra det här.
BLUE JAY WAY
Gab skall vara ute på vift hela kvällen. Vanligtvis brukar jag storstäda när jag har lyan för mig själv, men inte idag sinni.
Nej, för idag käkar jag pizza till middag och stänger in mig i syrummet (eller ja, nu har vi visserligen ingen dörr där längre, men ni fattar) och hänger med symaskinen.
Hittills har jag fixat uppvikningen och fått sidosömmarna på plats:
Linning och blixtlås nästa nu då.
EVERYBODY LET THEIR HAIR DOWN
Alltså jag tycker ju om Nora, det gör jag.
Till och med när hon är i en fällningsperiod.
Jag är däremot inte så jätteförtjust i henne när hon är i en fällningsperiod och man inte får ta i henne.
Hon är liksom inget större fan av borstar heller (sakoti vad den kaninen kan morra)
Så nu ser hon ut som en extremt fluffig snögubbe igen medan vi mutar henne med mat och försöker peta bort de värsta tussarna.
Det går väl sådär va.
'CAUSE I'M HAPPY JUST TO DANCE WITH YOU
Ungefär två dagar efter att jag beställde den (jaja, skall man vara petig så var det Gab som skötte den biten, men ändå) var den här:
Min alldelses egen mest awesome bok om mönsterkonstruktion!
Den har fått väldigt mycket bra recensioner på det där internet, dessutom borde det till och med vara samma bok som Neha rekommenderade mig en gång för skitlängesen.
Det här blir nog kalasbra hörrni.
...I COULD BE HANDY MENDING A FUSE
Idag har vi köpt både spackel och nån form av easy cover-tapettjohejsan, så nu kommer våra silvriga tapeter att bli kalasfina. Om vi nu får upp dem nångång.
Och igår lekte jag handyman med hammare och såg. Vanligtvis är det Gabs grej (jaja, jag hör Lady Dahmer sucka ända hit, men om hon såg hur pojkebarnets ögon entusiatiskt lyser upp varje gång han får använda en hammare skulle hon förstå varför jag inte brukar ta det ifrån honom) men eftersom han var på jobb och det är lite tveksamt hurvida grannarna uppskattar såna projekt kvällstid kirrade jag det istället.
Alltså nej, jag har inte byggt ett eget vitrinskåp eller så. Bara fixat iordning våra föredetta garderober så man kan bära ut dem i sopsäckar utan att sticka sig eller få en bräda i skallen.
DIE MTRFKR SPIK, DIE!
