py

 

Jag är ju en rätt hängiven pusselfantast, och kunde jag lägga pussel i sängen/när jag åker tåg/fast vardagsrummet är proppat med Gabriels datorprylar skulle jag antagligen göra det.

Men det fungerar ju inte.

Därför blir det en jäkla massa sudoku nu istället, speciellt bildsudoku.

Och alltså det är ju kul och sådär. Men jag måste säga att det är mycket lättare att fatta vad bilden föreställer när man lagt ett pussel (förutsatt att alla bitar ligger på rätt plats alltså) än när man fyllt i en massa små kvadrater.

När man sitter med nyllet en halv decimeter från rutorna i typ en halvtimme låser det sig liksom lite konstigt i hjärnan sen när man skall beskåda sitt mästerverk.

Och ibland, efter att ha studerat bilden för länge, utan att få nån större insikt om motivet, frågar jag Gab vad det föreställer.

 

Som igår, på en bild var allt jag kunde se en ekorre (eller något liknande) med tomteskor och en pinne i rumpan. Gab förklarade pedagogiskt att jag hade ritat ett par armar och en katt.

Okej. 

"Den här bilden då?" undrade jag.

Och där satt vi i tystnad och stirrande på den jäkla bilden.

 

Att det är en snubbe med bräda och en tjej som ligger och solar är vi båda med på, men sen då?
Vad föreställer det som ligger längst ner?