py

Jag träffade Anna första veckan i gymnasiet, på vår första gympalektion. Frisbeegolf stod på schemat, och medan alla andra glatt skuttade in bland träden med frisbees flygandes åt alla håll lunkade vi efter och tappade bort oss.
I Mariehamns skogar. Jag fattar fortfarande inte hur det gick till.
Nåja, tydligen hittade vi i alla fall varandra, för efter det umgicks vi konstant. Vi skrev fjantiga lappar till varandra på lektionerna, åt "det vanliga" på Hesburger, och tog nattpromenader till Select och Esso och köpte onödigt dyr Cola bara för att.   

Det är snart tio år sen vi träffades, och det har alltså varit tio förbaskat bra år.

Och även om vi inte längre umgås varje dag (jisses, knappt varje år ju) så finns hon alltid där när jag behöver prata. Och hon är fortfarande lika awesome.

Idag vill jag lära mig sticka pluttiga strumpor och köpa jättesmå kläder, för igår fick hon en lika awesome dotter.
Herregud vad jag vill hem snart, så jag kan få mysa med världens bästa baby, och lära henne att jag är tant Linda.

Grattis Anna och Joel!


Parrrt-ey!

Efter några dagar med migrän börjar jag känna mig levande igen, kalasigt.
Inte lika kalasigt att se hur det ser ut i lägenheten just nu. Jag fattar inte, varje gång jag mår dåligt förvandlas den till en soptipp. Jag menar, jag ligger ju ändå mest bara stilla och gnäller. Hur fan går det till?

Nåja, idag skall det alltså städas!

Förresten, när typ hälften av mina facebookvänner hade lagt upp samma låt gav min nyfikenhet efter och jag lyssnade på den.
Och liksom. Även om jag vore värdelös som reklampelare för Åland blir jag alltid jätteglad när jag ser holmen nämnas nånstans.


Fast jag vet inte om det gäller just det här.
Det var säkert skitmycket som var bättre på 90-talet (nu är jag lite osäker på om köttet var bättre malet då, men ändå), och spontant känner jag att det nog gäller Pandora med.

Men jag vänjer mig säkert. Och sen slutar det med att jag står och skuttar till den på förfester när jag är hemma.

Åhäähö vad jag inte vet vad jag skall göra nu. Först tänkte jag sy en rosa kjol, men jag har varken blixtlås eller knappar hemma, så det får vänta till efter helgen.

Annars överväger jag att göra del 3 i "hur man gör frivoliteter". Sen jag kommit hem från sjukhuset har jag fått några frågor om jag inte skulle göra en fortsättning. Eftersom varje liten tråd som befinner sig i samma rum som mig har en tendens att komma flygande och fastna på min handske tyckte jag att det lät som en skitdålig idé, tills jag märkte att jag faktiskt hade tagit bilder till det innan jag brände sönder handen. Kalasigt!


Vampyr-Linda!


Offer-Linda!

Igår var awesome. Gab blev glad för sina presenter och jag hade äntligen en anledning att ha på mig halsbandet som jag fick i julklapp av mina föräldrar.

Jag tänkte egentligen laga middag till honom också, men jag och spisen har väl inte varit sådär jättebra vänner sen det började brinna, så jag pallade inte.
Lite blommor på bordet fick duga liksom. 

När Ola var här körde vi nån konstig variant av "huvudbonadbytarparty". Om det nu finns normala såna. Jag har inte så stor koll på just sånt.
Hur som helst, Johan fick Olas kepsmössa-grej, jag fick Johans och stackarns Ola fick fara hem utan. 

Och alltså. Varför har jag aldrig kört på keps eller hatt?
Världens bästa grej när man inte orkar fixa frillan ju! Jävlars vad livet blev enkelt helt plötsligt liksom.
Johan skall få tillbaka sin nästa gång han kommer hit, men undertiden använder jag den friskt (trots diverse "TA AV DEN, DU VET INTE VAR DEN DÄR HAR VARIT!" från Gabriels håll)
Sen måste jag verkligen kirra en hatt.



Alltså kom igen nu, coolast bland kidsen i stan ju!

Jahaja. Då var hockeyn över, och i brist på annat tvättar jag kakel.

Förresten blev jag ju rätt glad för mina nya handskar. Kalasfint att de inte hasar ner och att det känns tight igen liksom.
Tyvärr hade jag helt glömt bort att ny handskar gärna nyper tag i huden mellan fingrarna. Och med nyper menar jag verkligen nyper. Det känns väl inte helt som en sommaräng dåråva.

Ungefär som att ett väldigt litet djur försöker äta upp mig:



Fast snart är de nog så slappa så de slutar med det. Och då kommer jag att börja fundera på om jag inte borde skaffa nya.
Håhåjaja.

Okej, idag är det alltså kvartsfinalerna som gäller för mig. 
Slovakien gick ju vidare när det mötte Kanada (jei!) och Norge åkte ut mot Ryssland (nooo!).
Och så långt kändes ändå allt rätt lugnt.
Men sen.
Herregudars, mina nerver i matchen mellan Finland och USA. DON'T DO THIS TO ME! Jag var så säkert på att det var kört för lejonen tills de gjorde 3-2 med åtta sekunder kvar.  

Gab tog en finfin bild som illustrerar hur jag satt under ungefär hela matchen:


Jahapp, Sverige mot Tjeckien kvar nu då. Det här kan bli bra.
BBL!

Gab har kommit på årets grej!

Jag är ju jag och en sån gillar alltså presenter. Väldigt mycket.
Så länge det inte är för dyrt (då får jag bara dåligt samvete om jag inte använder prylen hela tiden, och om jag använder den är jag ändå bara rädd för att den skall gå sönder. Fail.) går i princip allt bra liksom. 

Nu har han börjat ta hem saker han hittar i nån låda på sitt jobb. Och så fort han kommer innanför dörren vrålar han "JAG HAR MED EN PRESENT TILL DIG!" och jag skuttar glatt till dit och försöker se ut som att jag redan var påväg för att ge honom en kram.

Sååå, så här långt har jag kommit i mitt samlande av galna, stereotypiska Raving Rabbids: 



Mest awesome!

Börjar dock bli lite orolig för att min framtida vigselring kommer att dyka upp med ett plasthölje runt sig, från en automat som det står "5 kr!" på. Vi får nog ta ett snack om det där sen.

Okej, dagens match var väl inte sådär världans feel good dåråva.
Jag har haft lite svårt att förstå mig på USA hittills, och det blev liksom inte bättre nu. De möter Kanada - och kan spela! Möter Kazakstan - och nähä. Finland - ...wtf? typ.

Nåja, medan jag aktivt jobbade på att både titta och inte titta på matchen försökte jag plåta Gabs senaste odlingsprojekt:


Rädisor! Just nu bor de i en juicetetra.


Pluttiga och söta indeed!

Tidigare idag var vi überseriösa och gick till Emmaus för att skaffa en lampa till dem. Eller ja, Gab var den seriösa, jag följde mest efter bara. Där hittade vi en trätavla som vi tänker ha i köket också:  


Nu har vi typ fem andra tavlor i en garderob eftersom vi är så jäkla lata och inte orkat hänga upp dem ännu, så det finns ju en viss risk för att den här bara kommer att ligga nånstans i några år nu. Men ändå. Vi försöker ju i alla fall!

Eftersom det ändå är regnigt och grått ute idag tänkte jag passa på att uppdatera er lite om hur det rullar på med läkningen. Eller ja, inte rullar på kanske. För det har knappt hänt något, i alla fall inte till det bättre.

Handskarna jag använde har blivit helt slappa, och i förrgår fick jag äntligen nya hemkickade till mig. Huden på handen har hunnit höja sig en bit, och det suger lite, men det är i alla fall inte några stora höjningar. Det ser typ ut som att jag har pyttesmå celluliter på handryggen. Nu har jag ju bara hunnit använda de nya, tighta handskarna i några dagar, men jag inbillar mig att höjningen faktiskt har slutat nu.

Det enda som egentligen har blivit bättre är färgen på handflatan. Den ändrar visserligen lite beroende på temperatur och hur mycket jag rör på den, men överlag är det nog lite mindre rött nu. Transplantatbiten under handen syns i alla fall mycket tydligare nu.

Japp, det var nog det.

Jag kollade nyss på Finland - Schweiz, och fasikes vad fint med en match som det äntligen hände något i! Det hade liksom börjat kännas lite torrt om det hande slutat med 1-0 igen.

Eftersom jag har lite svårt att bara sitta och glo utan att samtidigt pyssla med något har jag kommit en bit till på min blivande header. Och jag börjar inse att det här kan bli ett rätt långvarigt projekt. Som i evighet-långvarigt.
Det kan bli väldigt svårt att avsluta det om jag inte är helt nöjd, och jag är lite osäker på att jag faktiskt kommer att bli det nångång.


Pixlad Nora i lite störra skala

Dagen började med en taxichaffis som släppte av mig på fel ställe. Där stod jag vid ett renoveringsobjekt till byggnad med tillhörande "lokaler utyres"-skylt och såg förvirrad ut tills han insåg missen och hämtade upp mig igen.

Väl framme i skolan började det awesome, typ tusen (nåja, men jag försöker måla upp en bild här) symaskiner och provdockor! Och bäst av allt: ett rum där man får trycka eget mönster på tyger!
Sen blev det lite knepigt. För enligt dem räknas inte min gymnasieutbildning eftersom jag inte gick i en svensk skola. Jag försökte förklara att det alltså handlar om Åland, inte Jupiter, att det är lite specialtjosan där, och att det har fungerat prima när jag pluggade i Kalmar. Men näpp.
Nå, det verkar som att det går bra i alla fall, men jag måste nog kolla upp det där lite sen.

Nu skall jag fortsätta krypa runt på golvet och plåta grejer som jag vill rita av till min header.


Jag insåg liksom att det var mycket lättare än att svänga på huvudet hela tiden. *SMART_TJEJ*

Hah! Min framtida skola ringde tidigare och imorgon skall jag dit och kika runt lite.
Jag var jättepepp och taggad i ungefär tio minuter, sen kom jag på att jag inte äger nåt klädesplagg som varken är noppigt eller trasigt. Och visst, det är ju skitbra så de tänker "OJ den där flickan måste verkligen lära sig hur man syr kläder!" men ändå, lite proper vill man väl se ut att vara liksom.


Bildbevis på att jag en gång i tiden var hel och hade borstat hår.
I övrigt fungerar minen nu också, enda skillnaden är väl att jag har lagt tillbaka huvudet på axlarna.

Nå, färdigskrivet, har skall garderoben rotas igenom!

Idag skulle vi åkt till Danmark. Eller ja, vi kanske fortfarande skall, jag vet inte riktigt. Hur som helst har det inte riktigt blivit av ännu, Gab har liksom inte ens har ätit frukost. Det går lite segt här med andra ord.

Nåja, medan han stökar runt i köket har jag hunnit se ungefär hundra avsnitt av Sjukhuset, och jag tänkte bara uppdatera er om att jag nyss märkte att mitt rum i Linköping är tv-kändis!



Med samma Anita Nilsson-tavla.

Oh yeah!

Fan vad lätt det är att fastna i saker och fan vad svårt det är att gå och lägga sig då.
Just nu sitter jag med det überhäftiga, superflashiga programmet MS paint framför mig och försöker skapa en header. Jag tänkte att jag skulle få med allt jag tycker om (förutom Gabriel, med tanke på hans förhållande till kameror tror jag inte att det inte vore nån hit att försöka pixla av honom heller) och nu har jag skissat upp det mesta.
Inte helt knasigt nog finns Beatles med på ett litet hörn.
Och två tankar angående omslaget till A Hard Day's Night nu då:
1: Om Lennon inte ville att han ska se ut som svampbob fyrkant när jag ritar av honom borde han kanske ha klippt sig innan de tog bilderna.
2: Alltså Ringos gigantiska utbud på poser. Vart tog de vägen?


Men jag gillar er ändå!

Voine voine, det här kan ta ett tag.

Ah, sommar.

Jag har ju alltså varit rätt försiktig med solen hittills. Så överdrivet försiktig så jag knappt vågat titta ut till och med.
Idag fick det vara slut på nojandet, så jag kletade in hand, lår, smalben och fot med solskydd och satte mig på balkongen.
Och hörrni, det var awesome. Det brukar sticka till lite i handen så fort solstrålarna nuddar den, men inte idag inte.
Okej, jag hade den i skuggan nästan hela tiden (jaja, jag kommer att fortsätta vara nojig) men ändå.


Wroooom!


Dagens hjälte.


Sur kanin som vänder på matskålen i protest när hon inte får obegränsad tillgång till pellets.


Bildsudoku! Och så börjar mitt lår se mer normalt ut nu. Kolla bara på den där ljusa fläcken till höger. Yay!

Jag stör mig på att jag inte tycker det är lika roligt att blogga nu som innan jag hamnade på sjukhus. Och det känns som att det inte riktigt går att få tillbaka just nu heller, vilket är synd, för jag saknar det. 
Eller ja, egentligen är det väl inte just att vilja blogga som jag saknar, snarare att vilja göra något produktivt över huvudtaget.
Det kanske är meningen att man ska ha svårt att fokusera på något när huden stramar och hallen fortfarande ser exakt ut som den gjorde när ambulansen kom. Men ändååå.

Nåja. Vi har i alla fall kommit en bit på vägen angående försäkringen, och igår kollade vi på några alternativ till golv. Och i slutet av Maj skall jag till Linköping igen, förhoppningsvis prata om ärrbehadling. Vilket nog blir awesome.
Lite tålamod bara, sen hoppas jag att tankarna börjar återgår till det normala.


Det blir nog kalas av det här med skall ni se!

Jaja, jag vet att jag knappt rört tygerna från tyg.se ännu, men jag och Ola tog ändå en tur till Stoff & Stil när han var här (hallå, HAN HAR BIL!)

Jag hade ungefär bestämt vad jag ville ha innan vi gick in, och det gick faktiskt rätt bra att hålla sig från att kluma på allt annat jag hittade. Alltså, rätt bra. Jag råkade se fyndhörnan och där det blev lite svårt. Men annars.


Stickat, foder, något som jag skall experimentera fram en handske av, jersey och tyget som fyndades.

Vi har haft Olabesök i helgen. Även fast jag försöker tänka på att ta fram kamaren ibland (för det är ju rätt trevligt med lite bilder ändå, om inte annat för att bevisa att vi faktiskt har vänner) går det så förbaskat segt.

Enda gången jag höll i den var i Fredags då jag försökte smygfota lite när de lagade mat.
"DET ÄR INTE I SMYG OM MAN SER ATT DU TA BILDER!!" sa Gabriel. Han gillar fortfarande inte riktigt det där med kameror. Men han blev i alla fall halshuggen, så han får vara glad ändå.


Sen kom Johan och Felicia hit också, och då hittade Ola kameran och lekte paparazzi.


Bland ungefär en miljon andra bilder hittade jag några när jag tar på mig strumpor. Extremt spännande och viktigt att dokumentera liksom.


Och ja, några på glada människor i hallen.

Nu skall jag fixa klart tvätten och försöka ta tag i min to-do list.
Gah! Orkar inte.

Okej, nu har det visst varit lite segt här igenom i några dagar. Men om vi skall vara positiva så har jag i alla fall hunnit spela igenom Virtual Villagers 1 och 2 igen. Alltid något liksom.

För nån dag sen fick vi hem papper på hur mycket det kommer att kosta att fixa hallen, och om vi har fattat det rätt (vilket vi ofc hoppas att vi inte gjort) blir det dyrare med försäkringsbolaget än om vi skulle göra det själva. Och alltså jag vet inte jag, men där nånstans tycker jag att poängen med en försäkring försvinner.  

Annars är allt bra. 

Nu skall jag ta tag i det där med oskickade mail, bland annat till en skola som haft lite problem med att ta emot min ansökan. Med andra ord kanske det finns en anledning för mig att damma av glasögonen i höst, späääännande.



*öva på sin "jag är skitsmart för jag pluggar!"-min*