SING FOR YOUR SUPPER
Hörrni, det har ju inte blivit så mycket mat lagat sen februari, men nu skall det bli ändring på det.
Eller ja, "laga mat" är kanske lite missvisande. Planen är att våga använda spisplattorna igen utan att bli nervig.
Visstvisst, ugnsmat kan vara kalasgott, men det börjar av nån konstig anledning kännas lite begränsande.
Det enda jag har använt spisplattorna till är att värma pyttipianna (har fungerat kalasbra, kan bero på att jag i princip levde på pyttipanna en period, jag har liksom vanan inne där), annars har det gått lite segt.
Och jaja, jag fattar att det antagligen inte kommer att börja brinna när jag kokar vatten, det bara tar emot ändå.
Men som sagt, ändring på gång nu!
Inga överambtiösa projekt alltså.
Jag tänker att en bra början är om jag i alla fall tycker det känns okej att koka makaroner.
Det kändes lite off att gå igenom minneskortet när jag kom hem från sjukhuset. Först ungefär tusen bilder på vårrullstillredning som jag entusiastiskt förevigade, sen en bunt med bilder på en sönderbränd hall som Gab plåtade till försäkringsbolaget.
'CAUSE I'M HAPPY JUST TO DANCE WITH YOU
Ungefär två dagar efter att jag beställde den (jaja, skall man vara petig så var det Gab som skötte den biten, men ändå) var den här:
Min alldelses egen mest awesome bok om mönsterkonstruktion!
Den har fått väldigt mycket bra recensioner på det där internet, dessutom borde det till och med vara samma bok som Neha rekommenderade mig en gång för skitlängesen.
Det här blir nog kalasbra hörrni.
...I COULD BE HANDY MENDING A FUSE
Idag har vi köpt både spackel och nån form av easy cover-tapettjohejsan, så nu kommer våra silvriga tapeter att bli kalasfina. Om vi nu får upp dem nångång.
Och igår lekte jag handyman med hammare och såg. Vanligtvis är det Gabs grej (jaja, jag hör Lady Dahmer sucka ända hit, men om hon såg hur pojkebarnets ögon entusiatiskt lyser upp varje gång han får använda en hammare skulle hon förstå varför jag inte brukar ta det ifrån honom) men eftersom han var på jobb och det är lite tveksamt hurvida grannarna uppskattar såna projekt kvällstid kirrade jag det istället.
Alltså nej, jag har inte byggt ett eget vitrinskåp eller så. Bara fixat iordning våra föredetta garderober så man kan bära ut dem i sopsäckar utan att sticka sig eller få en bräda i skallen.
DIE MTRFKR SPIK, DIE!
"A LITTLE NERVOUS BEFORE EACH STEP"
Nu har jag fått min kallelse till briva.
Och jag fattar inte varför jag är så sjukt nervös.
Känseln är på gång och det gnisslar inte när jag rör på mig, så det låter väl inte sådär jättetroligt att jag är döende eller måste amputera handen typ.
Jag menar, det värsta de kan säga borde vara att det ser förjävlig ut.
Och jag vet ju liksom redan själv hur det ser ut. Så länge benet eller handen inte stör mig borde det ju vara chill.
Och jag fattar inte varför jag är så sjukt nervös.
Känseln är på gång och det gnisslar inte när jag rör på mig, så det låter väl inte sådär jättetroligt att jag är döende eller måste amputera handen typ.
Jag menar, det värsta de kan säga borde vara att det ser förjävlig ut.
Och jag vet ju liksom redan själv hur det ser ut. Så länge benet eller handen inte stör mig borde det ju vara chill.
Nåja, om 11 dagar är det dags att se Linköping igen!
SO BUILD ME UP
Det blev inte mer tapetserat än en våd i alla fall.
Vi hade föhoppningar om att pappersytan som blev kvar efter att vi rev ner strukturtapeterna kanske skulle fungera som underlag, men nehejni. Den släppt lite fint här och var och sen såg det ut som att vi försökt tapetsera på bubbelplast.
Så nu skall jag riva ner de där pappersbitarna som sitter som sten och i helgen blir spackelkalas.
Vi blev lite förvånade över färgen på våra nya tapeter också.
Eftersom vår hall är så liten och mörk var planen att ha så ljusa tapeter som möjligt, så vi valde vita med en metallliknande yta.
Och vita var de. Tills vi tog in dem i hallen. Då var de helt plötsligt silvriga.
Jahapp liksom.
Fast vid närmare eftertanke är kanske inte silvriga bubbelplastväggar så illa.
Det osar party om det liksom.
I FOUGHT THE LAW AND THE LAW WON
Det var ett tag sen nu, men ändå:
Jag har köpt min första Burda Style!
Och jag positivt överraskad.
Den innehöll fler mönster, tydligarer instruktioner och mer tips och idéer än vad jag hade förväntat mig.
Nu har jag inte prövat nåt mönster ännu, men tidigare burdamönster jag använt mig av har fungerat kalasbra.
Överlag rätt nöjd alltså.
Men det här känns lite snopet:
Alltså jag fattar ju att de flesta anser sig ha någon form av problemområde som man gärna undviker att skylta med hur som helst, men ändå. Jag hade väl förhoppningar om att en tidning om sömnad skulle fokusera på hur man konstruerar plagg, och inte så mycket hurvida jag har rätt eller fel kroppstyp för det färdiga resultatet.
Jag gillar inte heller hur det bara handlar om att dölja kroppsdelar, det känns lite sorgligt. Jag tror (och hoppas) att de flesta även har något område på kroppen som man känner sig nöjd med.
Några "Denna blus framhäver magen" eller liknande hade varit trevligt liksom.
Fast jag måste erkänna att det vore rätt skoj att göra en hel döljer-outfit och se om det funkar.
Nå, nu lunch!
HOT AS SUN
Alltså den här veckan har inte varit så jättebra hittills.
Först dog min dator. När den blev kontaktbar igen (efter att ha installerat om Windows och fått en ny hårddisk) började minneskortet till kameran bråka.
..Jaha.
Annars är det Malmöfestival just nu, och även om man inte är i stan så märker man av den rätt bra. Folk spelar musik överallt och på kvällarna dyker det upp nån raket här och var på himlen.
Like!
Sjukt varm är det också. Men det tänker jag inte klaga på, för jag vet att jag kommer att gnälla om hur kallt det är sen i vinter.
Jag sparar på den kan man säga.
Återkommer när jag kommit på nåt vettigt att skriva. Eller fixat minnseskortet.
Later!
A TIME TO REND A TIME TO SEW
När jag var hemma berättade min pappa att han har fått tag på en gammal symaskin, en Husqvarna.
Tydligen fick små flygande varelser för sig att bygga ett bo i den, den tidigare ägaren skulle slänga den men gav den istället till någon som sen gav den till pappa.
Eller ja, något åt det hållet i alla fall.
Eller ja, något åt det hållet i alla fall.
Ärligt talat hängde jag inte riktigt med där, sannolikheten att min pappa skulle ha en symnaskin kändes typ obefintilig så jag trodde han försökte lura mig.
Tills han berättade att han skall göra om den till en svarv.
Så vi trippade ut till dess ärorika plats i garaget för att spana in den lilla bobeklädda skönheten.
Efter lite joxande och många "men vad gör den här spaken då?" lyckades vi till och med få igång den. Den går kanske lite trögt och är lite rostig, men ändå. Fungerar gör den i alla fall.
Så vi trippade ut till dess ärorika plats i garaget för att spana in den lilla bobeklädda skönheten.
Efter lite joxande och många "men vad gör den här spaken då?" lyckades vi till och med få igång den. Den går kanske lite trögt och är lite rostig, men ändå. Fungerar gör den i alla fall.
Så nu börjar projekt "rädda symaskinen från att bli en svarv".
Jag har väl inte sådär jättehöga förväntningar, men ändå. Vi får se hur det går.
THE RICHEST MAN IN WALNUT GROVE
Det bästa med att renovera (förutom att det blir fint och blablabla): lyft på en planka och vips så är du plötsligt rik!
Eller nåja.
Men ändå.
Jag föreslog att vi skulle lägga ett mynt under vårt nya golv, för att glädja nästa person som får för sig att slita ut allt ur hallen. Gab tittade lite trött på mig.
Jag antar att vi helt enkelt har olika nöjen i livet.
(Var inte orolig framtida ägare av vår lya, jag skall nog lyckas smyga dit ett när han tittar bort)
UPDATE
Nu är snart golvet borta.
Jaja, vi är inte helt säkra på om man faktiskt kan kalla det här framsteg, men det händer ju saker i alla fall.
Om någon är sugen på att göra ett giganstiskt schackbräde vet ni var jag finns.
WHEN THE SUN GOES DOWN IN A DARK HALLWAY
Jo, jag var ju rätt ivrig på att städa förut, så det skulle vara fint när vi kom hem från holmen igen.
Två dagar efter att vi kommit tillbaka ser vardagsrummet ut så här:
Eh. Ja.
Vi skall försöka göra om hallen lite nu när Gab har semester, och efter att listerna var borttagna fick vi ett ryck och började spontant riva ut två skåp också, snabbt som attan så vi inte skulle hinna inse hur mycket jobb det innebär och ångra oss.
Så just nu är det ett stort hål i vår skåpsvägg.
Det har alltså inte blivit så där jättelugnt idag i alla fall.
Men ändå, snart har vi nånstans att ställa skor, hurra!
I'M BACK!
Idag tog vi tåget hem till Malmö, och fast jag har galet ont i halsen och ögonlocken känns som bly tänker jag ändå försöka mig på en liten uppdatering här innan jag somnar.
De två senaste veckorna har varit kalasfina. Jag har visserligen knappt gjort något om man jämför med tidigare somrar på Åland, men jag fixade det viktigaste så jag är rätt nöjd ändå. Det vill säga: krama päronen, hålla i Annas och Joels lilla Helena (hon skrek inte ens!), hänga på Vårdö och läsa en jefla massa Don Rosa.
På balkongen hängde klädnyporna i en väldigt snitsig färgkombo.
Hittat!
Ett stycke båthus och lite av Gabriels lillebrors båt.
Om ni besöker Vårdö nångång är det i Vargata det händer.
Nu hörrni blir det en varm dusch, sen hoppas jag halsen känns bättre imorgon när vi skall hämta hem vår söta lilla saknade pälsboll.
IT'S MY PARTY
Jag tog en paus i städningen för att fixa det sista på linnet.
Nålar fållen, spolar upp lite ny undertråd, trär om symaskinen och för ner nålen för att fånga upp undertråden.
Där tar det stopp.
Försöker ännu en gång föra ner nålen igen för att fånga upp undertråden.
Nej.
FÖR NER NÅLEN FÖR ATT FÅNGA UPP UNDERTRÅDEN.
Maskinhelvetet stretat fortfarande emot.
Jag googlar runt utan att hitta något, rådfrågar ett stycke sambo om vad han tror att kan vara fel och får "jag kan kolla på det när jag kommer hem." till svar.
Så jag gör vad vilken annan lugn och saklig vuxen som helst hade gjort: rotar fram lite verktyg och börjar skruva isär symaskinen.
Efter ungefär 45 minuter av svordomar och frustration börjar jag inse att jag kanske skulle ha tänkt tillbaka på vad jag har gjort med symaskinen sen den senast fungerade.
Spolat undertråd.
Kollar upp mot den där lilla piggen man fäster soplen på och ser att den fortfarande ligger i spolningsläge.
Aha.
Här var jag nästan klar med att skruva tillbaka allt på plats igen.
Och om inte annat så är insidan av den sjukt ren nu i alla fall!
IT'S PARADISE TO BE NEAR YOU
Idag är det Gabs sista arbetsdag innan hans semester börjar, och jag springer runt som en yr höna och försöker reda upp lite så vi inte skall behöva göra det i helgen.
För på måndag placerar vi våra rumpor på ett tåg mot Stockholm och dyker förhoppningsvis upp på Åland senare på kvällen, vilket skall bli awesome!
Gaaah vad jag har hemlängtan, snartsnartsnart!
(WHAT ABOUT HER HAIR)
Jag brukar inte vara sådär jättenoga med hur mitt hår ser ut, så länge jag inte får tillbaka den där inverterad giraff-looken igen brukar jag vara nöjd liksom. Men de senaste veckorna har det varit så slitet och jävligt så det inte går att känna sig bekväm med det. Det började se ut som kaos nångång i Mars och eftersom jag är lat har det bara fått vara ändå.
Ett rätt säkert tecken på att frisyren fått växa fritt för länge är jag inte kan se topparna i spegeln (för min skalle alltså, ni får gärna ha hår ner till rumpan om ni vill, jag tycker inte ni är sämre människor för det)
Så idag har jag rotat fram en kökssax och klippt av hårtussar till höger och vänster.
Och visst, det känns jäkligt fint just nu, inga slitna toppar kvar och sådär, men det ser väl inte helt lyckat ut.
Gab försökte skapa en mental bild av vad han skulle komma hem till och undrade vems frisyr jag har nu, alternativen jag hade att välja mellan var Lilla My, Stinky och Too-ticki.
Too-ticki it is.
Nåja, jag har lärt mig (den hårda vägen) att alltid spara lite extra på längden och inte falla för impulsen att bara kapa av allt direkt, så det skall nog gå att snygga till lite.
Nu väntar jag på att Gab skall äta klart, och sen skall han få äran att leka frisör.
Tidigare idag:
Gillar hans försök att verka pepp, trots att han vet att det väntar ännu mer jobb när han kommer hem, heh.
TALLAHASSEE LASSIE
Hah, kjolen är klar!
Just nu befinner den sig i badrummet på tork (det blåa försvann, tackar som frågar) och kamerabatteriet är på laddning.
Medan jag väntar på att kunna plåta den har jag rensat ur lite bland diverse mappar med bilder.
Och jag har en liten hälsning till alla som brukar säga att jag ser ut att vara typ tolv:
Jag börjar förbanna förstå vad ni menar.
IN THE SUMMERTIME
Hörrni, det börjar bli lite varmt att knalla runt i jeans, så jag har varit på jakt efter ett par vita knästrumpor ett tag nu utan framgång.
Inte i nylon och inte stickade.
Tänk mer Holly Madison, fast utan att matcha dem med überkorta rosa shorts och gigantiska bröst.
Och alltså, var köper folk sånt? De enda jag har hittat hittills är via nån webshop, och jag är inte helt för att beställa utan att veta om skadorna faktiskt inte kommer att synas igenom.
Om mina tubifast hade varit lite tjockare så hade jag nog bara fållat kanten och varit nöjd så. Men det här är den friska sidan av benet, med bara två ljusa fläckar, andra sidan ser ut som kaos i dem.
Sååå, någon som vet var man kan hitta sånt?
MÅSKE VAR DET TYDELIGT FOR ALLE ANDRE
Min dator är inte på gång idag så jag lånar Gabriels.
Och med Gabriels dator följer också Gabriels skärm i storlek lite större.
Lite över tolv skulle jag, som vanligt, studera danska.
Vilket innebär att jag tittar på Paradise Hotel Danmark. Och innan ni säger något måste jag påpeka att jag har lärt mig massor med ord och fraser av det där programmet. Sen att jag inte vet när jag skulle behöva säga saker som "het", "lita på", "lögn", "surfkille" eller "trevlig hemresa!" till någon på danska känns inte riktigt relevant.
Och alltså herregud. Aldrig mer Paradise Hotel på en skärm större än 16 tum. Aldrig, aldrig, aldrig.
TMI! TMI! TMI!
LET'S TALK ABOUT THE WEATHER
Gab jobbar mycket den här veckan också. Men det är rätt chill, för jag har blivit lite bättre på att underhålla mig själv.
Som för några dagar sen när det regnade och jag tyckte det lät skitkul att sätta mig på balkongen och försöka plåta lite. Okej, det gick väl lite sådär. Dels har jag ingen aning om vilka inställningar man skall använda och dels hann jag knappt sätta mig ner innan det slutade. Men ändå, det var rätt skönt att bara sitta där och glo.
Så jag satt kvar typ tio minuter senare när solen började kika fram och försökte föreviga det istället:
Och en liten stund senare, när måsarna började flaxa förbi. Okej, det blev väldigt suddigt, men det är det enda bildbevis jag har på att de faktiskt var flera stycken:
Och efter att ha suttit på en vit plaststol i ungefär en timme blev det riktigt fint:
Nu är jag helt pepp på regnväder så jag får försöka igen. Enligt klart.se skall det ösa ner på Fredag (no shit) så tills dess skall jag ha listat ut hur man gör.
Det skall nog bli kalasbra det här.
GRATTIS OLA!
Idag fyller världens bästa Ola år, och det firar vi med en låt av SMK igen:
Hoppas du får en helt awesome dag!
Annars har det inte hänt så mycket här.
Jag tror att förra veckan kan ha varit den lamaste i hela mitt liv. Gab jobbade både helg och övertid på vardagarna och hur mycket jag än försökte övertala mig själv om att jag säkert skulle göra en massa saker som jag annars inte gör så gjorde jag inte det. Nej, det blev skittråkigt.
Det mest spännande som hände var nog när jag städade Noras bur. Sen knöt jag lite knutar och kollade på ungefär tusen avsnitt av The Middle också.
Och så har jag varit helt fascinerad av hålet som växte ut med min ringfingernagel efter att jag brände mig.
Det är som att det inte riktigt vill släppa taget liksom.
