py

 

Traditionsenligt borde vi egentligen befinna oss i Kävlinge just nu (inte för att njuta av den låga skatten, utan för att vi har vänner som bor där), men eftersom Gab har jour blev det inte så.

Så vi tog tillfället i akt och lagat mat ur den finfina receptboken jag gav honom i julklapp.

 

 

Nora är inte riktigt lika entusiastisk över snön längre, Gab tröttnade på den i måndags och jag försöker ha en liten tomteverkstad här och gör egna julklappar.

Och det är väl typ det.

 

Förutom en grej till då.

 

Vi tog nämligen vårt förhållande till en ny nivå igår.

Efter åtta adventsljusstakslösa jular kände vi oss äntligen redo att köpa en tillsammans!

 

Hörrni, det här är inte bra.

Gab ville att jag skulle skriva vad jag önskar mig i julkapp, och som vanligt står ett pussel överst på listan.

Jag har ju dreglat över guldklimpen på 32 256 bitar från Ravensburger ett tag nu, och det skulle faktiskt passa jäkligt bra i min samling.

Det har visserligen hänt att jag nämnt det tidigare, och han har ärligt talat inte verkat helt pigg på att ha det här.

Och att försöka få "man får med en liten vagn så man kan dra hem det också!" att låta som något positivt borde jag nog vid närmare eftertanke skippat. Känns liksom som en rätt dålig idé att i förhand avslöja att det väger nånstans just under 20 kg, när vi bor på fjärde våningen och saknar hiss.

 

Nåväl, hoppet fanns ändå kvar.
Tills jag insåg att det kunde vara vettigt att mäta vardagsrumsgolvet och kom fram till att det möjligtvis kan fungera om vi bär ut soffbordet, datorerna och stereobänken. Teven får i alla fall få vara kvar (kan dock behövas flyttas till ett hörn).

Alltså, så jäkla typiskt att jag inte tänkte på det här när vi valde lägenhet.

 

 

Vilken dag är det idag?
Torsdag. Vilket just idag innebär tvättdag. Och eftersom det är sjukt tråkigt att vänta på att tvättmaskinen skall ge tillbaka mina kläder tänker jag underhålla mig själv med att svara på en liten lista (som jag hittade hos midnattsgatan) mellan besöken till källaren.

Om du var en emoji vilken skulle du vara då?
Alltså om jag verkligen måste välja någon så blir det molnet, men helst ingen alls. 

Vad ska du göra ikväll?
Om det här vore en vanlig torsdag hade jag svarat "kolla på Plus" men nu är det visst ingen vanlig torsdag och Plus kommer inte. Så jag vet inte alls. Känns som att det kan bli en väldigt galen och spontan kväll det här.

Tippar på att jag kollar på Debatt istället.

Säg två bra uttryck:
"Issinga jåla" och "jonä"

Vad blir du glad av få höra att du är?
Ni vet, sånt som alla blir glada av. Typ snäll och rolig och bra.

Visa en bild du inte minns ha tagits:

Rätt säker på att det är hos Anna, men varför jag ser drogad ut och hon är upp och ner har jag ingen aning om.

Vem saknar du?
Egentligen alla mina vänner, men speciellt senaste tillskottet i komipsskaran: Helena!

Det dyker upp bilder på henne lite nu och då på facebook, och det är ju skitbra att hon växer och sådär, men jag tycker att hon kunde ta det lite lugnt med det nu.
Hon har antagligen redan fyllt ett nästa gång jag ser henne, och det blir liksom svårt att hinna vänja henne vid tant Linda och pluttiga virknålar om hon fortsätter växa när jag inte är där.

En bild på något som är asbra att ha:
Trots tappra försök (det är tappert att ställa sig på soffan!) fick jag inte med hela, men ändå:

Pussel!

En outfit som är ovanlig för dig att ha på dig:

Martyrminen däremot känns väldigt standard.

Vad är du bra på?
Tetris, peka ut var Amerikanska delstater ligger, gå in i saker.

Vad vill du ha?
I framtiden: ett litet hus och en fin gård.
Just nu: en hiss till källaren.

Vad tycker du är roligt?
Att pyssla, titta på dåliga komedier med Gab, när Nora hoppar upp på sitt tak och ser ut som ett litet (men väldigt ståtligt) lejon som spanar ut över savannen.

Vad är du dålig på?
Äta och laga mat, höra av mig till folk, komma ihåg att vattna krukväxter.

Vad tänker du baka i veckan?

...Jag försöker kommer ihåg senast jag bakade något överhuvudtaget. Lite osäker på att det ens har hänt. Nå, ingenting i alla fall.

Hur ser du ut när du är nyvaken?
Alltså jag tycker att jag alltid ser nyvaken ut. Men lite rundare i ansiktet och lite snedare frisyr då kanske.

Vem är du kär i just nu?
Gabriel!

En rolig smygbild:

Jag hittar ingen rolig smygbild, knappt en smygbild ens. Men om vi omformulerar frågan lite och vill ha en konstig bild kan jag fixa:

En bomb-plockare!

Någon hittade ett underligt föremål vid vårt hus förut, så poliser kom dit och stängde av gatan. Spänning på hög nivå tills en kvinna stack ut huvudet genom sitt fönster och ropade att det var en leksak.

Vad var det första du snodde?
Antagligen godis av något syskon. Annars blir det två dinosauriesuddgummin från dagis.
I bilen på väg hem försökte jag med ett "Nämen oj! Titta mamma vad som låg här i baksätet!", hon såg väl inte helt övertygad ut. 

En bild då du dricker alkohol:
Konstigt nog hittar jag bara en.

Vad har du tänkt göra länge men ej gjort?
Slipa väggarna i hallen. GAAAH!

Vad bävar du inför?
Den tjugotredje. Nästa torsdag skall jag få mina nya strumpor och handskar. Det ser jag fram emot, kalas att nåt händer liksom.
Fast jag misstänker att dagen efter kommer att vara lite dryg när hand och handske drar åt olika håll och så där.

Vad händer i helgen?
Om jag inte slipat väggarna innan dess så tror jag att vi gör det då. Och spacklar och sånt där.

Är listan slut nu?
Yup. Och nu är det dags att gå ner efter sista lasset kläder från torkrummet.

 

Ni vet när man stiger upp jättetidig och känner sig sjukt duktig, tills man inser att det var helt onödigt eftersom man ändå inte orkar göra något vettigt av dagen?

Idag var en sån dag.

 

Det tog oss ungefär 25 pauser på de där 500 meterna, och vi båda hade värsta träningsvärken i armarna igår, men det var det nästan värt.   

 

För nu hörrni, så har vi typ ett fönster man kan titta in genom fast man redan är inne:

 

Oftas är jag faktiskt en rätt bra flickvän.
Kramar honom, kommer ihåg hans födelsedag, lyssnar när han berättar om saker som egentligen inte alls intresserar mig och såntdär. Ni vet.
Men imorse blev det lite fel. Efter ett snabbt toabesök lyckades jag köra in min armbåge rätt hårt i hans öga när jag skulle lägga mig i sängen igen. Ungefär fem sekunder senare satt han med en påse frysta blåbär i ansiktet och nu är han "lite färgglad under ögat".

Så för att stilla mitt dåliga samvete har jag tagit fram kyckling ur frysen till middagen ikväll och håller just nu på att storstäda lägenheten. Man gör vad man kan liksom. 

Och så lyssnar jag på musik. Fast det är kanske mer för min skull när jag tänker efter.

 

 

Världens bästa källa till okreativa rubriker, like!

 

Det har varit konstigt tomt på fönsterbärdorna de senaste månaderna, men nu verkar det vara på gång igen.

Idag släpade nämligen Gab fram krukor och jord och sådde några frön.

Och trots att jag nog mest var ivägen försökte jag fotografera lite:

 

 

Idag ringde arbetsterapeuten mig.

Tror jag. Jag hann inte svara och det var dolt nummer.

I så fall betyder det att mina nya handskar och strumpor har kommit (handskar utan fingrar, strumpor med tår).

Vilken annan dag som helst hade jag tyckt att det var awesome, men inte idag.

Strumpan kliade och var varm och herregud vad jobbig den var, så jag tog av den i morse och har njutit av ett fritt ben hela dagen. Jaja, det är kanske inte så bra, men g u d a r s vad skönt det har varit.

 

Nu är det slut på rebellandet och strumpan skall på igen (jag är nog lite för nojig för sånt här egentligen), men först tänkte jag visa er att det faktiskt hänt saker.

Okej, det går lite långsamt och jag skulle antagligen inte ha märkt att det faktiskt ändrar om det inte vore för att jag har bildbevis, men ändå.  

 

Så här (<- bildlänk) såg benet ut två veckor efter operationen,

 

och nu:

 

Återkommer med uppföljning om några år.

 

Under veckan som gick hörde en rad personer av sig och påminde mig om att det kommer "en massa Beatles-grejer på SVT", like!

 

Så i lördags placerade jag mig i soffan och undvek toabesök i tre och en halv timme innan jag gav upp (note to self: ladda inte upp med cola och två disneyfilmer innan nästa gång)

Jag missade alltså en timme, men ingen större skada skedd, för vettni, det fortsätter!

 

 

Kalas!

 

 

Nu har det möjligtvis varit lite stilla här ett tag.

Och det beror på att min hjärna är tom och inte har några idéer att ta med till syrummet.

(Okej, största anledningen är antagligen spelet Gab köpte till mig för ungefär en vecka sen, men det hör inte hit)

 

Ett problem är mina tyger.

Nästan alla är billiga, fula saker som har köpts för att jag skall ha något att öva på, och de är väl inte sådär jätteinspirerande.

Men ändå, nåt guldkorn borde ju liksom finnas där.

Så jag grävde fram en liten hög, placerade den på golvet och började vänta på att någon aha-upplevelse skulle dyka upp.

 

 

Det har inte hänt så mycket senaste dagarna så ja, ni vet. Det finns inte så mycket att skriva om.

 

Eller ja, om man bortser från en grej i alla fall. Men den är å andra sidan nästan historisk:

Yup. Paj. Jag. 

Min syster bjöd nämligen på den godaste paj jag någonsin ätit (eller okej, det står mellan den och Gabs mammas kantarellpaj med brieost) när jag och hon hade lyckats pricka in ett besök hos våra föräldrar samtidigt, så jag var liksom tvungen att testa.

 

Så, bilder från tillagningen av en ost- och skinkpaj med en hemlig ingrediens:

 

Jag har ju haft Duo Derm extra tunn på handen. 

En väldigt tunn, plåsterliknande sak som skall sitta på ärren i 3-6 dagar tills den antingen trillar av självmant eller man får slita av den till ljudet av sina egna väldigt höga toner.

Förra veckan, efter att jag var klar med kvällens sånglektion, märkte jag att ärret luktade rätt skumt.

Det var liksom skrämmande likt lukten min inpaketerade hand hade när jag var på sjukhuset.

Tror jag, ungefär så kommer jag ihåg den i alla fall. Gissar på att alla tabletter och att handen ju aldrig var mer än en armslång ifrån min näsa gjorde att jag egentligen inte märkte så mycket av det då.

 

Hur som helst, det här med lugn och sansad har ju aldrig varit riktigt min grej, så ungefär en sekunder senare befann jag mig i köket framför Gab, dansandes på stället, hysteriskt viftandes med händerna och vrålandes något i stil med "OMGtrordujaghållerpåattruttnaNUDÖRJAGNOG". 

 

Det tog ett tag, men efter att han hade lugnat ner mig lite dränkte jag in handen i tvål tre gånger och konstaterade att Duo Derm faktiskt luktar lite liknande. Så kändes det bättre.

Men helt övertygad var jag ju inte, så jag bestämde mig för att ersätta min Duo Derm med Elastro-Gel.

En tjock, plåsterliknande sak som tas av varje gång man skall duscha.

Samma grej jag har på foten alltså.

 

I förrgår blev det av.

Bästa. idén. E V E R!

Det ser kanske lite skumt ut, men herrejäklars vad skönt är.

Typ som att doppa handen i ett mjukt, svalt moln.

Och nu doftar jag sommaräng igen.

 

 

...Jaja, egentligen skrev jag det här inlägget bara för att få visa min nya boxing look-alike hand.

 

Jag är ju en rätt hängiven pusselfantast, och kunde jag lägga pussel i sängen/när jag åker tåg/fast vardagsrummet är proppat med Gabriels datorprylar skulle jag antagligen göra det.

Men det fungerar ju inte.

Därför blir det en jäkla massa sudoku nu istället, speciellt bildsudoku.

Och alltså det är ju kul och sådär. Men jag måste säga att det är mycket lättare att fatta vad bilden föreställer när man lagt ett pussel (förutsatt att alla bitar ligger på rätt plats alltså) än när man fyllt i en massa små kvadrater.

När man sitter med nyllet en halv decimeter från rutorna i typ en halvtimme låser det sig liksom lite konstigt i hjärnan sen när man skall beskåda sitt mästerverk.

Och ibland, efter att ha studerat bilden för länge, utan att få nån större insikt om motivet, frågar jag Gab vad det föreställer.

 

Som igår, på en bild var allt jag kunde se en ekorre (eller något liknande) med tomteskor och en pinne i rumpan. Gab förklarade pedagogiskt att jag hade ritat ett par armar och en katt.

Okej. 

"Den här bilden då?" undrade jag.

Och där satt vi i tystnad och stirrande på den jäkla bilden.

 

Att det är en snubbe med bräda och en tjej som ligger och solar är vi båda med på, men sen då?
Vad föreställer det som ligger längst ner?

 

Nu kan man, om man vill, titta snett på mig för att jag inte har hört av mig den här helgen.

Men det finns faktiskt en väldigt bra anledning till det.

 

 

Efter gårdagens inlägg kände jag mig rätt sugen på att få hallen klar, så idag har jag varit skitduktigt och fixat massvis.

Sjukt tråkigt är det, men jag hör liksom hur min nya spegel tassar sig närmare för varje kvadratcentimenter som blir klar att tapetsera på. Så det är lätt värt det.

 

Måste komma ihåg att försöka övertyga Gab att det här beror på att jag är en omtänksam flickvän som vill skona honom från en tradig helg. Så kanske han köper godis till mig sen.

 

Jag känner att det här är snudd på genialiskt.

 

 

 

Som sagt, det finns bättre och sämre saker med handskarna.

 

Igår var väl en sämre dag.

 

 

Fast det var nog snarare en envis migrän som vägrade ge med sig (och inte så mycket att trådar fastnade på mig) som gjorde den mindre lyckad.

 

Nu skall jag äta och lyssna på glad musik och hoppas på att skallen vaknar ur sin dvala.

Hörs!

 

Min förlovningsring togs ju ur bruk för ungefär ett halvår sen, och jag har börjat sakna den lite nu.

Så för en vecka sen började jag smida storslagna planer att ta mig till stan och försöka få den fixad den här helgen.

Igår gjorde jag till och med lite research och googlade fram ställen som kan tänkas vara up for the challenge.

 

Och först idag, när jag skulle byta handske, fick jag nån mindre aha-upplevelse om att det kanske inte var helt genomtänkt.

 

...D'oh!

 

 

Alltså, jag kan ju få den fixad ändå. Men på nåt sätt känns det inte så lockande att stå där och krångla mig ur och i mitt nya supertighta klädesplagg för att prova storlekar.

Så den får nog vänta sex månader till.

 

Det gick rätt bra igår. Nu skall huden pressas ihop till max!

Så jag har fått nya (sjukt tighta) handskar, strumpor, elastro gel och duo derm (tänk typ gelliknande stora plåster, som skall ligga på ärren)

 

Jag vet inte riktigt vad jag skall skriva, så jag tänker lista lite kort vad som känns mer och mindre bra istället.

 

Kalasbra:

- De där gelplattorna gör att jag inte längre behöver smörja in ärren hela tiden, awesome!

- Jag skall börja gå till en arbetsterapeut i Malmö så nån kan hålla lite koll på mig.

- Äntligen är jag med på ungefär hur mycket det kommer att blekna.

- Det finns alltså en plan nu, och jag vet ungefär hur den ser ut, jei!

 

- Elastro gel gör att begreppet snabbdusch försvann igen. Eller ja, det går väl fortfarande lika snabbt att duscha, det är väl mer omplåstringstiden efteråt jag stör mig lite på.

- Att tryckas ihop är inte så jäkla bekvämt. Och det är möjligt att jag fortfarande håller på med det här nästa gång jag skall dit. Vilket är i Februari. snark.

- Om det här inte fungerar finns det antagligen inget bra sätt för mig att bli av med upphöjningarna sen. Just nu känner jag att det inte spelar någon roll, men jag vet inte om jag fortfarande tänker så om tio år.

 

Jobbigast är helt klart handsken. Det gick snabbt att vänja sig med att tvätta ansiktet med en hand och att dra på en diskhandske när man skall torka av spisen eller skölja ett glas, däremot har det varit lite svårare att vänja sig vid smärtan.

Bara nån timme efter att jag hade lämnat sjukhuset var huden mellan fingrarna söndernypt igen.

 

 

Men det funkar.

Och överlag är jag rätt nöjd ändå.

Det känns som att det kommer att bli bra.

 

Nu skall jag snart placera rumpan på tåget och spendera dagen i Linköping!

 

Jag är sjuktsjuktsjukt spänd på att få höra vad läkaren har att säga.

Om de tycker det ser bra ut, om färgen kommer att ändra, när den nya huden kommer att vara ett lika bra skydd som den gamla, om det blir någon ärrbehandling och vad det i så fall innebär, och ja.

 

Så nu får ni väldigt gärna hålla tummarna för att allt är som det skall.

Gab installerade tålmodigt om windows, en ny hårddisk köptes och jag lyckades till och med hitta tillbaka till mIRC!

Det tog liksom ett tag innan den var på gång igen.

 

Josåatt heh. Igår fick min dator virus!

 

Spontant känner jag att vi kanske bara borde formatera burken. Vore lite surt att bli av med en del paintbilder jag lagt ner alldeles för mycket tid på, men annars är det okej.

 

Och jag får inte använda mitt minneskort i närheten av Gabs dator (känslig kille det där*), så ni får nöja er med mustaschparty tillsvidare: